EN TITT PÅ DEN SVENSKA ROCKVIDEOSITUATIONEN

I takt med att allt fler svenska rockkonstellationer siktar utomlands, börjar de tänka i videos. Orsakerna — svensk TV har ingen kontinuerlig The Tube, ingen given plats där video visas, inga försäljningsupplagor som gör det möjligt att finansiera videor.
Ett okänt namn, från en okänd avkrok i Sverige, har med videon en chans att föra ut sin musik och inte minst viktigt, visa sitt ansikte.
På de svenska skivbolagen är man medveten om detta och de allra flesta kontrakt som skrivits innehåller klausuler om videor. Imperiet och Lolita Pop har det med sina amerikanska bolag, 1-2-3 har det med sitt engelska och alla kommer under våren att ta videosteget ut i världen.
Det senaste exemplet på, videon som effektiv lansering är Europes USA-framgångar. Videon till “The Final Countdown” har legat på MTV:s lista i sex månader och inför gruppens turné i vår är LP:ns placering bland de tjugo mest säljande en given hjälp.
— Utan en bra låt i botten går det inte att slå, igenom med en video, säger Tomas Erdtman på Hot Records, men för USA var det viktigt att visa att Europe inte var något “heavy-metal”-gäng.
Europes MTV-karriär visar på två saker — rockvideokanalen har en grundmurad hårdrockspublik och den internationella rockscenens storformat gör det försvarbart att satsa på videor.
Men även om musikerna är villiga, är det skivbolagen som skall finansiera videon.
— Vi har gjort svenska videor för att banden har velat, säger Peter Yngen på Mistlur, men de har alltid varit rena disastern ekonomiskt. För Imperiet var det mycket bättre att spela in en livekonsert för TV än några videos.
— Men internationellt blir det självklart att oetablerade artister måste göra videor, man kan inte komma till ett disco i Italien med en live-film…
På Mistlur tittar man just nu på mängder av rockvideor för att hitta någon stil, någon regissör, som kan passa. Lolita Pop har fått förslag från amerikanska Virgin och skall komma med åsikter.
Det är svårt att skriva in en konstnärlig frihet i kontrakten, men som Lasse Hansson i 1-2-3 säger — “Tanken är att vi som grupp har kontroll över hur videon görs, men vi tar gärna råd från engelska Virgin. De har trots allt den professionella erfarenheten.”
En nackdel för alla svenska grupper och skivbolag är att det under åttiotalet gjorts så få svenska rockvideor att man är osäker på vem som fungerar på bild och vad som är gångbart.

MEKANO

En av dom som har erfarenheter är videobolaget Mekano. Det senaste beviset på sin internationella stil fick de med en en silverplakett från New York Film Festival för en video till gruppen Gemini.
— Det minsta svenska grupper borde göra är en presentationsgrej för att visa upp utomlands, säger Anders Skog, regissör på Mekano. Den visuella stilen på gruppen kan vara avgörande för att få ett kontrakt och sedan göra riktig video.
Just nu talar man idéer med självutnämnde kultartisten Barbie om en sådan lansering.
Också på skivbolaget Sonet, som numer äger både filmbolag och filmstudior, arbetar man med visuella skisser på ett tidigt stadium.
— En demo-video kan göras på en eftermiddag och visas upp för bolag och TV, säger Lars-Olof Helen på Sonet. Sedan kan man bearbeta idéerna vidare. Finns det talang syns den redan där.
På Sonet finansierar man ofta större videoproduktioner tillsammans med artisterna och säljer dem till framförallt svensk TV. Man har gjort det med musikalen “Kent”, men man har i vinter också spelat in en konsert med Johnny Winter och producerat ett program med gruppen Erasure av idag och låtskrivaren Vince Clarks tidigare material.

DÖDAR SNABBT

— Rockvideon är oftast kopplad till en hit, säger Lars-Olof Helen, en nackdel är att den dödar låten snabbare. Det kan vara befriande med en vanlig konsert.
Sonet hör till de bolag som är tveksamma till svenska videor, även med den kommande MTV-kanalen över Europa. För som Lars-Olof Helen säger — “Om Frankie Goes To Hollywood gör video för en till en Och en halv miljon slås kostnaden ut över hela världen…”
Och det är här dilemmat ligger. Skall en video bli visad på MTV eller i TV-program över världen måste den nästan alltid hålla samma kvalitet som resten av konkurrenterna. För en helsvensk grupp är det nästan en omöjlighet.
Resultatet är att svensk TV valt att antingen bara ha svenska grupper som spelar live, sam i vinterns Gig, eller själv göra korta och billiga studiovideor, som i Videograttis. Där har bland annat Eva Dahlgren och Fläskkvartetten spelat playback och på det sättet fått en sorts videor.
Men resultatet är också att en del bolag valt att göra enkla, lågbudget-videor. Valt att utnyttja entusiasmen hos nya unga regissörer.
— Istället för att gå till ett storbolag på video med Ratata har vi valt att gå till en oberoende som sätter musiken främst, säger Torbjörn Steen på Record Station. Vi gör också en parallellinspelning på både engelska och svenska.
Under mars gör Ratata “Så länge vi har varann” och “Om du var här” på video.
— Det är ingen nödvändighet att göra video för Sverige, men är det en bra låt, rätt program och rätt video, kan det lyfta.
Torbjörn Steen tar ett exempel med Indochine från hans tid på Stranded. Singeln till låten hade varit ute i fyra månader utan att sälja. Den visades en gång i “Baggen” och sålde 20.000 ex.
— Det är absolut inte annorlunda idag. Det är därför jag tror att MTV på lång sikt blir ett nödvändigt konkurrensmedel för att plocka framförallt yngre tittare.

HITTÄNKANDE

Hans sammanfattning av videons förmåga att främst rikta sig till de yngre, går igen överallt. Hit-tänkandet och singel-säljandet har ökat med rockvideons framväxt. På sätt och vis har det stärkt klyftorna mellan små länder och stora, mellan bred kommersiell pop och mera renlärig rock.
Men det finns exempel på motsatsen. Skivbolaget Wire har en stark ställning på engelska och amerikanska independent-scenen med framförallt The Leather Nun, Lädernunnan. Och med den senaste videon till låten “Pink House”, visar man på ett annat sätt att använda videon.
— Små bolag kan inte konkurrera, istället gör man det man verkligen vill, säger engelsmannen Bill Buchanan som producerat både musiken och videon till låten.
— Det går att slå fram idéer och åsikter i en video, folk är absolut inte nöjda med att betraktas som mindre vetande av skivbolag och artister.
Lädernunnans video är precis som låten en skildring av västvärldens vansinne, upprustningen, amerikaniseringen. En video som visats på engelsk TV, men som svenska “Södra Station” märkligt nog tackade nej till. Där om någonstans borde “de unga och arga” haft en kanal ut i det svenska TV-landet.

EUROPE
I gruppens internationella kontrakt ingick tre videor frän LPn ‘The Final Countdown’. Dels titellåten som spelades in förra våren och har visats sex månader på MTV i USA. Dels låten “Rock The Night” som filmades under september tillsammans med “Carrie”.
“Rock The Night” är en film från en trevlig, barnvänlig rockfest på icke okända “Hard Rock Cafe”. En video i gammal god poptradition med Joey Tempest som sjunger i ketchupflaskor och lagom mycket “hårdrockshopp”.

PARIS BIS Body & Soul

PARIS BIS
Duon Tom Wolgers och Irma Schultz gick till bolaget Mekano med sin lat “Body & Soul”. Där gjorde regissören Anders Skog en minimalistisk video i slow-motion och dubbelkopiering.
— Det var en utmaning att jobba sa enkelt som möjligt, med en visuell idé, istället för att bränna pengarna på en stor inspelning och inte ha något kvar till efterarbete, säger Skog.

THE LEATHER NUN Pink House

THE LEATHER NUN
Det oberoende engelska bolaget DIRTY WORK WORK gjorde i sin egen studio en film till “Pink House”, byggd på låtens text som skildrar en mardröm i väst-mediavärldens skugga.
— Det är viktigt att föra fram ett budskap, säger Bill Buchanan, allt kan inte se ut som ett uppslag i modetidningen Cosmopolitan.

RATATA Så länge vi har varann

RATATA
Tillsammans med fotografen Calle Bengtsson gör Ratata-duon två videor, med parallella versioner på engelska och svenska. Låtarna är “Så länge vi har varann” och “Om du var här”. I den första arbetar man också med tecknade inslag, fast inte porträtt av Mauro Scocco och Johan Ekelund. Filmerna skall vara klara under mars och är ett steg i bolaget Record Stations ambition att satsa på en MTV-framtid i Europa.