Han är en musiker med förkärlek till episka och naturfilosofiska teman, men också mångsysslare samt nybliven pappa. Herr Vintersorg har många järn i elden. I ett samtal med Slavestate Magazine förklarar han vad som ligger bakom både nya plattan och hela konceptet Vintersorg.

Vintersorg är en artist som ofta förknippas med naturromantik och bombastiska texter, tonsatt med en blandning av blackmetal och folkmusik. Men Vintersorg, eller Andreas Hedlund som han egentligen heter, har utvecklats en hel del sedan “Hedniskhjärtad” släpptes 1998. Man är inte hett ute och cyklar om man kallar “The Focusing Blur” för musikaliskt komplex. Den påminner som helhet en del av de föregående albumen “Cosmic Genesis” och “The Spiral Generator”, men känns ändå annorlunda på något vis. Men visst är det något av ett sjumilakliv mellan Vintersorg av i dag och de gamla plattorna?
— Nja, jag vet inte. Jag tycker att den grundläggande Vintersorg-essensen är ganska närvarande. Det har varit en naturlig utveckling album för album så som det brukar bli. Jag försöker alltid hitta nya musikaliska vägar för att uttrycka mig.
Utvecklas gör man förstås både som artist och som människa. Vintersorg står väl ändå för en ganska varierad och bitvis komplicerad musik?
— På sätt och vis. Själv orkar jag aldrig köpa album med band som bara gör samma grej varje gång. Jag blir så djävulskt less när man kan sjunga med i refrängerna första gången man hör skivan. Jag har alltid gillat att skriva äventyrlig och spännande musik med breda kast mellan olika musikstilar. Vintersorg är en salig blandning av diverse musiktyper. Varje skiva i Vintersorg är ett nytt kapitel. “The Focusing Blur” är som någon sorts resultat för var vi befinner oss just nu.

Blodigt allvar

Apropå att inte vara förutsägbar och lättillgänglig är Vintersorgs skivtitlar oftast lite kryptiska och svårtolkade. Det känns som att det finns en tanke bakom dem, även när det gäller den senaste. Men vad exakt innebär fokuserande oskärpa?
— Det är ganska svårt att förklara. Det är en konceptskiva, från början till slut. Det var det vi hade tänkt från början också. Vi nosade lite på det med förra skivan, och tänkte att nu kör vi fullt ut en konceptskiva. Vissa låtar kan självklart sticka ut lite grand, men de måste ändå fungera i sammanhanget.
— Det är egentligen lättare att bara skriva tio coola texter och tio coola låtar och slänga in dem på en skiva, men utmaningen är ju lite av grejen. Jag är ganska intresserad av naturvetenskap, natur, poesi och filosofi, därutav konceptet. Det är väl ett sorts sökande efter människans natur i den yttre naturen. Då menar jag inte bara naturen här på jorden, utan allt som genererar den fysiska verkligheten. Jag kände mig limiterad av att på tolv låtar försöka förklara det där, men det var ett försök i alla fall.
Att söka efter människans natur och vad som genererar vår verklighet, och försöka förklara det på en konceptplatta, kan tyckas vara att bita i ganska mycket. För många lyssnare kan musiken nog te sig rätt krånglig. I hur stor utsträckning bryr du dig om vad dina fans tycker? Tänker du på de som kommer att lyssna på skivan när du skriver musiken, eller skriver du mest för dig själv?
— Helt ärligt så tänker jag inte alls på för vem musiken ska passa när jag skriver. Det är främst för ett utforskande av mig själv och för att jag tycker att det är underbart att skriva musik. I Vintersorg ser vi oss verkligen som artister, inte som entertainers. Jag får dåliga vibbar av entertainers och sånt. Det här är fan blodigt allvar, skrattar han.
— Vi brinner för vad vi gör, och det är en grundläggande del av våra liv. Det är egentligen för oss själva vi skriver, men sedan är det ju kul om någon annan kan bli berörd och få ut något av det. Men det är inget självändamål att skriva för en bred publik. Jag skriver direkt från hjärtat, och jag kan inte kompromissa med det känner jag själv. Jag tycker att det låter väldigt mycket Vintersorg ändå.

Göra vad man vill

Men vad står begreppet Vintersorg för? Artistnamn har förstås i princip alla, en del mer lyckade än andra. Ibland finns det en tanke bakom, men oftast inte. Som när det gäller Vintersorg till exempel.
— Haha, jag snodde det när jag var typ 17 år, från Sagan Om Isfolket. Egentligen var det bara en ploj från början. När vi startade bandet 1993 hette det ju inte Vintersorg utan Vargatron, men sedan när jag körde igång solo tog jag det som artistnamn.
Musiken har som sagt förändrats en hel del, det har trots allt gått sex år sedan Vintersorgs debut ramlade in i skivbutikerna. Känns det fortfarande som att Vintersorg är ett passande namn för dig och din musik?
— Det som känns bra är att det är ett namn som vi kan skriva vilken sorts musik som helst under. Slayer kan ju aldrig skriva softare musik till exempel, det skulle bli rätt knäppt med tanke på bandnamnet. Vi kan göra lite vad vi vill. Det skulle inte kännas så bra om man var tvungen att hålla sig inom en viss sfär bara för att man har ett visst bandnamn.
Med det sagt känner nog många ändå fortfarande att Vintersorgs musik håller sig inom ett visst område. De gamla albumen — exempelvis “Hedniskhjärtad” och “Till Fjälls” — kan utan att överdriva kallas för naturromantiska, men mycket av det finns som sagt kvar i dag. Många förknippar fortfarande Vintersorg med skinnklädda hedningar på skidor över fjället — en del avskyr det medan andra älskar det.
— Det var naturdyrkan och kulturella vikingaprylar. Men det är också en sorts utveckling textmässigt. Ursprunget är fortfarande kvar, förståelsen av naturen. Att vilja förstå hur människosläktet fungerar och hur världen är och varför. Nu uttrycks det i lite andra teman men grundtanken är fortfarande kvar. En del gillar det gamla och en del det nya.

Borknagar, thrash och polarvibbar

Ett av Norges större band inom den experimenterande blackmetal-skolan är Borknagar. Efter skivan “Quintessence” hoppade Vintersorg in och sjöng in alla låtar till den efterföljande “Empiricism”. Vad händer i fortsättningen, stannar du kvar som sångare?
— Vi har faktiskt spelat in en ny skiva nu som bara väntar på att bli mixad, nu i helgen eller nästa helg. Den blir kul. Det blir mycket Borknagar, men låter inte riktigt som “Empiricism”. Mer episka grejor. Själv har jag bara några slags mp3-versioner av låtarna utan bas, men det känns som att det kommer att bli en kul skiva. Century Media snackade om stäpp i april, men det vet man ju hur det där brukar vara. Jag har definitivt inga planer på att sluta där.
— Musikaliskt är det en annan grej. Det är Öystein som skriver det mesta av musiken, jag gör egentligen bara sångmelodier och sådant till låtarna. Annars brukar jag ju skriva det mesta själv. Det blir intressant för mig på ett annat sätt.
Men de egna albumsläppen och de vokalistiska prestationerna i Borknagar räcker inte för Herr Vintersorg, som dessutom bollar några sidoprojekt på samma gång. Ett av dessa är betitlat Fission, och är relativt nystartat. Enligt beskrivningarna rör det sig faktiskt om… thrashmetal?
— Ja fan, vi har spelat in en skiva nu. Vi är bara två stycken. Det är inte vanlig thrash, utan med keyboards och rena sångstämmor. Vissa låtar är djävligt hårda och några är lite softare. Gitarriffen är riktiga death/thrash-grejor men ändå med melodier. Man kan nog känna igen lite “Slaughter Of The Soul”-melodier faktiskt. Men vi har fått till ett eget stuk på det hela.
Borknagars Öystein och “herr V” har också gaddat ihop sig om ett, som det verkar, smått bisarrt sidoprojekt betitlat Ion. Själv har han lite svårt att förklara vad det egentligen rör sig om. Men djävligt blir det tydligen, vad nu det kan tänkas innebära.
— Det går inte att beskriva vad det är riktigt. Öystein från Borknagar skriver det mesta här också. Det är djävulskt symfoniskt, med en stråkkvartettspryl. Det är riktiga polarvibbar över det. Riktigt kallt, arktiskt och djävligt. Men det är något som vi jobbar med då och då. Just nu är det inget planerat. Han har skrivit ett par Låtar som jag nyligen har fått höra, så vi får se vad det blir av det. Men det ligger nog lite i framtiden. Det är ett seriöst bandprojekt, men vi har ingen tidsplanering.

Många järn i elden

En upptagen musiker kan han tyckas vara, men även Vintersorg har ett liv utanför musikvärlden. Mycket slappande blir det inte, men med flera skivsläpp samma år, plugg och faderskap är tid dyrbart.
— Jag studerar när jag har tid. Jag har nyss blivit far också, för tre månader sedan. Så det är fullt upp. Ibland är det jobbigt, man kan ju lätt måla in sig själv i ett hörn om man tar på sig för mycket. Om man har flera bolag som vill ha en skiva samma år kan det ju bli lite knepigt, så jag har försökt ge ganska klara bud till bolagen om vad jag klarar av. Men musiken är en så pass stor del av mitt liv. Mitt liv är baserat på att göra nåt kreativt hela tiden. Man har så lite tid i livet som det är, så man kan inte slösa med det hur mycket som helst. Självklart kan jag slappa framför teven ibland också, annars blir man galen om man bara är kreativ hela tiden. Papparollen är djävligt kul också, mycket nytt man får lära sig. Väldigt livsomvälvande faktiskt. Man kan liksom inte föreställa sig att det är en lika stor omställning som det faktiskt är.
— Jag studerar bara basicgrejor; lite språk, matte och psykologi. Målet är väl att bli lärare, men vi får se vad som händer. Det har ju blivit lite andra omständigheter nu när jag är far och allt.
Vintersorg har legat under Napalm Records vingar sedan 1997. Ett bolag som började smått men har växt titt en jätte. Men att bolaget blivit allt större har inte varit något problem för Vintersorg.
— Det har fungerat ganska smärtfritt, förutom lite småsaker som måste snackas igenom då och då. Det är inga problem och jag tycker de ger bra promotion. De är alltid intresserade av att höra bandets åsikt innan de tar stora beslut. Ofta blir det ju bara industri med stora bolag, bara business. Självklart har ju Napalm vuxit så det börjar vara mer att de ser till det ekonomiska och så, men det är fortfarande mycket känslor involverat från deras sida. Det är inte bara affärer. Om jag själv skulle ha ett skivbolag skulle jag aldrig signa ett band för att de vore ekonomiskt lönsamma om musiken var skitdålig.
Trots alla de järn som Andreas Hedlund hela tiden rotar runt i elden har han lyckats knåpa ihop material till en nästa skiva. Frågan är om det blir ännu en vidareutvecklingen av vad vi fått smaka på “The Spiral Generator” och “The Focusing Blur”.
— Det blir en kul skiva härnäst. Vi var klara med mixningen av “The Focusing Blur” i september, så vi har hunnit göra en del sen dess. Det blir ingen klar konceptskiva. Jag vet inte själv riktigt hur det kommer att bli, men det är en blandning av olika saker och ting. Ganska mycket ändras från förproduktion till slutresultatet. Man är ju ganska dålig på att analysera sin egen musikstil, det är svårt att se sin konst objektivt. “Eye of the beholder”, eller “ear of the listener” så att säga. Man ser vad fan det är och det är det man får tolka själv. Därför är det så svårt att förklara precis vad man gör.
En något kryptisk förklaring från “Mr. V” som han själv brukar kalla sig, men så är också Vintersorgs musik varken lättillgänglig eller självklar.