Vad har Barbie gemensamt med Pernilla Wahlgren? Frisyren? Fel. Det rätta svaret är att de spelar in sin musik på SoundTrade, en skivstudio i Solna, som delar lokaler med nya skivbjässen Alpha Records.

En före detta bio har fått bli centrum för Sveriges ”Europop”-maffia. Och att det inte är en ren tillfällighet förstår man när man får veta att studion delar säng med skivbolaget Alpha Records. Men det är inte hela sanningen. Hälften av alla jobb kommer utifrån. Och de kommer för att studion har en mycket speciell profil.
Man satsar hårt på högteknologi. Och det har då fallit sig naturligt att skaffa en syntpark av rang. Meningen är att instrumenten skall bli en integrerad del av studion, eller som Bernhard Löhr, studiochefen säger:
— Jag använder hela studion som ett enda musikinstrument.
SoundTrade är egentligen inte en studio, utan tre (snart fyra). I Studio 2 arbetade, när jag var där, kompositören, arrangören och klaviaturspelaren Anders Neglin, tillsammans med Bernard Löhr. Dom gjorde musik till TVs nya tiotusenkronors-fråga, eller ”Kvitt eller dubbelt”, som programmet egentligen heter. Bland annat gjorde de om den gamla betänketidsmusiken.
— Vi har lagt oss ganska nära originalet klangmässigt, berättar Anders. Därför har det blivit en hel del samplade ljud.
Men inte en sequencer så långt ögat når?
— Nej, det behövs inte till just det här. Men tekniken gör folk osäkra. Plötsligt tror de att de inte kan lira tillräckligt exakt, bara för att det finns sequencers som är ännu exaktare. Jag lägger ner en hel del jobb på att kolla in ny teknik och nya instrument, det ingår i jobbet. Och nu skall jag försöka få något grepp om det här med datorer och musik. Men jag gör det för att jag vill, inte för att jag måste.
Studio 2 är den mest välutrustade av SoundTrades tre studios. Men den har inget egentligt inspelningsrum, bara ett litet bås för sång och gitarrpålägg. När man arbetar med synthesizers sitter både tekniker och musiker i kontrollrummet. De som vill spela in hela bandet på en gång får vackert masa sig till 1:an. Där finns ett stort studiorum med flygel. Shanghai med producent Harpo gör syntpålägg (vad annars) den här dagen. Golvet är täckt med instrument från Casio och Roland. MIDI-kablarna ringlar sig som ormar längs heltäckningsmattan.
— Vi jobbar inte så mycket med sequencers och trummaskiner på den här inspelningen. Bandet har bestämt sig för att spela det mesta, och det tycker jag bara är roligt, säger Harpo. Det viktigaste för mig när jag väljer studio är nog lyssningen, det vill säga hur det låter där man spelar in och mixar. Fast utrustningen är förstås också viktig. Att det blivit så att jag arbetar så mycket med syntar är bara för att jag tycker det är så roligt. Jag har alltid samlat på ljud. Och nuförtiden är allt så bra. Jag har en särskild förkärlek för billiga prylar. På min singel är de enda syntarna en (Roland) Juno-106 och en (Korg) Poly-800. Och mixningen skall ske med ett enda digital-reverb som inte kostar mer än 4.900 kronor.

”Att bli tvungen att slopa en idé för att det saknas teknik är hemskt”
Christer Sandelin, Style

I det som skall bli Studio 4 sitter Tommy Ekman och Christer Sandelin och provar låtidéer till nästa Style-platta (om det blir någon. Kvällstidningarna har just ”lagt ner” Style).
— För oss är miljön nästan det viktigaste. Inget fungerar om man inte trivs, säger Tommy. Men tekniker och prylar kommer som god tvåa.
— Det värsta jag vet är att behöva kompromissa, säger Christer. Man sitter och skall mixa och vill ha ett speciellt eko på bastrumman. Då upptäcker man att alla ekon är inkopplade och upptagna. Att bli tvungen att slopa en idé för att det saknas grejor är hemskt.
— Förut gjorde vi ganska mycket med sequencers, berättar Tommy, men det tar bort en hel del spontanitet. Numera försöker vi bara hitta ett sväng på trummaskinen när vi komponerar. Sedan koncentrerar vi oss helt på melodi och harmonier. Av det gör vi en enkel demo på fyrkanalare. Det är viktigt att inte vara helt färdig när man börjar den egentliga inspelningen. Risken är annars att man inte har kvar all sin kreativa energi när det verkligen gäller. Förut kunde det hända att vi gick in i studion med ett nästan färdigt arrangemang, och bara en vag idé om sångstämman. Helt fel. Här kan vi synkronisera två 24-kanals-bandspelare. Med hjälp av tidskod kan vi föra över en mix av en bakgrund vi arbetar på, till två kanaler på ett helt nytt band. Då får vi 21 kanaler (en går åt till själva synkroniseringen) att lägga till exempel körer på.
— Jag brukar stå helt ensam i kontrollrummet och sjunga, avslöjar Tommy. När vi sen har fått ihop ett körarrangemang som vi gillar mixar vi ned det till två kanaler och för tillbaks dessa till masterbandet. Den här tekniken använder vi för instrument också. På en låt på senaste plattan ligger det 13 kanaler akustisk gitarr. Det skulle inte gå att göra på något annat sätt.

C-G Langenskiöld och Bernard Löhr förklarar iden bakom studion.
— Det som kostar är inte sakerna, utan att ha dåligt med bokningar och stängt för service. Vi har två åttatimmars pass per dygn, och fullbelagt 10 månader om året. Servicen gör jag själv, avslöjar C-G. Det är som en hobby.
— Nästa steg blir att modernisera Studio 1 och dessutom byta 24-kanals bandspelare och mixerbord. Vi har tittat på ett nytt bord som heter Calrec UA-8000, bland annat för datadelens skull, men inget är bestämt ännu. Bandspelaren blir nog en Studer A-824. Och så skall vi ha en syntanläggning monterad i rack, så att vi enkelt kan flytta den inom lokalerna.

”Jag tänker inte på tekniken när jag jobbar. All energi går åt till musiken”
Bernhard Löhr, tekniker

— Vi har inte satsat på digitala multikanalsbandspelare av den enkla anledningen att det är för dyrt. Kvalitetsskillnaden är så liten att ingen av våra kunder är beredd att betala för den. Jag åker på nästan alla mässor och det här verkar vara den allmänna trenden över världen. Dessutom kommer det så mycket nytt. Däremot skall vi börja mixa ned till digitala tvåkanals bandspelare. Vi kommer att spela in på en Sony Fl, och redigera ihop inspelningarna, t ex till en LP, på vårt senaste förvärv AMS Audiofile. Sedan för vi tillbaks det färdiga materialet till digitalband, i ett format som kan användas direkt som CD-master. Och alla kopieringar sker helt digitalt, utan några kvalitetsförluster.
Audiofile är egentligen en 8-kanalers samplingsmaskin, men med ganska ovanliga prestanda. Fullt utbyggd kan den lagra åtta timmars musik med Compact Disc-kvalitet, eller bättre. Redigering sker på skärm med en otrolig precision.
Hela systemet är tidskodsbaserat, och drömmen för den som arbetar med ljudläggning till film, eller skall göra en 12″ mix av en LP eller singelinspelning. Grundsystemet med en timmes kapacitet kostar bara 400.000 svenska kronor. Såna summor snyter man ju fram.
Jag frågar Bernard om han aldrig tappar greppet om verkligheten när han sitter i det här rymdskeppet. Själv började jag känna mig litet overklig redan efter några timmar.
— Neeej, svarar han blixtsnabbt (och skrattar). Men min roll har förändrats lite. Jag tänker egentligen inte på tekniken när jag jobbar. Jag ser mig själv mer som någon slags inspelande producent. All energi går åt till musiken.
SoundTrade är en bland många 24-kanals studios i Sverige. Men med en högre insats i utrustning än de flesta. Och en av idéerna är att man försöker göra de moderna instrumenten till en integrerad del i maskineriet. Likaväl som studion är en produkt av det arbete som skall göras där, påverkas musiken av själva studion. Och många av våra bäst säljande artister spelar in på SoundTrade. Sen kan man ju fråga sig vad dagens ungar får för intryck av musik där sången är redigerad från fem olika tagningar, flyttad i tiden om den inte sitter, och med effekter pålagda som suddar ut eventuella falsksjungningar. Fast det är ju mera ett kulturfenomen.
När jag lämnar SoundTrade studios har tjejerna i Sound Of Music tagit plats i foajén för vad som ser ut som en intervju. Utanför står några små ungar, ingen äldre än tio, och trycker näsan mot glasrutan. När de får se mig tar de för givet att jag är någon slags kändis, och börjar fråga ut mig. När de insett sitt misstag hänger sig en av dem i min tröja och vägrar släppa. Han ropar lätt desperat — ”Säg åt Pernilla att komma ut, säg åt Pernilla…”

I UTRUSTNINGSLISTA
SOUNDTRADE STUDIO 2

Mixer: Harrison 36 x 24, Mastermix dator
Bandspelare: Studer A800 2″ 24k, Q-lock 4-10 eclipse sync, Ampex ATR 102 1/2″ 2k
Kassettdäck: Studer A810 TC 1/4″ 2k, Studer A710
Videoutrustning: Sony U-matic 5800, JVC HiFi VHS (2 st), HiBeam Videoprojektor
Effekter: Aphex EQF-2, Aphex CX-1 compr/limiter, Aphex compellor, dBX 902 de esser, Drawmer DS201 gates, Drawmer compr/limiter, Keepex Il gates, Orban stereo limiter 418A, TC Electronic 1210 spatial expander, UREI LA-4, UREI graphic eq., AMS dmX 15-80s dig.delay med keyboard interface (Midi), Bel dig., Deltalab Effectron dig. delay 1024, Lexicon PCM70, Yamaha dig.reverb 7, AMS dig. reverb RMX 16

INSTRUMENT
Yamaha KX 88 (mother keyboard), Yamaha TX 816 (synth rack), Yamaha DX 7, Roland Super Jupiter, Emulator Il, Linn 9000 (inbyggd seq. sampi. discdrive), Roland MKS 20 pianosynt, Vocoder Syntovox SPX 216.