En maxad singelomgång. Bra och rolig musik av det nya svenska stjärnskottet Bedlam & Dilldoo och mer beprövade Ratata. Udda artister som Jona Lewie och Tom Waits bidrar också i hög grad till utmärkt kvalitet.
Men juryn, vad säger man om den? Det luktar korruption och mygel lång väg när gamla Waits-freaks dyker upp lagom till mannens första singel nånsin. Eller vad sägs om MAX-duon Dick Blomberg och Stefan Wermelin (träffas säkrast i P3 om lördagarna mellan 22 och 02) kompletterade av Håkan Lahger och Mats Lundgren från SCHLAGER. Poängsättning som vanligt, d v s 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och en 1:a till sisten.

MIKE OLDFIELD AND ROGER CHAPMAN
Shadow On The Wall
(Virgin)
Det är långt från “Tubular Bells”-soundet till Oldfield av idag. Likaså i idéer. Med en bastant låt där Chapman lätt bräkiga röst fritt får upprepa titeln hur många gånger som helst efter introt av en Knopfer-plockande gitarr. Slutsumman blir ändå rätt likt något vi hört Led Zeppelin göra för över ett decennium sedan.

PASSION PUPPETS
Like dust
(Stiff)
Stiff Records intresse för ny musik har verkligen slaknat under åren. Här är ändå ett försök att reparera skadan. PPs debut är ett bra exempel på nya engelska band som hämtar inspiration från 60-talets pop (kolla Hank Marvin/Shadows-gitarren!) och låter den genomgå elektrolys med 80-talets idéer och sound. Men städat och snyggt inget som bits.

SOFT CELL
Soul inside
(Some Bizzare/imp) 12″
Sista singeln med Soft Cell? Sista singeln med Marc Almond överhuvudtaget? Nu verkar han ändå kommit över den besvikelsen han kände över branschen för en månad sen, men SCs framtid verkar trots det osäker. Vilket är tråkigt, för ytterst få har duons förmåga att blåsa liv i melodier; David Balls briljanta spel och Marcs helt otroliga röst. Men det är kanske här de ska sätta punkt. Med en låt som transpirerar extatisk glädje och lika mycket yra. Fortfarande morgondagens popmusik redan idag.

RATATA
Soul boy
(Stranded)
Ratata delade sig på hälften och kvar blev bara Mauro Scocco. Men med all aktning för Anders Skog — det hörs inte här. Tung elektrobop ihoprörd med 9/10 soul, själ, känsla. Kan detta Ratata gjort “Ögon av is”?

BEDLAM & DILLDOO
Läs högt ur din bankbok
(CTR)
Åke Eriksson och Lasse Hajagos = två kända trummisar som slår sina pinnar ihop. Gossarna tillsammans med Bitte Myhr försöker genomföra någon slags prat-rap om hyckleriet inför folk som har mycket pengar. Frågan är om låten ger något klirr i kassan eller om det handlar om ett rent uttag?

DRIFT
Angelina
(Fest)
Umeåband på Luleå-etikett. Norrbotten håller ihop. Drift har en god tillgång i Katarina Larssons friska röst. En expressiv ballad någonstans mellan Afzelius och Springsteen.

TOM WAITS
In the neighbourhood
(Island)
Debuten på Waits nya skivbolag. En mäktig ballad understödd av något som låter som en diskret vaktparad, med sedvanlig Waitsk skarpsynt text. Låten förebådar den LP som hans gamla bolag slog bakut inför.

LEGALA NYHETER
Den gamla goda tiden
(Vinylbolaget/SAM)
JAPOP Andersson är medproducent på Boråsgruppens singel. Ovanligt bra ljud, ovanligt vettig text för att vara ett okänt svenskt band. Pop och lite Booker T-orgel. Nånstans har dom här killarna också i sig en god portion av Tant Struls ljudbild och eftersmak.

GÖSTA LINDERHOLM
Drömmarnas allé
(WEA-Metronome)
“Gasolin Alley” hette den låt som Ron Wood och Rod Stewart komponerade en gång och som gjorde att många fick upp öronen för Roddan. Det krävs mycket, väldigt mycket mod för att våga ge sig på klassikerna. När får vi höra den i Skivstafetten?

A CERTAIN RATIO
I need somebody tonight
(Factory/imp) 12″
ACRs råa funk har på de senaste plattorna slipats av i hörnen. Mer och mer studiosoulbetonat, uppblandat med latinrytmer. Slickat och går säkert hem på discoteken i New York. Långt ifrån passion och utan Jeremy Kerrs bas skulle det bli svårt att nämna ordet känsla. Vart är ACR egentligen på väg?

GARDENING BY MOONLIGHT
Whistling In The Dark
(Island)
Tredje singeln från duon som kan anföra samröre med namn som Thomas Dolby, Flying Lizards, John Foxx och Shake Shake. Moderna män som spelar modern musik med tunga trummor, Ultravox-pianon, dramatiskt blås tillika synt. Inte dåligt men håller verkligen melodin? Återstår att se om dom bräcker Pimpenel Smith på den kommande LPn.

SILENT RUNNING
When the 12th of never comes
(EMI)
Debuten för detta unga gäng som i många musikaliska avseenden har jämförts, kanske lite diskutabelt, med irländska U2. Om det gäller den rena ljudbilden, det höga röstläget, det massiva uttrycket så stämmer det. Men Silent Running är absolut inga kopiatörer. Kvartetten är långt ifrån “färdig” i sin musik, men dom har en mycket god ansats. Och detta är bara början.

PETER LEMARC
Det handlar inte om kärlek
(Trend)
Mannen som tacksamt tog emot erbjuden bomull på den högljudda Neil Young-konserten förra året, har uppenbarligen plockat ut den igen och lyssnat en del på bl a Plura. Det här låter snodd Eldkvarn-soul, som dom i sin tur har snott från Stax/Motown. Bra hjälp har LeMarc fått i medproducerandet av Orup (Ubangi) och medmixaren Dan Sundquist — men långt ifrån originell.

TAO
Split vision
(Air)
Göteborgsband med låtskrivaren Thomas Folland (har producerat Nationalteatern och Ulf Dageby) i spetsen. Taos rock påminner om en tyngre variant av Rupert Hines — stämningen känns dock inte igen på b-sidans standardlåt. Kanske har Folland fått nog av svensk produktion eftersom låten är på engelska. Något för den svenska marknaden?

MAX WERNER
Roadrunner
(WEA)
Gammal jazztrummis som ledigt rör sig inom den lätta genre av snabbfotad pop där Joe Walsh redan jobbat sig svettig. De akustiska inslagen av dragspel och bastuba bland alla elektricitet gör den tillsammans med den fångade refrängen till en given topplisteklättrare. Eller?