Femgradig betygsskala, där första siffran avser tekniskt utförande, andra innehåll och tredje själva skrivandet

smash hit wonder
4/4/3

smash hit wonder är, jämte Slitz, den nya favoritpoptidningen för Kjell “jag hatar Sound Affects” Häglund. Men låt för all del inte det avskräcka er, för kulturminister Marcus Törncrantz lilla publikation ger faktiskt mersmak.
Högkvalitativt papper, bra tryck, snygg layout — se där några saker som i alla fall jag sätter stort värde på. Själva innehållet är också smakfullt, eller vad sägs om Happy Dead Men, Louis Philippe, Scott Walker och ett kärleksbrev till det ljuva popbolaget Sarah? Mums för kräsna musiklyssnare.
Tidningen är dock tunn, 24 sidor (varav två blanka — baksidan på en poster av Would-Be-Gods), och artiklarna är därför av nödvändighet tämligen knapphändiga. Recensionsidor finns det endast två av, men de uppvisar god smak (till exempel omskrivs utmärkte Bill Pritchard i positiva ordalag).
En lustig avdelning är “Gult Kort”, där varning utfärdas för skivor som bör undvikas. Nämligen de senaste LP-plattorna med Mega City Four, Felt och Edwyn Collins. Hoppsan!
Inom kort lär Marcus Törncrantz opus #2 ligga på diskarna, men då under det nya namnet Grimsby Fishmarket. Det ser jag och Kjell fram emot…
Den kryptiska informationen om prenumerationsvillkoren är värd att citera: “Sätt in 90 kronor på mitt konto (PG 419 93 63-5. Törncrantz) och du får tidningar för hundra kronor i din brevlåda.” Jaha. Eftersom smash hit wonder kostar 22 kronor i lösnummer bör det räcka till exakt 4,545 nummer…

smash hit wonder/Grimsby Fishmarket
c/o Marcus Törncrantz
Armégatan 32-525
171 59 SOLNA

JL

VAX MED SKIVBÖRSEN!, #2
3/2/3

“Skivsamlartidningen med allt om LP, CD, singlar och maxi.” Så presenterar sig nya (två nummer hittills) Vax med SkivBörsen!. “Allt” i det här fallet syftar dock snarare på bredd än djup — här finns inslag om allting från opera, musikal och operett till Bo Diddley och Elvis Presley till Mikael Wiehe till Van Morrison till Helloween och Iron Maiden.
De så kallade discografierna (sic) är däremot i klenaste laget. Att i en “skivsamlartidning” i många fall inte ange bolag och ännu mindre skivnummer förefaller i slöaste laget.
Kul läsning är i alla fall Nisse Hellbergs (Wilmer X) lilla artikel om hans Bo Diddley-favoriter. Pär Hägreds hyllning till Van Morrison är också intressant. Men i övrigt känns Vax mer än lovligt tunn, både i bokstavlig och bildlig bemärkelse. Det mesta i tidningen förefaller tyvärr ganska oengagerat.
Så, är ni skivsamlare och intresserade av den musik ni kan läsa om i SA, snarare än Andrew Lloyd Webber och Mikael Wiehe, kan jag saklöst rekommendera den utmärkta engelska tidskriften Spiral Scratch i stället.
Vax kostar 20 kronor, med prenumerationspriser enligt följande: halvår (4 nummer) 65 kronor, helår (8 nummer) 120 kronor. Till postgiro 86 74 36-8.

VAX med SkivBörsen!
Box 16109
200 25 MALMÖ

JL

MM – MEDIA FÖR MUSIKER, #3/90
5/3/5

Som det fullständiga namnet utvisar är månadstidningen MM främst till för musiker. Sidorna är späckade med tester av allt från mixers och reverbs till gitarrer, trummor och syntar. HELT bortkastat på den vanlige läsaren.
Det som däremot är intressant är de tre-fyra artiklar som finns i varje nummer. Skribenterna håller högsta klass (Lars Aldman, Magnus Haglund, Michael Dee) och artisterna som tas upp är ofta förbluffande “smala” för en tidning av den här typen och väl värda att läsa om.
MM #1/90 innehöll en fängslande artikel om John Cale och Velvet Underground och #2 en om Laurie Anderson. I detta nummer återfinns bland andra Einstürzende Neubauten, Jane Siberry och en lång intervju med Marty Willson-Piper från The Church.
Det närmast obligatoriska rabblandet av vilka instrument, effekter, förstärkare, etc, den aktuelle artisten använder sig av gör dock, i alla fall på mig, ett närmast parodiskt intryck. Ett exempel ur Einstürzende Neubauten-artikeln: “…en uppochnervänd anti-septisk tank som spelas med metallpinnar och en kedja, tre cylindrar i plast varav en är 1 m hög…”
Ett trevligt faktum är att MM, i likhet med SA, har en speciell avdelning för demorecensioner. Återigen lagt på en ganska teknisk bog, men ändock av intresse (och värt att uppmuntra).
Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att MM förmodligen är den perfekta tidningen för utövande musiker, men att den är alltför specialiserad för mer “normala” läsare. Den kan dock löna sig att hålla ett öga på, för rätt vad det är dyker det upp en fin artikel om något halvobskyrt favoritband.
Lösnummer kostar 34:50. Tolvnummers-prenumeration för 290 kronor. Postgiro 493 57 37 – 9.

MM – Media För Musiker
Box 228
431 23 MÖLNDAL

JL

CONTRAST, #6
3/4/4

Ytterligare ett bevis på att amerikanska popmagasin klart höjer sig över de brittiska veckoblaskorna, ni vet vilka. Contrast kommer ut lite väl sällan, men när ett nytt nummer är säkrat kan man vara övertygad om en hög standard.
Speciellt artiklarna ger mig stora doser inspiration att själv gräva vidare. Lång spännande Brian Eno-intervju, roligt skriven story om Thin White Ropes äventyr i Sovjet, något slapp Bootsy Collins-utfrågning, men i de flesta fall gediget och välskrivet. Bland övriga “fall” som sätts under förstoringsglaset kan nämnas The Chills, Pere Ubu, Feelies och Stiff Little Fingers (well…).
Singelkrönikan står för enda fadäsen, skriven som den är på ett cyniskt och oseriöst “hippt” sätt à la NME. Men det är möjligt att jag kastar sten i glashus där. För att nästan citera Ebba från superba TV-serien “Ebba Och Didrik”; “det finns faktiskt folk som tycker jag är elak”.
För tolv dollar får ni en prenumeration gällande fyra nummer.

Contrast
P.O. Box 10832
Beverly Hills, CA 90213
USA

TE

OPTION, #31
4/4/4

Firar femårsjubileum i och med detta nummer. Option har länge varit ansedd som en av värdens bästa musiktidningar och jag tyckte det var hög tid att upplysa er om denna utmärkta publikation.
Det musikaliska upptagningsområdet är sannerligen brett. Gillade ni TV-programmet Big World Café bör ni snabbt offra pengar på en prenumeration. Spännvidden är som sagt stor och alla genrer får sin beskärda del. Jazz, folk, pop, reggae, rap, rock, house, etc, etc — det finns alltid något för DIN smakinriktning.
På omslaget till #31 blickar en HJÄRTSKÄRANDE vacker Kate Bush mot läsaren och bara bilderna och intervjun med henne är värd dubbla det faktiska priset.
Vidare den normala Option-blandningen av alternativa artister från vitt skilda nischer. Glen Branca, Queen Latifah, Blue Aeroplanes, Judy Mowatt, med flera.
En skräckinjagande stor recensionsavdelning som ger många fina tips och recensenterna gör hela tiden ett bra jobb. Hitta “er” favoritskribent och ni får värdefull hjälp i jakten på independentflorans (i första hand) många okända storheter.
Ett absolut måste för musikfans.

Option Net work Inc.
2345 Westwood Boulevard, #2
Los Angeles, CA 90049
USA

TE

PUNCTURE, #17
3/3/3

En “försvunnen” Lester Bangs-intervju, Fred Milis kuskandes runt i New Orleans, en “in depth” betraktelse över kvinnor, sex och rock’n’roll (hörde jag någon viska Kim Gooordon?!), fotomutationer av Siouxsie & The Banshees och Bananarama, en tunn Aswad-artikel (“where does Rastafari come from?”, vilken osannolikt intelligensbefriad fråga!), dugliga stories om band jag inte känner till men gärna vill känna (till exempel Scrawl, tre FLICKOR som jämförs med soundet på bolagen K och Flying Nun samt banden The Fall och X), dugliga stories om andra okända och kända förmågor, fotoutställning recenseras, böcker recenseras, skivor recenseras och Puncture lever verkligen upp till devisen “A magazine of music and the arts”.
Quite amusing…
2.50 dollar per nummer (plus porto/IRC:s).

Puncture
1592 Union Street, #431
San Francisco, CA 94123
USA

TE

ALLEY OOP, #7
2/3/2

Tidigare avhandlad i SA #5 och det som skrevs då finner jag ingen anledning att revidera. Vad ni får är alltså ett hyggligt fanzine med snäv inriktning mot vad som sker i popväg inom Nya Zeelands gränser. Begränsat skulle man kunna säga…
Axeman, Clean, Stephen och Peter Jefferies är detta nummers artister. Den grymma frågan inställer sig dock om inte Alley Oop vore överflödig i samma stund som till exempel amerikanska tidningen The BOB tog upp exakt dessa grupper. Det är en viss kvalitetsskillnad på skribenternas insatser.
Alley Oop ser också i dubbel bemärkelse rätt färglös ut. Svagt bildmaterial, trist utformade texter. Inget för ett kräset öga. Otvivelaktigt kunniga på sitt område men vyerna saknas.
Prenumerationspriset är tjugo nya zeeländska dollars för fyra nummer.

Alley Oop
P.O. Box 5164
Moray Place
Dunedin
Nya Zeeland

TE