NÄR CIA BERG (ålder: “någonstans mellan 20 och 30”) med välmålad look och i frimodig stil presenterade musikvideor i “Bagen” (“det var väl 83-85 nån gång”) chockade hon svenska TV-tittare genom att vara ljusår från den tillrättalagda programledartyp som annars dominerat och dominerar svensk TV. Hon blev jättekändis över en natt.
— För mig var det nog mest negativt, säger Cia idag. Det var inte kändis jag ville bli, det är inte därför jag sysslar med det här.
När man pratar med Cia Berg om hennes kändisskap är det uppenbart att hon tycker sig ha fått för många frågor om det förut och hon är trött på att behöva “försvara” sig närhelst hon dyker upp i branschen.
Själv tror hon inte att programledarskapet i nya “Pop-i-topp” uppfattas som en upprepning av det lyckade konceptet i “Bagen”.
— Det är helt andra förutsättningar den här gången menar Cia. Formen är ju densamma, men det finns alltid nya infallsvinklar. När “Bagen” gjordes fanns det ju nästan inga popprogram i TV. Idag finns det en massa nya kanaler och ett mycket större utbud, så jag tror inte att genomslagskraften blir så stor.
— Sverige är så enkelspårigt och man förknippar alltid människor med samma saker trots att tiden går. Men TV är ju så mycket; teknik, färg och form. Det är som teater, bara för att man spelar en pjäs har man inte spelat alla.
Teater är för övrigt Cias andra arbetsområde sen en tid tillbaka. Efter diverse mindre roller i TV-serier (senast nyligen färdiginspelade “Uppfinnaren” för TV3) och en större roll i nedläggningsdrabbade musikalen “La Belle Epoque“, jobbar hon nu med en pjäs om HIV, som spelas på högstadie- och gymnasieskolor.
— Det är skitkul, säger Cia. En så oförställd publik som skolelever ställer högre krav på en skådespelare än den vanliga teaterpubliken.
— Fast egentligen kallar jag mig inte skådis eftersom jag inte har någon utbildning. Jag brukar säga “artist” om någon frågar.