TAD
Inhaler
Giant 74321 16570 2 (BMG) CD
***

Den på alla sätt väldige Tad Doyle och hans kvartett var de sista stora subpopparna att hamna på ett majorbolag (nu blev det visserligen bara en underetikett, men i alla fall med BMG som distributör). Fast till skillnad från hur det är med exempelvis Afghan Whigs tycker jag nog att bolagsskiftet inneburit en musikalisk förändring för Tad.
Jag minns dem som hämningslösa riff-raggare i skogshuggarmössor och monsterbil, manglare i metallgrungens mossmarker. Det var rattfylla och drunkningsolyckor och lite provokativ satanism. Tad var häftiga och hänsynslösa.
Men på nya “Inhaler” rinner de tunga riffen ganska trögt på sin räls, utan att någonsin hota att köra ur spår. Och här finns en eftertänksam, nästan sorgsen ton, som i “Leafy Incline”, något som Tad Doyle med sin rostiga pipa inte verkar kunna gestalta riktigt bra. Någonting har hänt, det skvallrar inte minst de ödmjuka tacksägelserna på omslaget om.
Bäst är “Ulcer” med sin bergstuggar-taktik, och den episka “Paregoric”, men som helhet är det lite enahanda och oinspirerat, tyvärr. J Mascis har producerat, utan att göra något uppseendeväckande med det.
Dock, för nytillkomna lyssnare kan Tad alltid rekommenderas, särskilt för dem som gillar Helmet och Entombed.