THE CREEPS
Enjoy The Creeps
(Tracks On Wax/MNW)
* * * *

Ett av de stora utropstecknen på Amigos årsgamla samling ’A Real Cool Time’ var The Creeps från Älmhult, som blixtrade sig in i ens medvetande med den nästan löjligt snärtiga popslagdängan ”You’re Gonna Need My Lovin”.
Det märktes att låtskrivaren, sångaren och gitarristen Robert Jelinek ville mer än att försöka återskapa det fuzzade 60-talets mest frenetiska fantasier. Det fanns något i den låten som sade, att vi kanske fått en ny naturbegåvning på halsen — en talang som kunde leka fram förföriska melodier trots att den yttre formen var som hämtad från något som snurrat på de äldre syskonens portabla Dux-skivspelare av plast.
När nu debut-LPn kommer är det inte tu tal om att vi har att göra med en småländsk naturkraft. Låt vara att ”Enjoy The Creeps” skulle kunna varit Thems tredje, outgivna LP, och att sättet som man drar igenom de tolv spåren är jämngammalt med Jelinek själv, men Boy, kan den pojken sjunga?
Koppla hans stämband till något energiverk, och vi kan skrota kärnkraften redan i morgon. Förutom Mikael Rickfors har jag inte hört någon svensk rocksångare sjunga med samma övertygelse, passion och inneboende råstyrka som just Robert.
Jelinek kan sina Pretty Things, Them och Electric Prunes, och mer än en gång flimrar riffet till ”You Really Got Me” förbi. Men sällan eller aldrig reduceras de välskapta låtarna till den sortens 60-talsplankningar som så många andra försöker göra sig en karriär på.
Han vet hur att servera sin röst det material som den förtjänar, vare sig det är trånande ballader, som ovan nämnda ”Come Back, Baby” eller näspetande slyngelpunk, som i deras mycket övertygande version av Sonics ”Maintaining My Cool” och den öppet skamlösa inviten ”Down At The Nightclub”, där f ö jazzbasisten Jonas Hellborg gör ett högst oväntat inhopp på piano.
Faktum är, att det är inte särdeles svårt att bli förälskad i denna frikostiga platta. Det kommer ni också att märka.