MINK DE VILLE
Where angels fear to tread
(Atlantic)

Det är kallt i New York.
Det är kallt och fattigt och svårt att vara rocksångare med klass… i dessa yttersta dagar har klass och stil och värdighet inte så stor kommersiell attraktion.
Är man en kämpande rocksångare som Willy de Ville får man dessutom sätta sitt hopp till folk borta i Europa… I USA ville dom inte ens ge ut mästerverket ’Le Chat Bleu’!
Sångare, tolkare, hans styrka ligger i att välja rätt låtar och spela in dom med rätt arrangemang. Det är då det banala byter skepnad, det är då New York-nattens överdrivna färger och ljud, grällheten gastande gråtmildheter och överdrivna gester plötsligt blir… sanning. Javisst, det är ju så det är.
Det är så det är när Willy sjunger ”Moon light let me down”. Det är samma måne i Eslöv och Kramfors som i New York City, blunda och lyssna och med Minkens musik kommer dofterna av pretzel eller rostade brända kastanjer på någon aveny en ruggig oktobernatt.
Framförandet; det är hela tricket. Ärligheten.
Mink de Villes musik vandrar gärna i dom spanska kvarteren, New York betyder också mix av kulturer och idéer, självklara lån och gränsöverskridanden. ”Demasiado Corazon” heter det latinläckra spåret på den här LPn.
New York City är också show och underhållning; det är lika självklart att man håller till på Broadway som i kvarteren vid Lower East Side. Rock är en förpackning; Mink de Ville har hittat en form att förpacka sina drömmar och längtan i. Här fortsätter han i samma spår som på ’Le Chat Bleu’ och ’Coup de Grace’. Varje sida öppnas med tuffa rocklåtar, andra låten på sidan ett är lugna, suveräna ”River of tears”, ”Demasiado Corazon” har samma funktion som ”Mazurka” — på ’Le Chat Bleu’ osv. Avslutningen är en stark ballad.
Det är förväntat, men det är ändå bra.
Jag tycker fortfarande att ’Le Chat Bleu’ är Mink de Villes bästa LP. Och när jag nu hör nya ’Where angels fear to thread’ så märker jag att vad jag gillar hos Willy är balladerna. Det är där hans skicklighet i att blåsa liv i döda ord och nötta fraser sätts mest på prov, och det är där han klarar det bäst. Dom snabbare, rockiga låtarna är OK… men balladerna sprider värme.
Men jag känner att det är kallt i New York.