KSMB
En gång till…
CD
(SnicSnac)

För oss som befinner oss på ”fel” sida av 20-årsstrecket är det här en oerhört känslig affär. Jag menar, KSMB har förmodligen varit lika betydelsefulla för vår uppväxt som potträningen.
Det fanns en tid när deras musik liksom flöt fram i mitt blod; min målbrottsröst kunde återge minsta textrad i sömnen och låtsasgitarren lirade aldrig fel hur full jag än var.
När bandet splittrades i mitten på 80-talet var det förstås tråkigt. Men livet gick vidare och plattorna har jag spelat genom alla år.
Så går de då och gör comeback. Live fungerade det. Till och med de på rätt sida av det där strecket håller med: gubbarna kan än.
Men på platta? Föreställ dig skräcken när morsan ringer upp och förklarar att någonting med din potträning gick hemskt fel…
KSMB har aldrig brytt sig särskilt mycket om det här med heder. Med en hårsmån när kommer de nu undan med den i behåll efter En gång till…
Den är ingen bra platta, sant. Alldeles för många låtar faller in i något slags tröttkörd boogierock och ibland faller också ambitionerna att passa in i tidens tempo pladask.
Men annars tuggar gitarrerna ganska elakt, Alonzo har kvar skärpan från tiden med Stockholms Negrer och några låtar här är riktigt bra: ”Jag vill byta”, ”Osynliga handen” och ”Sälj din kropp”.
”Blickar av stål” (vilken de tillägnar Anders Carlberg på Fryshuset) och ”Sex miljoner själar” är uttalat antinazistiska och det är med sådana låtar som jag kan se att KSMB fortfarande kan vara relevanta.
Sedan kan man ju diskutera vad de egentligen vill med den här plattan.
/Vi säljer oss aldrig / Du blir aldrig besviken/ mumlar Alonzo i programförklaringen ”Prat”.
Om vi tar honom på orden eller inte är förstås en annan historia.