Att okända musiker bildar nya grupper händer nästan varje dag.
Att rutinerade studiomusiker bildar hobbygrupper vid sidan om är inte heller något ovanligt. Little Mike and The Sweet Soul Music Band, studiobasisten Mike Watsons lekstuga, är bara ett exempel av många.
Men att okända kompmusiker bildar en löst sammanhållen och förutsättningslös grupp för olika fastslagna projekt är absolut inget vanligt. Åtminstone inte i Sverige.
Så när nu Evighetsmaskinen från Malmö rullar igång är det en i dubbel bemärkelse intressant grupp som startar, en grupp vars arbetsform troligtvis kommer att bli allt vanligare under 1984.

Evighetsmaskinen består av fem medlemmar. Med tre synthesizers, två som Annie Bodelsson och Hans Åkerheim spelar och en som Tore Nilsson skapar ljudeffekter på, är ljudbilden given. Komplement och vågmästare blir basisten Rolf Gottfries och gitarristen Fredrik Sundström.
Träffar man de fem medlemmarna tillsammans märker man som utomstående nästan omedelbart att det inte är en homogent sammansatt grupp som sitter framför en. Svar på frågor innebär ofta att någon inte har riktigt samma svar som de andra, även om det sedan går att jämka. Vid närmare påseende härstammar gruppen inte mindre än från tre olika ställen.
Annie Bodelsson och Hans Åkerheim är sedan mer än ett år tillbaka aktiva musiker bakom Mikael Wiehe. Tillsammans med de övriga kompmusikerna bakom Wiehe får de ta del av äran av Mikael Wiehes musikaliska nytändning.
Två av Evighetsmaskinens andra medlemmar har tillsammans med tidigare nämnde Åkerheim även stått bakom en annan artists nytändning. I somras stegade nämligen Rolf Gottfries, Tore Nilsson och Åkerheim in i studion för att arbeta fram Upp Igen tillsammans med Robert Broberg. Upp Igen är nu förankrad på de svenska skivförsäljningslistorna och betraktas nästan som en comeback för Broberg.
Fredrik Sundström, slutligen, är en av fem kreativa förmågor i den kritikerrosade lundagruppen Perfekt Alibi.
Varför startar man då en grupp som Evighetsmaskinen, när man helt uppenbart har många andra möjligheter att få fram sina musikaliska färdigheter? Svaret kommer på det typiska mångnyanserade Evighetsmaskinsättet:
— Egentligen var det så enkelt att vi tyckte det var kul att spela tillsammans. Vi hade fått en spelning på ett kulturcafé i Lund. Vi bildade inför den spelningen Evighetsmaskinen, som var bara menat att vara en engångsgrej. Sedan fungerade det så bra att vi har beslutat oss för att fortsätta.
Fredrik Sundström lägger en annan aspekt i sitt svar:
— Det roliga med Evighetsmaskinen är också att man startar från grunden. I de andra grupperna som vi spelar med är mycket redan bestämt från början och där gäller det sedan för oss att lägga till vår bit. I en grupp som Evighetsmaskinen kan man förverkliga sina egna intentioner på ett annat sätt.
Evighetsmaskinens sätt att arbeta är som tidigare antytts ovanligt. Man repeterar mycket sällan och arbetar med sina egna grejor tills dess gruppen har fått något nytt projekt att arbeta med.
I ordet projekt ingår saker som konserter, skivinspelningar eller samarbete med andra människor och gruppmedlemmarna. Då arbetar Evighetsmaskinen intensivt till arbetet är slutfört.
I Sverige där repeterandet i källarlokaler är det främsta sättet att få fram musik är det en ovanlig metod. Är inte Evighetsmaskinens sätt att arbeta ett dåligt sätt att arbeta, man kommer ju ifrån varandra musikaliskt? Evighetsmaskinen till tre femtedelar svarar:
— Det är inte underligt att vi arbetar på det sättet, menar Annie. Evighetsmaskinen är ju tänkt att vara just ett komplement till våra s k ordinarie grupper.
— Det beror också mycket på att vi är trötta på repharvandet, menar Tore Nilsson. Att repetera varje onsdagskväll och lördagskväll känns på något sätt inte intressant längre.

Gruppen har haft en stor fördel i att några av medlemmarna är inblandade i en studio i Malmö. I lugn och ro har man kunnat arbeta fram sitt material, spela in och sedan ändra. Inför spelningen i Lund använde man det sättet att arbeta.
Tre långa discoorienterade instrumentallåtar blev resultatet, något som togs väl emot av publiken. Är det en genre som Evighetsmaskinen kommer att satsa på? Rolf svarar:
— Att musiken blev så dansorienterad, inte diskoteksorienterad som du sa, berodde på vårt sätt att få fram låtar. När vi skulle repetera in satte vi helt enkelt på en rytmbox. Sedan jammade vi fram en musikalisk grundstomme som slutligen finslipades under konserten.
Annie fortsätter:
— Att det sedan blev instrumentalt, berodde på tidsbrist innan konserten. I fortsättningen vill i alla fall jag ha sång på låtarna…
— Dessutom, anser Fredrik Sundström, är vårt sätt att arbeta på ett typiskt åttiotalistiskt arbetssätt. I USA har vårt sätt att arbeta blivit alltmer vanligt. Man träffas för olika korta tider, arbetar intensivt och skiljs sedan. Utan att förpliktiga sig att träffas igen.
— Dessutom är i varje fall jag så van vid att allting ska vara så välrepeterat, att det här sättet att arbeta känns mycket skönt och befriande, fortsätter Annie…
Evighetsmaskinens närmaste projekt är att spela in en singel. Under några dagar när gruppens samtliga fem medlemmar har tillfälle att träffas — Mikael Wiehe och annat kräver sin tid — kommer man att arbeta fram några låtar.
Det naturliga när man spelar in en singel och är kompmusiker är att gå till den store artistens skivbolag och försöka få ut det via den kanalen. Men för Evighetsmaskinen är inte detta någon given lösning:
— När vi släpper ut vår singel, förklarar Tore, är inte etiketten på skivan det intressanta, det är distributionen.
— Det kan mycket väl bli på egen etikett, menar Annie.
— En annan sak som är viktig när man ska ge ut något är vad man har för ramar, menar Fredrik och Tore. Har man alltför taskiga villkor är det bättre att inte ge ut något alls.
I samband med skivinspelningsfrågorna kommer vi in på en diskussion om skivomslagens roll. Det visar sig vara något som Evighetsmaskinen tänker satsa på.
— Jag är mycket beroende av skivomslag när jag ska köpa skivor! Annie låter mycket bestämd på den punkten.
Hur mycket påverkar, slutligen det faktum att gruppens medlemmar medverkar i andra sammanhang, där massmedia hakar på annorlunda än när det gäller en helt okänd grupp. Medlemmarnas namn har ju exponerats i en rad exklusiva sammanhang. Evighetsmaskinens medlemmar menar att man inte får överdriva den betydelsen:
— Bland musiker och branschfolk är man givetvis stor som musiker. Men när det gäller allmänheten, som inte läser det finstilta bak på skivkonvolutet, är vi fortfarande något av dark horses.
— Fördelen ligger på ett annat plan. Man blir mer respekterad om man gjort något tidigare. Det är ett helt annat utgångsläge än vad en okänd musiker har.
— Sedan vet man också mer om vilka kanaler man kan välja. Man vet också mycket om vad som händer runt omkring branschen. Det är ju tyvärr alltför många som tror att rock bara handlar om musik…