Att sno som band är helt OK som jag ser det, om man gör det med finess och omvandlar stölderna till något eget. Let’s face it, alla gör det i någon form. Elvis snodde från blues och country, Beatles från femtiotalsrockarna, 77-punken snodde friskt av sextiotalsbanden, Rancid snor från Clash och så vidare. Med denna inledning är det förvisso inte meningen att presentera Strängnäs Da Skywalkers som plagiatörer, men…

Det går inte att komma ifrån att Bombshell Rocks var det första jag tänkte på när jag hörde bandets hembrända mini-CD United kids. Och det går inte att förbise att det första jag relaterade till när jag såg dem live var just Bombshell Rocks. Men nu är det så att Da Skywalkers ändå har “lånat” med klass och gjort något eget av det, så istället för att brännmärka dem som karbonkopior så uttrycker vi det så att Da Skywalkers tydligt visar vilka som gjort stort intryck på bandet. När gitarristen Kryckan sätts på heta stolen sticker han inte under stol med vad som inspirerat dem.
— Det är givetvis även Rancid och Dropkick Murphys, medger han, och att lämna ute The Clash vore en dödssynd. Annars lyssnar vi en hel del på ska och Billy Bragg, listan kan göras lång.
Det är på Skylten i Linköping som jag får äran att uppleva bandet live. Tillsammans med Down And Away öppnar de för våra lokala The Fisticuffs. Med en hel del strul kring giget och en allt för generös ölkonsumtion blir spelningen en petitess Martin Oi och co i Fisticuffs snarast vill glömma. Denna kväll tillhörde istället gästerna. Och precis som Down and Away imponerar Da Skywalkers stort denna kväll. Det är tufft, tajt och underhållande. Det märks att de verkligen tycker att stå på scen är bland det roligaste som finns, och bandet ger järnet trots en ganska fåtalig publikuppslutning.
— Tack för det, säger Kryckan och slickar i sig berömmet. Överlag har vi fått god respons när vi lirat ute, inte bara punkare utan även allt möjligt folk har kommit fram efteråt och sagt att de gillat oss. Vi lirar med inställningen att alla gig ska bli vårat bästa, och är det något som inte lyckas så är vi desto mer motiverade nästa gång vi lirar att göra ännu bättre ifrån oss.

NYA PLATTOR

Kryckan berättar att det en gång i tiden fanns ett band kallat HDF, och ur detta bands stomme uppstod ett sidoprojekt kallat Da Skywalkers. Några engelska låtar smög sig in och Da Skywalkers kom snart att bli det band som prioriterades.
— Jag spelade lite gitarr live och var allmän backup till ’97 då jag blev fast medlem i bandet, förtäljer han. Efter att ha spelat med massor av basister skolade då Robban om sig från gitarrist till basist, och där är vi nu. Sedan dess har vi släppt en sjutummare, en mini-CD och medverkat på ett gäng samlingar.
Miniplattan kommer snart att ges ut “på riktigt” som en singel av Mad Butcher och jag ber Kryckan att berätta hur de kom i kontakt med den galne slaktaren.
— Vi gjorde ett antal utskick i Europa och Nordamerika, svarar han, och Mike på Mad Butcher gillade det. De kommer släppa vår mini-CD som en sjutummare och sedan kommer vi splita en CD med Derozer på samma etikett.
Och inte nog med det, bandet har även en fullängdare i faggorna.
— Ja, vårt debutalbum är också på gång, bekräftar Kryckan. Vi spelade in 14 låtar i Soundlab studion med Mädz (Millencollin) och Mieszko (Genocide SS/Nasum) mixade. Den kommer att släppas på Londonbaserade Household Name Records senare i år.

LOVANDE SCEN

När jag träffade Da Skywalkers på Skylten tryckte de en singel med kompisarna Svamptripp i näven på mig (se recension på annan plats). Denna lysande grupp är en av många som Da Skywalkers knutit vänskapsband med.
— Vi delar replokal med Svamptripp och de har en ny skitbra mini-CD på gång, berättar Kryckan. Sedan står Down And Away från Örebro och stockholmarna Planet Pogo oss nära. Den som inte hört dessa band bör kolla in dem!
Till sist tar vi upp ämnet svensk streetpunk, där vi får lov att placera Da Skywalkers. Från att ha varit en marginell företeelse för tio år sedan har scenen verkligen blomstrat efter framgångarna med Bombshell Rocks, Radio 69 och Voice Of A Generation. Idag har vi ett pärlband av lovande grupper runt om i landet. Att klassen är hög och bredden stor visade inte minst samlingsplattan Brewed in Sweden som kom i våras.
— Både band och fanzinemässigt håller vi hög klass, anser Kryckan. Vad det gäller bolag vet jag inte om vi är sämre eller om det beror på att utländska etiketter fångat vår uppmärksamhet bättre. Vi har varit i kontakt med ett fåtal svenska bolag och vi medverkade på Bricklands Too brilliant to hold back. Annars har jag inte någon större koll på skivbolagen i Sverige.
Och visst kan man hålla med. Förutom de band som Burning Heart har fiskat upp verkar intresset fortfarande vara svalt bland de svenska etiketterna. Band som Radio 69, Perkele och Sniffin’ Glue har istället fått sina alster utgivna i andra delar av Europa, och till deras skara har nu även Da Skywalkers anslutit sig. Deras kommande verk som Kryckan berättat om ser vi fram emot med stor nyfikenhet. Till dess rekommenderar jag er alla att kolla upp dem om de spelar i era trakter. Få akter är lika underhållande live som detta Strängnäs-gäng, och ett gig med dem blir garanterat en timmes rock’n’roll ös.

Diskografi;
One Step E.P. (SHC -98) MCD
A New Kind Of Slavery (SHC -00) 7″
United Kids (SHC -01) MCD

Sättning;
Linus – sång
Kryckan – gitarr
Tommy – gitarr
Robert – bas