LARS HOLLMER
Tonöga
(Urspår)
* * *

Kommersiellt rasar Lasse Hollmers skivor neråt men musikaliskt tycker jag de blir mer och mer intressanta. ’Tonöga’ är ännu ett steg i den musikaliska värld som inte har sin motsvarighet någonstans.
Hollmer har avlägsnat sig från de lekfulla och spirituella små trudelutter som roade alla radiolyssnare för ett par år sedan. Nu utvecklas hans musik mer och mer mot episk musik men i ett lika behändigt som fascinerande fickformat. Musik som Philip Glass behöver trettio minuter för att utveckla ger Hollmer bara fem minuter och tjugotvå sekunder i en låt som ”Harmonium 3”. Han är stram, häller idéerna korta och förvandlar det till en intelligent, smart och mycket personlig pop. Själv förklarar han mycket träffande att han vill förena det naiva och det komplexa.
Förra årets skandalöst underskattade ’Från natt idag’ var ett steg mot det mer komplicerade som nu fullföljs. Men på ’Tonöga’ har Lars Hollmer bytt ut den skivans tungsinne mot ljusare klanger.
Philip Glass är för övrigt ett namn jag tänker på mer än en gäng när jag hör ’Tonöga’. Hollmers musik är ofta repetitiv där lager läggs på lager men till skillnad från Glass är Hollmer en romantiker. Hans musik är sånger och de är fyllda av atmosfärer och känslor. Vemodet är ett känsloläge som går igen, ofta. Och säkert är det många som stöts bort av Hollmers skandinaviskhet, hans dragspel, hans melodier och just vemodet. Men för mig representerar han en europeisk musik, en musik som inte är anglo-saxisk. Hans musikaliska kolleger ute i Europa är bland annat Kraftwerk, DAF, TC Matic och Minimal Compact med den skillnaden att Hollmer gör det i Sverige.
Det är märkvärdigt att vi inte ska kunna upptäcka och erkänna de svenska musiker som ställt sig vid sidan av den engelska och amerikanska musiken för att hitta en egen identitet. Under våren har det kommit skivor från Twice-a-Man, Tom Wolgers (kassett) och nu Lars Hollmer.