Tredje Mannen, smaka på ordet. Redan namnet på denna Stockholmsgrupp talar om vad det handlar om.
Tredje Mannen spelar mäktig, vacker, vemodig och livfull musik vid sidan av den breda musikfloden. Deras verktyg är moderna instrument som synthesizers och rytmmaskiner blandat med en lätt countryinspirerad gitarr.
—Vi vill fånga publiken i samma känslor som vi själva känner när vi spelar, säger Pocke Öhrström, gitarrist och sångare i Tredje Mannen.

Tredje Mannen, som hittills under sin knappt tvååriga existens har gjort en LP och tre singelskivor, har i dagarna börjat arbetet med sin andra LP som planeras att släppas i september.
— I slutet av april fick vi besked från Sonet att de var intresserade att göra ytterligare en LP med oss. Det känns lika roligt och otroligt som när vi fick göra vår första platta förklarar Mats Lindberg, den andra halvan av Tredje Mannen.

Rockhistoria

Bandet såg dagens ljus hösten -81, men egentligen är det en betydligt äldre historia som sträcker sig tillbaka till slutet av sextiotalet då ett band som hette Trettioåriga Kriget karvade djupa märken i den svenska rockhistorien. Ekot av Trettioåriga Kriget nådde till och med utomlands, något som på den tiden var högst ovanligt.
Mats Lindberg, som spelade klaviatur i Trettioåriga Kriget, träffade via band som Vinterminne och Delirium Pocke Öhrström 1974. Tillsammans med två andra killar spelade de en tid för att sedan splittras. Pocke och de andra killarna bildade Nerv, medan Mats fortsatte på egen hand.
1981 återförenades Pocke och Mats på nytt. Idéer och planer på att göra något tog allt snabbare form. Tredje Mannen var snart ett faktum.

Prova på två

— Vi ville prova på två. Det var lättare att jobba när det inte var så många inblandade. Vi märkte att det fungerade. Allt vi behövde var en rytmmaskin och sedan satte vi igång, säger Mats.
Sin första spelning som Tredje Mannen gjorde bandet på Roger Wallis 40-årsfest den 1 maj -81. På festen fanns radio- och skivbolagsfolk och snart började det röra på sig kring Tredje Mannen.
Bland annat tände Anders Klintevall (Tonkraft) på musiken och han spelade vid flera tillfällen den demotape som bandet gjort i sitt program. Han lät även göra en liveinspelning med bandet.
Tredje Mannen fortsatte att göra omtalade konserter och till slut nåddes deras öron av ryktet att Ola Håkansson på Sonet var intresserad.
— Första gången jag fick höra det trodde jag inte mycket på det. När vi sedan fick höra samma sak från flera håll tyckte vi att det var bäst att kolla upp ryktet och till vår glädje stämde det, säger Mats.
De spelade in sin första singel “Cul-De-Sac” som Sonet släppte tillsammans med debutsinglar av bland annat Madhouse, Floyds Hotell och Vox i en satsning på svensk rock hösten -81.
— I början hade vi en liten misstanke om att Sonet bara ville testa vilka grupper som sålde bra och sedan satsa på dessa. Men i och med att vi fick göra debut-LP:n och att vi nu har fått förnyat förtroende, trots att vi inte har sålt massor av plattan, visar att bolaget även är intresserat av annat än bara rena försäljningssiffror. De har varit mycket schyssta mot oss, säger Mats.
Trots att Tredje Mannen hittills bestått av Mats och Pocke är nu en tredje man aktuell. Han heter Christian Callert och lirar trummor. Christian finns med på scenen när bandet spelar ute och det är även han som spelar på Tredje Mannens senaste singel, “Peripetit”, som släpptes i februari i år.
— Trummorna använder vi i låtar med mera rockkaraktär. Men fortfarande använder vi rytmmaskinen både på scen och i studio. De kompletterar varandra bra. Riktiga trummor ger mera tryck åt musiken vid inspelningar, medan maskinen är bra att ha när vi gör låtar och skapar nya rytmer. Den blir ju aldrig trött och kan spela nästan hur som helst, förklarar Mats.
— När vi skriver material utgår vi oftast från en idé. För det mesta är det Pocke som kommer med den. Ibland jammar vi fram en låt som vi sedan bygger vidare på. Pocke skriver alla texter.
Det är en mäktig, vemodig men hoppfull musik som Tredje Mannen skapar. Tänk er ett soundtrack till filmen “Tredje Mannen” — öde torg, mystiska män, vackra kvinnor i en dimmig atmosfär där spänningen ligger som en överrock över hela handlingen — så finner du lite av den grundstämning som finns i musiken.
Det vackra och vemodiga från Mats klaviaturer kontrasterar mot Pockes lätt countryinspirerade gitarr och mörka röst.

Mot det enkla

— Lite handlar det om att gå tillbaka till det enkla som vi inte vågade göra förr när vi spelade i andra grupper.
Som inspirationskällor nämner de Doors, Talking Heads och “Closer” av Joy Division men ur dagens stora flod av nya band hittar de inte många intressanta.
— Inget är direkt nytt. Det mesta är upprepningar på äldre saker. Men självklart påverkas vi även nu av dagens musik om än omedvetet, säger Pocke.
I början fick Tredje Mannen kritik för att de, som en del kritiker uttryckte det, “hängde på” den så kallade “deppvågen”. Och helt obefogat var inte omdömet. Ibland blev musikens ytliga form för svår att tränga igenom för den oinitierade, med missuppfattningar som följd. Pocke förklarar:
— Vi kallades trendiga. Massor av olika band sorterades in under etiketten “Joy Division-kopior” och vi var inget undantag. Men snarare var det så att vi var rädda att uppfattas som trendiga, så vi ratade direkt låtar som lät lika andra bands. Det att vi använde synthesizers och trummaskin fick också en del att reagera.
— Vi använder inte mer syntar än Rolling Stones, flikar Mats in.
Lite utav den stämpel som bandet i början fick hänger också ihop med deras personliga utstrålning. De är två tystlåtna, återhållsamt energiska och målmedvetna män som nu närmar sig 30-årsstrecket.
De två lidande konstnärer som man vid en ytlig blick ser på scenen visar sig istället vara två konstruktiva dito. Att hänga på Ritz eller någon av de andra lekplatserna för de traditionella rockarna i Stockholm verkar främmande.
— Vi har kämpat länge. Vi har ingen tanke eller dröm om att bli stjärnor över en natt. Vi tror istället på att musiken ska växa och utvecklas. Det är vår drivfjäder att hålla på med musiken. Vi måste helt enkelt hålla på med det här för att må bra.
Både Pocke och Mats har halvtidsjobb vid sidan av musiken. Det är den enda möjligheten att försörja sig och samtidigt ha tid att föra Tredje Mannen framåt.
Och att Pocke och Mats nu efter ett tiotal år i musiksvängen är den äkta spionen i hälarna syns alltmer klart.
Det lutar mycket starkt åt att det är Tredje Mannen!