RED HOUSE PAINTERS
Same
4AD cad 3016 cd (MNW/MD) CD
***

“Where have all the people gone in my life?”
Mark Kozelek är en ynkligt ensam jävel som från höjden på Nob Hill betraktar bukten och backarna i San Francisco. Miljöer som Mark använder till kulisser för att klargöra tid och rum åt hans bittra minnen av brustna hjärtan.
Red House Painters tredje album är något av en mellanplatta. En sådan som till fullo frälser den redan invigde, men som knappast lär locka utomstående. Troligen är blygsamheten medveten, liksom för att dämpa alla förväntningar från bolag, press och publik.
Av totalt åtta låtar är två covers, och ett spår, “New Jersey”, fanns ju med på föregångaren (det bör visserligen påpekas att den här versionen vinner i sitt tuffare, rockigare arrangemang). Resterande spår ansågs av olika anledningar inte passa på förra skivan. Inget nyskrivet, med andra ord.
Det betyder inte att plattan är ointressant. Om ni föll för “Mother” finns här “Blindfold” som mäktig motsvarighet med märkliga tempobyten och någon sorts lennonsk primalskriksterapi mot slutet.
Inledande “Evil” är lika lömsk och djävulsk som dess titel låter oss tro. Inspelningen av Paul Simons “I Am A Rock” är annorlunda, men också tänkbar kandidat till singel om Red House Painters väljer att verkligen försöka nå kommersiella framgångar.
Men möjligen blir bandet aldrig större än så här. Ni minns väl haussen kring Cowboy Junkies i början. Vem bryr sig om dem i dag?