MOOSEHEART FAITH STELLAR GROOVE BAND
Cosmic Dialogues
September Gurls SGCD 4 (import) CD
****

CRYSTALIZED MOVEMENTS
Revelations From Pandemonium
September Gurls SGLP 9 (import) LP
****

MEDICINE BALL
Science Secret Stars
Stanton Park SLP 007 / September Gurls SGCD 5 (import) LP/CD
****½

Här dukas det fram ett veritabelt smörgåsbord av exotiska, eklektiska och esoteriska psykedelikatesser. Det är bara att välja och ta för sig efter tycke och smak. En sträckgenomlyssning av de ovanstående opusen är en resa som kommer att förändra dig, men det finns inga garantier för att förändringen också innebär en förbättring. Inga garantier, bara möjligheter.
Psykedelia är ett oerhört vitt och svårfångat begrepp. Precis som ordet ”fotboll” ger oss olika associationer beroende på vilka vi är och vilka erfarenheter vi har, så kan begreppet psykedelia väcka en rad olika känslor. Någon kanske tänker på Status Quos ”Pictures Of Matchstick Men”, medan en annan får Grateful Deads ”Dark Star” uppspelad på sin inre grammofon. För mig innebär psykedelia ett förhållningssätt, att söka nya vägar, tänja gränser, följa infall och lämna det sunda förnuftet långt bakom sig.
Mooseheart Faith Stellar Groove Band är en Los Angeles-duo som med ”Cosmic Dialogues” släpper sitt tredje album. Todd Homer och Larry Robertson hinner på en dryg timme leka sig igenom en rad olika psykedeliska subgenrer och dessutom uppfinna ett par nya på vägen. Inledande ”Live, For The Fire” får mig direkt att tänka på The Seeds och garagepsych av bästa märke. Därefter kastar de sig handlöst in i andra sammanhang. ”Have Soul Will Travel” är extremt konstig med banjo, orgel och massor med eko. ”Pure Sweet Love” är discofierad (Larry Robinson har faktiskt gjort en LP på Motown, vilken lär ha finansierat Larryland Studios där ”Cosmic Dialogues” spelades in) psykedelia och ”Blue reflections” ger associationer i riktning mot tidiga Incredible String Band med folkviseton, blockflöjt och tramporgel. Mellan dessa extremer rör sig bandet sedan fritt och blandar dessutom friskt.
Det som håller ihop plattan är de strålande låtarna, Homer/Robinsons storögda fascination över alla ljud de lyckas åstadkomma och deras förmåga att leka. ”Cosmic Dialogues” är ett barnsligt album i ordets positiva och verkliga mening.
Crystalized Movements utgör ett annat av den psykedeliska hydrans många huvuden. ”Revelations From Pandemonium” är gruppens femte album och tyvärr det första som nått mig. Bandet ger ut plattorna på sitt eget bolag, Twisted Village, i upplagor vars numerär mest påminner om mina kontoutdrag i slutet på månaden. Denna gång har det ypperliga tyska bolaget September Gurls gjort Crystalized Movements tillgängliga för oss utanför de innersta samlarkretsarna.
Gruppen tar avstamp i det sena sextiotalets friflytande psykedelia, men de har definitivt inte stängt öronen för nya intryck. Det som dominerar plattan är Wayne Rogers och Kate Biggers gitarrer. De har en stor arsenal av fuzzboxar och andra distortions-alstrare som används flitigt. Här ligger lager på lager av förvrängda gitarrer som sticker i väg åt olika håll och ibland övergår det hela till en kakofoni av oljud. I grunden är dock Crystalized Movements musik väldigt melodisk och vacker.
Tyvärr är ”Revelations From Pandemonium” deras svanesång, men Wayne Rogers och Kate Bigger har bildat ett nytt band, Magic Hour, med Naomi Yang (swoon! JL) och Damon Krokowski från Galaxie 500. De har helt nyligen släppt en utomordentligt bra singel som är en logisk fortsättning på denna LP och ett album lär vara på gång.
Jag har sparat det bästa till sist. Medicine Ball är en kvartett från Rhode Island som med ”Science Secret Stars” ger ut sin andra LP. För ett par år sedan släppte de den ypperliga ”Sandwich Full Of Lies” på egen etikett. Av de tre banden i denna recension är Medicin Ball det med störst potential och jag är mycket förvånad över att ”Science Secret Stars” inte ligger på Sub Pop eller något annat stort indiebolag.
Musikaliskt befinner sig Medicine Ball någonstans mittemellan nutida grupper som Red Red Meat och Cell, Television och västkustpsykedelia typ Quicksilver Messenger Service. De tar det bästa från tre olika decennier och borde kunna tilltala vänner av äventyrlig gitarrock oavsett vilken generation de tillhör.
Plattan inleds med ”Roomis d’Glöömis” (are you sure about this? Red), en virvlande instrumentallåt som domineras av magnifik hammondorgel, men därefter är det gitarrerna som regerar utan opposition. ”Coming Down” är i grunden en mycket vacker låt som dessutom utsmyckas med halsbrytande gitarrspel, superb stämsång och oväntade vändningar. ”Getting Rid Of Somebody” börjar med baklängesgitarrer som bygger upp en riktigt dimmig stämning och sedan släpar sig låten fram i mogadontempo i några minuter tills gitarristerna tappar behärskningen och piskar upp tempot. Ett utmärkt exempel på hur Medicine Ball lyckas placera ljud och idéer från sextiotalet i ett nutida sammanhang.
Mina beskrivningar känns en aning valhänta och fångar på intet sätt den spänning och fascination jag känner inför musiken på ”Science Secret Stars”. Därför är det lite poänglöst att fortsätta uppräkningen. Plattan fortsätter i samma stil och varje låt är en skimrande psykedelisk pärla. Jag ska frångå mina principer och för en gångs skull rekommendera CD:n framför vinylutgåvan. Den långa speltiden gör att man fått komprimera spåren på vinylen vilket påverkar ljudåtergivningen. For att uttrycka mig hett klart, så går det att spela CD-versionen mycket högre, vilket är viktigt i detta sammanhang.