När de nyligen blåste ut de tio ljusen och tryckte i sig jubileumstårtan gjorde de det i skymundan. Inte många visste att de fortfarande existerade.
Nu är de tillbaka på allvar.
Med en ny singel och några kaotiska spelningar i ryggen öser hardcorepunkarna RÖVSVETT på som aldrig förr.

Det är kallt och ruggigt ute. Eftermiddagen har jag tillbringat halvsovande framför teven, där en seg 0-0 match i italienska ligan just avverkats. Förutsättningarna för en kreativ afton är lika med noll.
Dock väntar en intervju med Mikael Karlsson, mer känd som Löken — basist i Rövsvett. När jag väl kommer hem till honom står en kanna kaffe på bordet till bot för tunga huvuden och blåfrusna näsor.
Klockan får alltså vridas tillbaka tio år om man ska finna de första livstecknen från Rövsvett.
— Jag började lyssna på punk 1977, berättar Löken. Det var främst The Clash, vars första LP jag hade på kassett, men även band som The Ramones och Sex Pistols som gällde då.
På den tiden hittade man Löken bakom trummorna i Tranåsband som Purex och Nasty Boys; kortlivade konstellationer med ströspelningar i ryggen.
Rövsvett bildades först 1983. Sporrade av Poison Ideas första EP insåg Löken, Jerker Persson (sång), Niklas Rylander (gitarr) och Frank Bergsten (trummor) att det var precis så som amerikanerna de ville låta.
— Vi fattade först inte om vi hade hört rätt, skrattar Löken. Vi fick kolla flera gånger så att inte skivan gick på fel hastighet. Vi hade aldrig hört något så snabbt tidigare.

MÖRDARMUSIK

Efter ett år spelades första demon in sommaren 1984. För första gången fick även folk utanför den närmaste kretsen i Tranås ta del av Rövsvetts musik.
Hunden beskyddar människan, men vem beskyddar hunden? var titeln på debutdemon. Inledande ”Cadillac” invaggade lyssnaren i falsk säkerhet innan Rövsvett körde över densamma i små charmiga bitar som ”Jehovas vittnen”, ”Nazzesvin” och ”Heroin”.
Undertecknad ska villigt erkänna att jag vid en första dos Rövsvett tyckte det lät rent ut sagt för jävligt — som en kraschande jumbojet, ungefär…
— Mördarmusik är den mest passande beskrivningen jag har på vår musik, menar Löken. Efter varje repning känner man mest för att slå ihjäl någon på grund av aggressiviteten i musiken.
Vad som fick mig att ändra min uppfattning om Rövsvett var en låt som hette ”Kaffe” på bandets debut-EP. Då som först såg jag bandets charm och tog till mig dess humor. Året var 1985 och titeln på EP:n var Jesus var en tomte.
Att kalla den en klassisk svensk punkvinyl är en helt korrekt beskrivning, och Löken håller med om att denna EP är den klassiska Rövsvett-plattan.
Den spelades in i dåtidens svenska punkmecka, Kloakstudion i Töreboda. Driven av Micke Blomqvist — gitarrist och sångare i Asta Kask var Kloaken ett ställe dit så gott som alla punkband förr eller senare åkte för att spela in. Inspelningarna gjordes mer eller mindre till självkostnadspris, och det blev ett slags kultgrej att någon gång ha spelat in i Kloaken.
— Inspelningen började med att jag spelade sönder två strängar på basen och att Rylle slog av en sträng på gitarren, minns Löken.
— Tyvärr hade vi inga strängar med oss, så vi fick krypa omkring på golvet i studion och leta bland allt bråte.

KRÖP PÅ GOLVET

Punk i ordets rätta bemärkelse, eller hur? Det hela slutade dock med att Rövsvett kunde ståta med en mycket bra debutplatta.
Ett basriff snabbt som en Formel 1-bil inleder första sidan och titelspåret brakar loss. På omslaget stod bandet på en mörk kyrkogård, och låtarna ”Jesus var en tomte” och ”Jehovas vittnen” lät ana en kritisk syn på religionen och dess beivrare.
— Det är visserligen Jerkers texter, säger Löken, men jag instämmer i frågan om det är så fint med religion. Måste man tro på någonting?
— Det är samma sak med satanismen. Den är också negativ i min mening. Religion eller satanism är bara sjukt, det är bättre att hylla Tårtan eller Åke Jävel. De enda gudar jag har är Alexandersson & De Geer.
— Dessutom anser jag inte att det finns någonting som kan klassas som syndigt. Vad är synd och vem ska bestämma vad man får och inte får göra?
Apropå ”Jehovas vittnen” så gjorde den lokala Tranås-sektionen ett lamt försök att stoppa EP:n. Det rann dock ut i sanden eftersom Löken själv satt på alla exemplar.
Hans råd till alla som får problem med Jehovas vittnen talar för sig självt:
— Spela Rövsvett för dem — det hjälper!

DÅLIG KAFFEKULTUR

Även texten till ”Kaffe” dyker upp till diskussion när Löken beklagar sig över den dåliga kaffekulturen i Linköping. Enligt honom är den mer utbredd i Tranås. Där samlas man runt en panna kaffe, snackar och kollar på barnprogram.
Förutom att dricka kaffe och spela bas i Rövsvett har Löken haft många järn i elden under årens lopp. Han har spelat i otaliga band, där de främsta varit 16 Blåsare Utan Hjärna, Rea Respirator och det sorgligt underskattade Identity. Dessutom var han en av de drivande krafterna bakom Fetvadd, som både var ett kassettbolag och ett fanzine.
Rövsvetts andra EP, Ett psykiskt drama i sju akter, släpptes 1986 och var även den inspelad i Kloaken. Här hade Rövsvett utvecklats från det raka punkmanglet till en mer mekig stil. Låt- och textmässigt håller den samma klass som debuten, men ljudet är tunt och bitvis lite snällt.
Den mekigare framtoningen förklarar Löken med att Rövsvett vid den tiden tog stort intryck av Raped Teenagers.
— Det föll sig ofta att vi såg Raped live och inspirerades till att lira någonting liknande själva, berättar han. Samtidigt såg de oss ganska mycket vid samma tidpunkt och tog i sin tur intryck av Rövsvett. Även Krunch var en stor influens vid den tiden.
Flera pärlor står att finna på Ett psykiskt drama i sju akter, bland annat ”Satan är ett troll”, ”Rik skit” samt ”Allt är förbjudet”, som handlar om det sjuka i lagen som förbjuder att man cyklar utan reflexer men tillåter att man dödar folk i krig. Och när det gäller lagens långa arm framkom det att Lökens syn på poliskåren är ganska bitsk:
— När man var liten fick man lära sig att farbror Polisen var snäll. Ju äldre man blev, desto mer började man tvivla. Förr hade jag Snutslakt skrivet på min skinnjacka, till stor del grundat på det våld och trakasserier en del av mina kompisar i Linköping utsattes för när de var punkare i mitten på 80-talet.

ETT DUBBELLIV

Ett annat spår som väcker diskussion är ”Jag hatar mitt jobb”, som fångar känslan av tristessen som lätt uppstår på ett fabriksgolv.
— Man skriver helt enkelt bättre texter när man jobbar i industrin, menar Löken. Man är nedtryckt och är ingenting värd. Dessutom har man hur mycket tid som helst att tänka och fundera när man jobbar en hel dag vid en maskin.
Numera har dock Löken lämnat maskinen bakom sig och jobbar i dag som försäljare. Leende konstaterar han att det är ett slags dubbelliv att gå i skjorta och slips på dagarna och spela råpunk med Rövsvett på kvällarna. Kanske är det ändå en ganska naturlig utveckling, och man kan inte låta bli att le lite överseende åt alla 16-åriga småmohikaner på stan som minsann ”aldrig ska anpassa sig”…
Efter två EP-skivor på sitt egna Röv records fick Rövsvett kontakt med Finspångsetiketten Punish. Där släpptes 1988 en split-LP med amerikanska Plague, Sällan studsar en termos.
Det mekiga och snåriga från andra EP:n hade vid denna tidpunkt utvecklats ännu ett steg. Tillsammans med Raped Teenagers framstod Rövsvett som det mest spännande svensk punk hade att erbjuda i slutet av 80-talet.
Två av spåren, ”Mos med gnu” och ”Strålskadad”, hade vi tidigare hört på samlingen Really Fast vol 4.
I övrigt var det bara nya spår som dök upp. Inledande ”Brio min Brio” hade en text som till en början lät som ett stycke typisk nonsenslyrik. Men Löken berättar att det finns en historia bakom låten.

JÄVLA TRÄTAXAR

— Jag, Frank och Jerker totalvägrade vår värnplikt och fick sitta av några månader på kåken. Som arbetsuppgift fick vi tillverka Briotaxar under ledning av leksakschefen Boris. Det kostade samhället flera tusen i veckan att ha oss inlåsta, och själva tjänade vi bara 65 öre styck på att göra de där jävla trätaxarna.
Ett vidare utforskande i LP:n för oss till ”Orville”, som handlar om utvecklingsstörda, byfånar och andra udda personer.
— Udda och tokiga personer behövs, menar Löken. De ger en extra krydda till vårt samhälle. Det är mer utpräglat i små samhällen som Tranås än i storstäderna.
— För övrigt anser jag att det är de som är de riktiga punkarna. Det är de som törs vara annorlunda och alternativa.
Låten ”Machopunk” på första EP:n och ”Tok-Franz” på split-LP:n behandlar punkens uppblåsta ideal, helylle-anarkism och så-här-måste-du-tycka-mall.
— ”Machopunk” skrevs efter ett år av fylla och problem, berättar Löken. Det är ett bra ämne. De så kallade anarkisterna var inte fromma som lamm. Det var mycket fylla och förstörelse i samband med punkspelningar i Jönköping och på Skylten i Linköping. Folk med anarkist-A:n på ryggen som förstörde det som andra byggde upp.
— ”Tok-Franz” handlar om alla de band som predikade så mycket fint som de inte kunde leva upp till. Exempelvis Svart Parad, där en medlem blev fallskärmsjägare; Civil Dissidents, där en försörjer sig som polis i dag; Swahn i Brutal Personal som har blivit både sverigedemokrat och VAM-anhängare.
— Då är det bättre att inget säga, så har mani slutänden ingenting sagt. Jag menar, vill någon läsa en porrtidning kan väl den personen få göra det utan en massa pekpinnar från förståsigpåare.
— Så länge man inte skadar någon annan ska man får göra det man mår bra av utan att bli tillrättavisad.

INTE HÄNT MYCKET

Jag ber Löken se tillbaka på alla dessa år som punken funnits och frågar vad som varit mest positivt respektive negativt. På plussidan nämner han gör det själv-andan som punkens stora tillgång. På minuskontot sätter han den svenska livescenen.
— Det har inte hänt mycket på 15 år, suckar han. Det är fortfarande en massa harvande på fritidsgårdar. Det är dåligt med rockklubbar, jämfört med när vi i Identity spelade i bland annat Spanien. Där hade de drösvis med rockklubbar som var inriktade på olika smakriktningar. Där fanns speciella hardcoreklubbar, hårdrocksklubbar och technoklubbar.
— Respekten för banden är större utomlands. Här i Sverige möts man med en axelryckning. Folk orkar knappt komma och kolla om det så är ett band ända från USA som spelar.
— Dessutom, fortsätter han, tycker jag att det är för dåligt samarbete mellan orterna här i landet. För mycket jantelag; alla klagar på alla och är avundsjuka. Stockholmarna klagar på Fagerstaborna som i sin tur klankar ner på Linköpingsbanden och så vidare. Det enda bra undantaget tycker jag Really Fast har varit.
Som avslutning på denna fråga ger Löken en känga åt den svenska indiescenen i stort. Enligt hans mening är det för mycket elitstyrning och snobbism inom svensk underground. De stora poptidningarna och dagspressen ger gitarrpopbanden helsidesrubriker gång på gång, samtidigt som ett band som De Lyckliga Kompisarna tigs ihjäl; detta trots att de senare säljer mångdubbelt fler skivor än de flesta indiepop-banden.
— Vi som pysslar med punk blir anklagade för att vara barnsliga, menar Löken. Men varför inte ge oss rätten att få vara lite barnsliga, i stället för att bara klanka ner på oss?

RÖVSVETT I FESTIVALBOKEN

Som ett exempel på pressens förmåga att tiga ihjäl punkbanden nämner han Rövsvetts spelning på Hultsfredsfestivalen 1989. Trots en bra spelning i en knökfull lokal lyckades ingen skriva så mycket som en rad om att Rövsvett ens varit där.
Ändå ser Löken spelringen som höjdpunkten i bandets karriär. Den höll dock på att bli en katastrof:
— Vi åkte ner samma dag i två bilar. Jag och Rylle åkte i samma bil och i Mariannelund skar motorn. Vi fick ringa till Rockparty och be dem komma och hämta oss.
— I festivalboken det året fanns deras telefonsvarare citerad: ”Hej, vi heter Rövsvett. Kan någon komma och hämta oss i Mariannelund?”. Vi anlände en kvart innan spelningen och fick soundchecka inför en vilt härjande publik.
Löken ler när han berättar denna episod och säger sig gärna vilja spela i Hultsfred igen. Dessutom nämner han att bland de trogna Rövsvett-fansen hittar man namn som Jello Biafra och Sator.
Och, inte att förglömma, Poison Idea. Jag frågar hur mycket Poison Idea har betytt för Rövsvett och om de har haft någon kontakt med varandra?
— Utan Poison Idea, inget Rövsvett, menar Löken. Jerker och Frank har haft brevkontakt med Jerry A genom åren. Vi har alltid tackat Poison Idea på våra skivor och de tackade oss på sin Kings of Punk-platta.
— Vår nästa singel blir en tribut till Poison Idea. De stod för rak punk, som Ramones men med mer tempo. Tuff råpunk som borde hyllas mera än allt tjat om Discharge.

ÅTER TILL MANGLET

Nästa livetecken på vinyl från Rövsvett var en splitsingel med Raped Teenagers på CBR records. Inspelad våren 1989 och utgiven ett år senare (en ganska normal försening med CBR-mått mätt).
Till skillnad från Sällan studsar en termos drog Rövsvett här ner på mekandet och gick tillbaka till den raka mangelpunk de spelade i början. ”Den vi körde nyss” och ”Solhjul” samt Raped Teenagers två spår är samtliga högklassig svensk hardcore av bästa märke.
Ett drygt halvår senare, våren 1991, kom även en ny EP med Rövsvett, Lepra Cliff.
— Den är också en Rövsvett-klassiker, tycker Löken. Jag är fortfarande väldigt nöjd med låtarna och produktionen på plattan.
Jag frågar Löken vad det är som gör just Rövsvett unikt inom svensk hardcore?
— Vi sätter humorn i förgrunden, svarar han. Dessutom har vi en enorm energi.
— Jag tror också att vi är ansedda som ett bra liveband. Vi har bara gjort 30 gigs under våra tio år så vi har väl fått lite av kultstämpel över oss i och med det. Men jag tror att vi kommer att få lite mer eld i baken nu när vi har Birdnest bakom oss.
Med det är vi framme vid dags dato. Jag träffade Löken på en lokal festivalförra sommaren där han entusiastiskt berättade att CBR höll på att sammanställa en samlings-CD med Rövsvett. Som vanligt när det gäller CBR:s skivutgivningar drog det ut på tiden och ingenting verkade hända.
Då gick Birdnest helt plötsligt in och tog över skivutgivningsbiten från CBR. När detta trycks är CD:n Fatal Farts ute sedan en tid tillbaka. Skivan innehåller en i det närmaste komplett diskografi över Rövsvetts första tio år — från demon till förra EP:n Lepra Cliff.
Vilka tror då Löken kommer att köpa CD:n? Är det gamla fans eller nya?

MEDGÅNG VORE KUL

— Det är frågan om, svarar han tvekande. De gamla fansen har kanske inte fått tag på alla vinylerna så de kollar kanske upp den. Samtidigt vore det kul om vi kunde dras med i Birdnests medgång och hitta en ny publik.
— Per Granberg berättade att de hade tänkt kontakta oss redan innan CBR gjorde det, så det känns som ett slags erkännande av Rövsvett.
Förutom en nyproducerad video till ”Vem älskar dig” har Rövsvett en ny singel på gång framåt sommarkanten.
— Det ska bli en coversingel, berättar Löken. Alla Birdnest-band ska lira in ett gäng covers var. Tre av låtarna ska till en början ges ut som en serie CD-singlar. Sedan ska den bästa covern plus en outgiven ges ut på ett samlingsalbum.
Rövsvett var nyligen inne i studion och satte Kafka Prosess ”Vi vil ikke ha”, ”Give it Up” från Poison Ideas första EP, Black Flags ”White Minority”, ”Fugitive Family” av Dischord-bandet United Mutation samt 7 Seconds pärla ”Walk Together, Rock Together”.
En förhandskassett på dessa har gått varm i min stereo de senaste veckorna och jag kan redan nu avslöja att Rövsvett aldrig låtit bättre än så här. Samtliga spår görs så bra att de ger originalen en riktigt tuff fight. Jag kan lova att sommarens Rövsvett-singel blir en riktig rysare och något att se fram emot för riktigt inbitna hardcorefans.
Vad har då Löken för förhoppningar om Birdnest?
— Det är Sveriges bästa bolag, säger han utan omsvep. Det sporrar oss att ligga på Birdnest. Vi vill göra rätt för oss som band när de ställer upp. Jag högaktar Birdnest, så nu får jag väl försöka börja lyssna på Dia Psalma när vi är bolagskompisar, skrattar han.
Herr Karlsson och trallpunk är — trots allt — inte någon lyckad kombination.

RÖVSVETT

Jerker Persson – sång
Niklas ”Rylle” Rylander – gitarr
Mikael ”Löken” Karlsson – bas
Frank Bergsten – trummor

Diskografi:
Hunden beskyddar människan, men vem beskyddar hunden? kassett (1984)
Jesus var en tomte EP 7″ (1985)
Ett psykiskt drama i sju akter EP 7″ (1986)
Sällan studsar en termos LP (tillsammans med Plague) (1988)
Rövsvett/Raped Teenagers split-EP 7″ (1990)
Lepra Cliff EP 7″ (1991)
Fatal Farts CD (1993)

Kontakt och bokning:
RÖVSVETT
c/o Mikael Karlsson,
Götgatan 42 A,
582 31 Linköping