Skånepågarna i Deonda blir numrets demoband mycket tack vare låten “Black Town” som är en potentiell klassiker i den mer lättsmälta svartrockskolan. Ruggigt stark sång kombineras med en solid instrumentering av alla de klassiska elementen och blir till en härlig hit inför höstmörkret.

Så varför har ni inte redan ett skivkontrakt?
— Det beror väl först och främst på att vi inte kontaktat några skivbolag, säger gruppens sångare och trumprogrammerare Mikael Antich och tar själv på sig skulden för detta med motiveringen att det är viktigt att hamna rätt från början. Bandet försöker mörka lite med sina planer, men mellan raderna förstår vi att dagarna som demoband snart kan vara räknade.

Vid sidan av Deonda sysslar det knappa halvdussinet unga män med varierande saker. Sammanfattningsvis kan man dock säga att allihop antingen studerar eller arbetar inom den akademiska världen eller databranschen. Förutom Mikael ingår även Magnus Borgström (gitarr), Björn Hedberg (synth och trummaskin), Nils Nilsson (gitarr) och Ulf Nyberg (bas) i sättningen.

Några sidoprojekt till Deonda har hittills inte hunnits med, men nu ska det bli ändring på den saken. Bland annat funderar man på att dra igång ett dödsmetallprojekt. Tidigare har medlemmarna medverkat i en brokig skara band. Dessa har varierat från industri till visor via punk och depprock.

Hur vill ni beskriva er musik för alla som ännu inte fått tillfälle att höra Deonda?
— Jävligt bra, säger Magnus och skrattar. En blandning av metall och svartrock med en skvätt pop och synth kanske?
— I termer av andra band: ta Paradise Lost à la “Draconian Times” och blanda i lite The Sisters Of Mercy och Depeche Mode. Krydda lätt med Rammstein, fyller Mikael i.

Förutom ovannämnda artister lyssnar medlemmarna i bandet gärna på Front Line Assembly, Recoil, Dance Or Die, Fields Of The Nephilim och Dreadful Shadows. Musiksmaken sträcker sig dock betydligt längre än till enbart synth och svartrock.

— Jag lyssnar även på metal, hiphop och lite vismusik, berättar Magnus. Mikael har lite svårare att beskriva sin musiksmak.
— Min skivsamling är helt schizofren. Tonvikten ligger dock vid ambient techno, synth och metall. Svartrock lyssnar jag nästan inte alls på.

När inspirationskällor kommer på tal berättar Magnus att de inte inspireras av musik utan av känslor och av vad som händer omkring dem.
— Mitt musikskapande blir helt blockerat om jag lyssnar på andra artister, däremot blir jag väldigt kreativ när jag har ångest, förklarar Micke och skrattar. Det kan låta konstigt, men för tillfället inspireras jag oerhört av mina studier (i humanekologi).

Bandet har inte uppträtt särskilt mycket live, men ett par spelningar har det hunnit bli.
— Vi har spelat på en studentfest och på Blekingska Nationen i Lund, samt på alternativklubben Vogon Variety i Malmö. Eftersom svartrockscenen är så liten är det tyvärr ofta en fråga om svågerpolitik för att få spelningar. Trist men sant. Det verkar ibland som om hela musikindustrin är sådan, och det suger.

I oktober kommer en mer komplett demoskiva med Deonda, vilket just nu tar upp all ledig tid, och i framtiden hoppas gruppen kunna komma ut mer på vägarna.
— Det är ju trots allt liveframträdandena som är det roligaste med musiken.

Läs en längre intervju med Deonda på Zeros hemsida.