ETIENNE DAHO
Daholympia
Virgin 7243 8 39279 2 0 (Virgin) CD
***

Kanhända är Etienne Daho den största stjärna jag träffat i mitt lilla liv. Helt klart är i alla fall att han definitivt är en av de allra trevligaste, ödmjukaste, charmigaste och, inte minst, utseendemässigt tjusiga stjärnor jag träffat. Tyvärr är antagligen ingetdera av detta något som är publiken utanför den franska republiken förunnat att upptäcka. En fransk superstjärna är framför allt en fransk superstjärna. Och är man stor i Frankrike, då är man STOR.
Jag vet inte hur många exemplar som har krängts, eller kommer att krängas i väg över de franska skivdiskarna av “Daholympia”, men jag vet att antalet i Sverige kommer att sträcka sig till högst tresiffriga belopp. Synd, eftersom Etienne Daho är väl värd att upptäcka även utanför den limiterade beundrarskaran. Nu är väl visserligen inte denna live-platta, inspelad på Olympia i Paris under två dagar i december 1992, det bästa han släppt ifrån sig. Precis som under Stockholms-konserten i april förra året har ambitionen att omarrangera låtarna till en mer dansvänlig form förtagit mycket av den vackra och melodiösa pop som Etienne är så bra på.
Basrytmen ligger och pumpar som en cementblandare och får golvet att hoppa, något jag tycker alldeles särdeles illa om. Klassiker som “Week End A Rome” blir på detta sätt fråntagna mycket av sin forna elegans. Men visst hör man att här finns briljanta låtar. Allt från tidiga “Il Ne Dira Pas” och “Le Grand Sommeil” från 1981 respektive 1982, fram till hits som “Comme Un Igloo” och förstås “Saudade” från senaste studioplattan 1991.
För er som dock fortfarande bara är nyfikna och ännu icke frälsta vill jag trots allt rekommendera “Live ED”, som JL i SA #17 utnämnde till “den bästa livedubbel som gjorts”. Där är arrangemangen fortfarande kvar i popmarkerna. Och för de nyare låtarna måste naturligtvis tidigare nämnda studioalbum “Paris Ailleurs” införskaffas. Sedan är ni redo.