Nike & Gurra måste ligga bra till när det blir dags för omröstning om 1987 års största svenska överraskning. Vem trodde att en gammal Ebba Grön-trummis och en Tant Strul-trummis skulle kunna göra låtar ihop? Och vem trodde att resultatet skulle bli så bra? Singeln ”Folk bits” finns redan i handeln och debut-LPn kommer inom kort.
Han är kort, hon är lång. Han är cynisk, men pratsam och öppen. Hon är något mer reserverad, men samtidigt mer direkt, mer energifylld.
Dessutom spelar de båda trummor.
Det borde helt enkelt inte gå ihop. Ett så omaka par borde helt enkelt inte kunna skivdebutera med den bästa svenska singeln sedan Babylon Blues ”Har vi inte grävt för många hål?”. Särskilt inte som singeln ifråga är en åtta år gammal Ebba Grön-låt.
Hur har ni egentligen burit er åt, Nike & Gurra?
Något enkelt svar har de naturligtvis inte. Jag ställde heller aldrig frågan. Det räckte med att se dem äta lunch tillsammans för att förstå att det på en tidningssida inte går att förklara saker som personlig kemi. Det blir bara banalt att försöka förklara varför två helt olika legobitar ändå enkelt går att foga samman. Såna saker bara är.
Däremot frågade jag naturligtvis hur de kom på idén att ge sig på just ”Folk bits”.
— Det var från början mest menat som en kul grej. Nike har alltid suttit hemma och sjungit Ebba-låtar till akustisk gitarr, och vi beslöt oss för att testa en gammal låt bara för att få lite distans till det material vi själva hade skrivit. Och förvånande nog så fungerade det.
Det är Gurra som talar, men det var inte han som ursprungligen skrev låten.
— Nej, det var Pimme (Thåström) som skrev den. Men jag hävdar faktiskt att de ackord han använde hade han snott från en låt jag skrev för en herrans massa år sedan. Det var en oerhört Bowie-inspirerad sak vid namn ”Picknick på Mars”. Men den stölden kommer Pimme aldrig att våga erkänna, he he.
Nike & Gurra började spela för två år sedan. Tant Strul var då just på väg att upplösas och Gurra hade blivit spelsugen igen efter tiden med Imperiet.
— När jag hoppade av Imperiet ville jag inte sluta spela helt, men jag var hjärtligt trött på turnerandet och allt runtomkring. Det kändes som om man inte längre hade koll på vad man gjorde. På tiden med Ebba visste folk i alla fall vad man var för något, men med Imperiet kändes det ofta som om man var någon jävla vad-som-helst-attraktion för kvällen.
Nike fortsätter:
— Efter Tant Struls splittring var det skönt att bara vara två och kunna sitta hemma i sitt vardagsrum och göra musik. Det är en helt annan grej jämfört med att stå och kompromissa med ett band i en replokal. Som duo kan man jobba friare och mycket mer okomplicerat.
Resultatet av Nike & Gurras hemmainspelningar har nu, nästan två år senare, resulterat i ”Folk bits”-singeln samt en LP som bör ligga på skivdiskarna om ett par veckor. Plattan lär nog överraska och förvåna de flesta.
— Nästan alla LP-skivor som görs idag går i samma tempo rätt igenom. Det blir så trist. Allt låter likadant. Vår idé var istället att försöka göra något mer personligt och varierat.
Och nog blev resultatet både personligt och varierat. På LPn finns allt från den oemotståndliga Stry Terrarie-låten ”Kom och håll om mig”, där Nike sjunger duett med Tomas Di Leva, till den bitska ”Svartsjuka (Italian Style)”, vars text enbart består av Marcello Mastroiannis repliker från en film med samma namn.
På skivan medverkar några gästmusiker (”gamla polare”), men de flesta instrumenten spelar Nike & Gurra själva. Nike, som också sjunger på alla spår, spelar trummor, bas och gitarr, Gurra spelar gitarr och ”dirigerar”.
— Jag tycker inte man ska ha så stor respekt för instrument, säger Gurra och Nike nickar instämmande. De musiker vi gillar är ofta såna som kallar sig icke-musiker. Det viktigaste är nerven, känslan. Vi är inte intresserade av att försöka få fram någon perfekt rytmisk ljudmatta. Vi vill göra bra låtar.
De artister de lyssnat mest på den senaste tiden är Waterboys och Kate Bush. Nike försöker också nämna Peter Gabriel men överröstas av Gurras ”nej, nej, nej”. Det blir tystare när man ber dem nämna några nya, bra svenska artister.
— Allt rullar bara på inom svensk musik just nu. Det är inte dåligt, men man kunde önska att åtminstone någon kunde göra någonting vågat. Nu är det för mycket plagierande. Det är visserligen helt OK att sno idéer, det är till och med nyttigt att göra det, men man måste göra något eget av dem. Det tycks folk ha glömt.
Gurra tar några tuggor från sin silltallrik innan han fortsätter.
— Stilbrott, det är vad jag efterlyser. Tänk om man kunde blanda alla influenser man har i skallen och få fram något som inte låter som någonting annat. Det vore något. Men om det fortsätter så här i Sverige kommer allt snart att ha stagnerat.
Nästan allt borde han ha sagt. Det finns alltid undantag. Det finns tack och lov alltid artister som Nike & Gurra.
2023-05-21 kl. 01:20
Bra skiva som gjorde