THE CURE
Paris
Fiction 519 994 (PolyGram) DLP/CD
****

Visst håller jag med Fredrik Strage om att ”Show” var ett totalt meningslöst och smått illasinnat manifest utan något som helst berättigande utanför den inre svartklädda och deprimerade kretsen. Liveplattan ”Entreat” från 1991 var inte heller någon totalförlamande upplevelse då vi alldeles innan hade hört samtliga spår i betydligt bättre versioner på det, enligt mig, bästa album som någonsin gjorts, ”Disintegration”.
Måhända borde Cure gå in i skivstudion igen i stället för att släppa ”Paris” — ännu en liveplatta, inspelad i oktober förra året. För någon som dock inte äger ett enda live-album med Cure är ”Paris” det enda han/hon behöver och bör köpa — för Cure äger en enorm och trollbindande live-förmåga.
”One Hundred Years” är faktiskt lika bra i dag som 1982 (frånsett den ångestfyllda stund då grannen spelar den på full volym efter min väldigt sena natt ute) och ”In Your House”, ”At Night” och ”The Figurehead” är magisk flumpop. ”Catch” och ”Dressing Up” är bara kärleksfull lyckopop, medan ”Apart” är bland det vackraste och mest förödande man kan höra. Och så ”Charlotte Sometimes” och ”Lovesong”… Jag tänker inte säga mycket mer.
”Paris” är tolv låtar, nästan alla fem-stjärniga, men vill man inte inhandla denna prisvärda CD så behöver man bara ta fram sina gamla slitna Cure-vax och försöka komma underfund med vad det är som ligger bakom Roberts emfatiska förmåga att förtrolla och försköna verkligheten.
Vill ni i stället ha en perfekt inkörsport eller bara en himmelsk kväll med Fat Bob & Co är detta en oemotståndligt bra liveplatta. Än så länge lever dinosaurien — även om den inte verkar må speciellt bra.