Vad har egentligen Rick Springfield och Björn Skifs gemensamt?
Jo, Niclas Wahlgren.
Dom är nämligen hans största favoriter.
Rick för att han är en häftig rocksångare. Björn för att han har en bredd som är ganska unik för Sverige.
Och allt detta kanske skvallrar en smula om vad unge Niclas har tänkt sig för väg i artistbranschen…
Rocken finns i botten påpekar han ständigt. Vad han än sysslar med i framtiden är det tuffa låtar som gäller. Men han är heller inte främmande för att fortsätta med den filmkarriär som han inledde redan som femåring (Jodå, han stal hela ”Vill så gärna tro” för mamma Christina Schollin och Johnny Nash redan 1970!)
Fast det är klart — efter den insatsen låg han lågt ett tag.
Inhopp på teater var väl i stort sett det enda artistiska han sysslade med under några år.
Men så kom rollen som sexuellt funderande tonårsgrabb i ”G” och då var det liksom inget snack längre.
Två framgångsrika LP-skivor och ett antal sönderskrikna konsertturnéer har gjort Niclas Wahlgren till ett hett namn i popsvängen.
Inte minst bland unga damer.
Niclas själv stortrivs med sin situation och njuter av allt turnerande — men han har sannerligen inte slagit sig till ro bara för att helt plötsligt blivit gräsligt populär. Han vet att han hela tiden måste utvecklas och då är ”Skifsen” ingen dum förebild.
Om fem-sex år ska Niclas verkligen visa vad han går för. Och även om han inte gärna vill prata så högt om det skulle han inte ha nåt emot att stå på en internationell musical-scen nån gång i framtiden.
Och så bara två klargöranden; NEJ — han har inget emot konkurrens från sin lillasyrra och NEJ — han har aldrig haft ihop det med Carola. Den gång han skaffar sig stadigt sällskap ha han lovat att tala om det för Svensk Damtidning och dom andra blaskorna.
Niclas Wahlgren är inte den som smusslar.
”Svart på vitt” heter hans mest kända låt och det är med ärlighet och raka linjer han vill leva.
Så det så.