Ännu ett i raden av indieband intervjuas av svartrockar-Tina. Prune bor i Stockholm och är alla dryga 20 är gamla. Precis som många andra små band tror de stenhårt på att snart bli ”upptäckta” och få skivkontrakt. Gitarristen Johan tror att de inom ett år kommer att ha släppt en Ep i alla fall. Ja, vi får väl se, kanske kan Tulos intervju hjälpa dem på vägen!

Efter att ha knackat på toalettdörren en bra stund, går det upp för oss att replokalen vi letar efter befinner sig bakom dörren bredvid och vi kliver skrattande på. Där möter oss en vägg av svettlukt och fem lika svettiga musicerandes pojkar. De avbryter tvärt och hälsar oss välkomna. Dags för en paus och pratstund i soffan. Alla är trötta efter gårdagens utekväll och är lite småflamsiga, men lite om sig själva lyckas de i alla fall få sagt.
Bandet startade för ungefär fyra år sedan av sångaren Johan Sjöblom, basisten Richard Lundberg och en kille till. Kalle Hultman, keyboard, var då deras roadie eller något liknande. Alla var runt nitton-tjugo och drömde om att kunna komma in på Café Opera.
— Ett mål var faktiskt att kunna komma in på Café Opera en kväll och slå ner vakterna, och fortfarande kunna komma in kvällen efter, säger Kalle.
— Eller att komma in på Café Opera en kväll och slå ner vakterna kvällen efter. Det fanns några varianter på temat, fortsätter Richard.
För ett år sedan kom de två sista nuvarande medlemmarna med, gitarristen Johan Syrén och trummisen Sonny Åström.
Prune är ännu ett i raden av alla nya indiepopband som ploppat upp under de senaste åren. Och med tanke på hur stor den sk indiescenen är nuförtiden, skulle det kunna vara deras väg till framgång (såvida inte skivbolagen tagit sitt förnuft tillfånga och insett att det har blivit för mycket). För kunna leva på musiken är någonting de strävar efter, annars skulle det vara rätt meningslöst att harva i en svettig replokal.
— Det är rätt schysst att bli som Eric Gadd. Gå upp nio på morgonen och åka till studion och sitta och plinka, säger Richard.
— Jag håller inte alls med där, invänder Kalle. Jag använder musiken som ett sätt att uttrycka mig på. Om jag då skulle använda det som ett jobb skulle jag tappa gnistan, det är jag helt bergsäker på. Då skulle man sitta och göra sån där dravelmusik som du snackar om, Eric Gadd. Det är ju bara skit.
— Men man skulle tjäna pengar på det, menar Johan Syrén.
Trots att bandet är rätt oense om många bandangelägenheter, tycker de att bandet är viktigt. De gånger det blir bråk och någon hoppar av, vilket har hänt ett gäng gånger, slutar det alltid med att personen ifråga kommer tillbaka. Det är Prune mot världen, som de själva säger.

Cure-cover

Alla har de också olika influenser. Ett av Johan Sjöbloms största är The Cure, vars ”Three imaginary boys” Prune vanligtvis spelar som cover, eftersom det är en otroligt bra låt. Men är det inte riskabelt att försöka sig på en låt som redan har allt, det går väl knappast att göra den bättre?
— Genom att göra om den lite, kan man få ut den till en större publik, förklarar Richard. Robert Smith sjunger bra, men han låter så uuuuuäää. Sjunger man Cure-låtar normalt blir det rätt bra.

Brainprune

Johans röst har blivit jämförd med såväl Janne Kask som smurfarna, något som han till synes tar till ro, trots att Janne Kask inte är någon direkt idol. Det är lite förvånande, med tanke på att de låter inte helt olika Brainpool. Men Brainpool visar sig vara ett av deras hatobjekt.
— Jag skulle aldrig kunna tänka mig att spela som förband till Brainpool, även om det var en stor turné, då stannar jag hellre hemma, säger Kalle bestämt.
— Jag skulle nog tacka ja till Brainpool, fnittrar Johan Syrén, men så är han också den mest popintresserade i bandet.

Klippa häck

Att beskriva sin musik tycker de är svårt, och från folk som hört de får de också höra väldigt olika. Efter mycket om och men , bestämmer de sig för att musiken de spelar är indiepop, även om de tycker att annat spelar in.
— Det har gått från snällt till mycket distat och hårt, men nu har det gått tillbaka till något jazzigt, försöker Richard förklara. Nu är det tung smörpop.
— Det är Prune som gör det. Alla medlemmar kommer med sitt lilla egna, men tillsammans blir det Prune, tillägger Johan.
Namnet Prune, som betyder plommon på engelska, låter också väldigt indie. Själva tycker de att det är väldigt bra, för det är eget, ingen annan heter något liknande. Det händer att de kommer på något bättre namn, men det är försent att byta nu, eftersom de har funnits så länge under namnet Prune.
— Prune betyder faktiskt också klippa häck. Ska man gå lite djupare kan man ju tänka att man klipper bort den vanliga musiken, och sen blir det vi, säger Richard.

Marknadsföring

Prune spelar rätt mycket på olika småscener runt om i Stockholm, och två demos har de släppt, varav den senaste ni kan läsa Bustys recension av i detta nummer. De brukar också få höra att de är bra, något som sporrar de att fortsätta.
Eftersom de har funnits i några år, har de en del material. På spelningarna blir det både gammalt och nytt.
— Ibland händer det att vi tar fram någon gammal malpåse och borstar av den och gör om den och tänker ”varför spelar vi inte den här”. Så spelar vi den kanske fem gånger och kommer på ”ja just det, det var därför”, berättar Richard. Mest är det då Sonny som vägrar spela någon låt. Då måste alla böja sig, annars har vi inga trummor på den låten.
Även om de kanske inte riktigt vill erkänna det, så gör de faktiskt en hel del för att bli upptäckta ”utan att göra någonting” som de själva säger. Som att alltid ha med sig något exemplar av sin demo som de delar ut till höger och vänster. Och berätta för alla de träffar att de spelar i ett band vid namn Prune. Ett annat av deras knep är att försöka gå ut så mycket som möjligt tillsammans, så att de blir igenkända som en grupp. Men fortfarande hoppas de på att bli upptäckta utan att göra någonting, vilket innebär att inte skicka demon till olika skivbolag. Men även det ska de börja göra.
Vad gör ni om ett år?
— Då tror jag faktiskt att vi ligger på ett litet bolag, i alla fall, säger Johan Syrén under tveksamma protester från de andra. Jo, om man ska vara realistisk. Vi ligger på ett litet bolag och har gjort en Ep. Det är helt klart.