ANTIBODY

“Dreaming This September”
§§

Hur hårdrock ska spelas råder det delade meningar om. Ofta sorteras band in i obskyra subgenrer där man sållar agnarna från vetet. Vad detta är, råder det ingen som helst tvekan om att jag inte har en aning om. Efter att ha lyssnat igenom denna femspårsdemo är jag fortfarande inte övertygad om att det ens är hårdrock. Någon sorts alternativmetalpop-hybrid kanske? Tänk dig Joe Satrianti på en Therapy?-skiva. Nej, det låter otänkbart, men det gör även detta.

Per Bjerke

ANTIBODY

“I Love What You Hate”
§§

Andra demosläppet från i år med svenska Antibody tar ett kliv mot det mer progressiva och tar ytterligare ett kliv från vad som i folkmun brukar kallas traditionell metal. Även om jag skulle vilja ha fler än två spår för att utvärdera detta spektakel så är jag positivt överraskad från förra demon, som jag bara inte visste vad jag skulle göra av. Den hamnade ganska snart i facket “skivor jag inte hatar men aldrig kommer att lyssna på igen”. Ett snyggt konvolut med medföljande bok där de båda herrarna bakom detta projekt vädrar lite åsikter kring detta släpp och avslöjar att texterna, som för mig mest verkar bestå av meningslöst popdravel som vi hört en gång för mycket, tydligen har en rejäl verklighetsanknytning. Dessutom rimmar de fint (ibland). Det sju minuter långa titelspåret är dock fem minuter för långt, och det är lätt hänt att du tror att din cd-spelare är på repeat. Så är dock inte fallet, utan det ska låta så. Om du gillar Dream Theater med tralliga refränger kanske det är något för dig, annars ska du nog vänta ett par demosläpp till.

Per Bjerke

BLACKSHIFT

“Haunted Grounds”
§§

Svenska Blackshift lämnar i princip alla oberörda. Deras “Haunted Grounds” är en ganska tråkig och ointressant historia som utspelar sig bland tråkiga riff och intetsägande låtar. Musiken beskrivs enklast som en blandning av “vanlig” och rumsren hårdrock, trashmetal och en aning gnutta progressivitet. Dags att skaffa sig en riktig sångare som vågar ta för sig och låta lite, skriva lite bättre material och repa och sedan göra en ny inspelning. För helt av banan är inte Blackshift. De är bara inte helt på den heller.
http://phobos.glm.net/~blackshift

Kristian Forsell

CORRUPTED

“Born Of Greed”
§§§

Det handlar om råbrutal retro-thrash på denna demo. Väl komponerad och klanderfritt framförd av ett band som av bilden att döma inte innehåller en enda medlem över 20 år. Produktionen är en smula ruffig och musiken likaså så, men i detta fall känns det helt rätt med ett skitigt demoljud. Corrupted för hela tiden mina tankar till Merciless vare sig jag vill eller inte. Månne har de bägge banden samma influenser? Detta är inget innovativt eller originellt men det är tufft. Väldigt tufft och jag tror säkert att Corrupted går en ljus framtid till mötes.
corrupted@shotgundeath.tk

Jesper Leidbring

THE GODDAMNED

“Damned”
§§§

Tänk dig att Entombed har parat sig med Black Sabbath, och att man sedan har adopterar bort bastarden till Motörhead. Demoskivan innehåller fyra spår och skivan är drygt 20 minuter lång. Produktionen är schysst och lagom skitig, musiken är tung och svängig, och det låter mycket sjuttiotal. Sången är något instabil och lite falsksång slipper igenom här och där. Det hela är inte särskilt originellt, men å andra sidan så finns det inte särskilt många originella band numera.

Dick Lundin

HATEWORK

“Come Down Cold”
§§§§

Trots att bandet i fråga redan är veteraner med sju år i branschen har inte materialet stått som spön i backen precis. En och en halv låt per år har lyckats hamna på skiva där ännu ingen har lyckats hamna i tryckeriet. Inspirationen har alltså kommit i vågor, men bemötts av vänliga ord av metalpress riket runt. Äldre än bandet är dock musiken de spelar, thrash metal av det ädlaste, hårdaste slaget med en härlig och medryckande puls. När detta når allmänheten kommer Hatework stå bredvid storheter som At The Gates och Entombed, för när inspirationen kommer, så verkar den komma stort. Inte en enda trist sekund utlovas under den dryga kvart som det tar att lyssna från titelspåret “Come Down Cold” till “In The Hand Of Demons”, vars namn ger ett hum om vad som förväntas. Som herr Anselmo skulle ha sagt: You gonna head-bang like it’s 19-fucking-86 again.

Per Bjerke

MORDICHRIST

“The Blood Rise”
§§§

Stockholmarna Mordichrist levererar här sin tredje demoinspelning. Bandet kan beskrivas som black metal med stänk av doom. Musiken i sig är väl kanske inte så där värst nyskapande men något gör att “The Blood Rise” sticker ut lite extra och det är sången. Vokalissan Nenias sjuka röst är grymt cool och ibland när hon väser får jag faktiskt kalla kårar längst hela ryggraden. Det låter helt bisarrt! Mer sådant tack. Tyvärr är produktionen lite för grötig och det drar ner helhetsintrycket. Om Mordichrist spelar in ytterligare än demo så hoppas jag verkligen att de lägger ner några extra kulor på inspelningen. Det skulle de verkligen tjäna på. Men förhoppningsvis kan de kamma hem ett skivkontrakt och på så sätt få en schysstare studiobudget. För mer information kan ni kolla in www.mordichrist.com

Dennis Tencic

ORCHARDS OF ODENWRATH

“Orchads Of Odenwrath”
§

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men Orchards of Odenwrath skulle lätt kunna identifiera sig på samma nivå som flertalet av offren som låter sig sågas i det nya tillskottet av vrålkassa dokusåpor “Idol” på TV4. Vet inte riktigt vad som är meningen här egentligen men duons småmelodiösa death/black känns så otroligt meningslös att hälften vore nog. Till råga på allt har gruppen dessutom lyckats att få tag i genrens i överkant sämsta sångare och musiken ska vi inte tala om. Grabbarna skulle förmodligen dö av lycka om de lyckades med konsten att spela i takt någon gång under låtarna. Skivan räcker som sin höjd som groggunderlägg på en förfest.
http//www.theorchard.tk

Kristian Forsell

RETRIBUTION

“Ahead The Abyss Of Reprisal”
§§§

Unga Retribution (snittåldern i bandet ligger på blott 20 år) visar på sin tredje demo upp ett tight och spelskickligt band som dessutom vet hur man bra skriver låtar. Vi bjuds på tung och röjig death/thrash som svänger ordentligt. Det som sänker betyget denna gång är dels den halvtaskiga produktionen samt en känsla av att man har hört detta förut. Även om det inte rör sig om några uppenbara plagiat eller influenser känns bandet en smula opersonligt. I övrigt är de hur bra som helst så framtida släpp torde bli högst intressanta.

Jesper Leidbring

SHIFTLIGHT

“Shiftlight”
§§§§

Under det relativt långa introt på “Chasing Seconds” bjuds det på dovt och långsamt pulserande riffande som säkert skulle få dig att falla i halvtrans om du skulle få för sig att lyssna på det i repris i tjugo minuter. Under introt hinner man bygga upp en del förväntningar som man bara kan hoppas på kan besvaras. Jag drabbas samtidigt av en stark nyfikenhet på hur sången kommer att låta och blir i samma veva livrädd av samma tanke — det händer allt som oftast att sången förstör den totala ljudbilden. Men Shiftlights vokalist Mattias Lindström löser det hela galant. Det är, helt klart, band som Cult Of Luna och Opeth som Boråsgrabbarna låtit sig inspireras av. Man skulle kunna säga att inledningsspåret doftar Tool, att spår tre tillägnats Opeth och spår fyra Cult Of Luna. Tydliga är influenserna. Genomgående lämnar musiken — emo-hardcore-känsla på doom-death-metal-grund — vemod hos dig. De klår varken Koma eller Cult Of Luna, men detta är trots allt en tippad bubblande konkurrent. Intresserade kan surfa in på www.shiftlight.tk.

Sophie Linder

SOLID CORE

“Inner Noise”
§§§

Denna, tillika Solid Cores första demo visar redan ett musikaliskt hopsvetsat gäng som verkar helt på det klara över vilka ingredienser det krävs för att svänga ihop när man jagar uppmärksamhet i metalvärlden. Hårt och lagom förbannat gör de höjdpunkten “Bloodshed For Freedom”, en synnerligt väl ihopsnickrad thrashlåt med en refräng inte alls står sig slätt i jämförelse med sina förebilder i At the Gates, In Flames och andra inhemska förebilder tack vare en alldeles ypperlig prestation av vokalisten Robin Frey. Om bandet är hälften så hopsvetsat som det låter så kommer denna konstellation stå sig för minst ett skivsläpp inom en inte allt för avlägsen framtid.

Per Bjerke

SPLITTER

“Stundens Chockerande Intryck”
§§§§

Ilska. Ilska uttryckt med hjälp av såväl grind, metal och en dos punk är vad Splitter bjuder på när första demon ser dagens ljus. Om man bortser från att produktionen med nöd och näppe klarar betyget godkänd är detta ett lysande debutsläpp. Tight, hårt, energiskt och, som sagt, ilsket. Jag kan bara hålla med Splitter själva som ber oss avvara 10 minuter och 49 sekunder till detta rens. Gör det!
splitterwork@hotmail.com

Jesper Leidbring