Bruksmentalitet brukar sätta sina spår. Det kan väl alla som känner till orden träskor, korvkiosk, folkpark, grisfylla, EPA-traktor, stålverk och bandet SAXON hålla med om. Att ett originellt och udda band som TRIBULATION med allt detta som sin naturliga uppväxtmiljö spelar den musik de gör är utan att överdriva otroligt.

Som den väl inarbetade smältdegel av olika influenser TRIBULATION vuxit till har gruppen genom åren visserligen skapat en hel del intresse. Tack vare sin lite för otämjda stil tog det dock avsevärt lång tid innan bandet äntligen fick till det, men slutligen nappa dem pigga Black Mark på bandets demo “Posers in love“.

I november förra året var debuten “Clown of thorns” ett faktum. Inspelade i Montezuma studios med The Boss bakom spakarna släpptes lp’n i Europa.

Intresset och responsen hittills har varit okej. Fortfarande är de dock för okonventionella för att verkligen få till det. Debuten innehåller dock en mängd fina idéer, men blir tack vare en alltför varierad kompott alldeles för ojämn. Å andra sidan bjuds vi på en verkligt smaklig och händelserik anrättning med ett par års tillagning i ugnen (observera mina ofta återkommande rnatrelaterade paralleller. Erkänner villigt att jag är matfixerad). Definitivt en platta som trots sina brister är ett måste.

Trummisen Magnus berättar att de faktiskt har lugnat ner sig och som han säger “blivit mer mainstream”.

“Låtarna på Ip’n är skrivna under en lång period och representerar inte precis det vi gör idag. Ett tag var vi lite rädda för att vara udda, och var för låsta vid thrash/death. Nu tar vi faktiskt ut svängarna ordentligt. Det kan liksom inte bli tal om annat med tanke på det vi i bandet lyssnar på. Steven är helt inne på Amy Grant, Shanice och PM Dawn. Vi andra är mer inne på indierock av olika slag. Konstigt nog har vi inga problem att samsas i replokalen.”

Magnus berättar även att han är dötrött på death metal. Senast han köpte en sådan platta var för tre år sedan. Den svenska scenen hyser han dock en del hopp för, och nämner bl a CRIPPLE, HIGH TECH JUNKIES, CRY och FURBOWL som annorlunda. Och att alldeles för många enbart vandrar vidare i samma spår som ENTOMBED finner han bara tragiskt.

Själva hyser de ännu inga förhoppningar om att kunna nå ut till en större och annan publik. På något sätt ligger de fortfarande mittemellan, dvs de är för råa för de mer “mainstream”-inriktade ställena och för udda för death metal spelningar.

TRIBULATION är dock speciellt ett populärt band i musikerkretsar. Inte många andra svenska band röner sådan beundran från sina kolleger som just dessa killar. Den stora metal-publiken har dock fortfarande vissa problem att ta till sig bandets psyko-metal och deras distansfyllda humor och satir. Det är nämligen inte för inte som de döpte senaste demon till “Posers in love“. Speciellt rättrogna har de ju aldrig varit. Med tanke på det Magnus utlovat av framtida material kan vi bara hoppas att även deras stund på jorden kommer.