POVERTY STINKS
Hello, Sister
Poko POKOCD 153 (import) CD
****
SICK THINGS INTERNATIONAL
Crank
Poko POKOCD 149 (import) CD
****½
PENNILESS PEOPLE OF BULGARIA
Mould
Penni Penni-CD-2 (import) CD
***½
Moi Mukulat!
Jag befinner mig i Finland. Det visade sig att inte mindre än tre olika band skulle få sin dom över nya plattor innan besöket var över.
Vi börjar med en gammal popfavorit.
När Juha Mieto inte vann OS-guld i Lake Placid inledde Jarmo Laines frisör en strejk som fortfarande pågår. Detta gör att bilden på Poverty Stinks nya CD, ”Hello, Sister”, mer liknar en Hep Stars-skiva anno 1966 än en modern popplatta. Men modernt är det, trots att det klassiska sextiotalssoundet lyser igenom på samma sätt som ni redan är bekanta med. Möjligen har bandet tillbringat lite mer tid runt lägerelden i finska lappmarken, för ibland luktar det allt lite cowboy.
Mestadels är det dock späd och närmast nasal sång, mycket gitarrer, munspel och tamburiner. Refränger som ibland är så övertygande att jag sträcker mig efter pennan och ritar dit en liten stjärna till i betyget. Exempel på dessa är titelspåret ”Hello, Sister” och ”Our Neighbours”, med orientaliskt sitar-ljud. Men är det bara jag som tror att ”Wonder House” är samplad från en hittills outgiven Perssons Pack-demo?!
Innan Viking Line tar mig tillbaka till fäderneslandet ska jag ta mig en titt på Sick Things Internationals ”Crank”. Något som visar sig bli en mycket behaglig upplevelse. De har nämligen helt fräckt smugit sig in hos alla nittiotalets storheter inom amerikansk rock, plockat ut det bästa och kört allt i en mixer. Resultatet blev elva låtar, var och en med en genomsnittsvikt på minst tolv ton. ”What’s It To You” tog dock inte in så mycket mer än Nirvanas ”Lithium”, men vad gör väl det. En favorit i repris är aldrig fel.
En ministöld jag inte kan låta bli att nämna finns i ”Psychomania”. Förmodligen är till och med bandet själv omedvetet om att en liten slinga är identisk med Altered Images ”Legionaire”. Någon mer än jag som minns dem?!
Det här är det absolut bästa jag hört på mycket länge och jag ser med stor spänning fram emot deras besök på Hultsfredsfestivalen. Missa inte det ni heller!
Väl tillbaka i hamnen blir jag upphunnen av ett gäng fattiga bulgarer. Nej, de vill inte ha hjälp med att söka asyl i Sverige. Det här rör sig om ytterligare ett band som vill ha en kommentar om sitt senaste alster. Jag är på ett vänligt humör efter mötet med Sick Things International och alltså följer jag snällt med Penniless People Of Bulgaria till en pub där det finns en bartender som låter precis som Mumin-trollet.
När jag hämtat mig från den spektakulära upptäckten är det dags att lyssna på ”Mould” som plattan döpts till. Jag avslöjar dem direkt! Utrustade med dyrkar och iklädda mockasiner har de smugit sig efter Sick Things International på deras stöldturné. Tyvärr var ju de göttigaste bitarna redan snodda, men en hel del godkända slattar fick de ihop.
Det här är också tung amerikanskinfluerad rock. Mycket bra, men som ni säkert vet är det inte särskilt listigt att efter en favoritfilm på bio bara ta en paus och sedan se en ny. Så är det med den här skivan. Efter ett något längre uppehåll från ”Crank” kan det här säkert kännas lika bra, men så här nära inpå resulterar jämförelsen i ovinst för Penniless People Of Bulgaria. Poäng får de dock för den vackra ”The Return Of The Swimmer”, som de förmodligen rånat Bono på under en av hans promenader på en stilla irländsk hed.
Det här finlandsbesöket var onekligen ”quite moreish” tänker jag och beställer in en hashi bashi till. Jag har ändå missat ytterligare en färja tillbaka hem, så jag kan lika gärna stanna ett tag till i Mumindalen.
Lämna ett svar