— Hellre fulla och drogade danskar i Roskilde, än nyktra norrmän på en fjälltopp.
Det säger Totta Näslund, sångare i Nationalteaterns Rockorkester. De har varit på festival i Hamar, Norge och liksom Ebba Grön blivit blåsta på gaget.

Det började helt fantastiskt, enligt Totta, med privatflyg från Århus i Danmark. Redan när spelningen bokades under våren blev man lovade att få flyga upp bara man kunde komma. Nationalteaterns Rockorkester låg då i Århus och repeterade sin show inför sin Danmarks-turné. Eftersom bandet inte hade spelat tillsammans sedan november 1980.
— När vi fick beskedet att vi skulle få flyga var det två saker som slog en, säger Totta. Dels att man skulle få vara en “riktig popstjärna” för första gången i sitt liv och dels att man blev något konfunderad över hur något sådant skulle sluta.
Den tiositsiga “jetkärran”, med stewart och allt, kostade c:a 18.000 kronor att hyra och när bandet kom till Fornebu utanför Oslo stod där superflott en buss som tog de 30 milen till Hamar.
— När vi kom dit kl. 13.00 på fredagen var inte ens scenen färdigbyggd. Och vi skulle starta som första band kl. 16.00. Våra värsta farhågor besannades och vi beslöt att vi skulle ha gaget först, innan vi spelade.
I väntan på att PA-systemet skulle bli klart (högtalare och sånt) skickade arrangörerna bandet till ett närbeläget hotell där det skulle finnas rum och där de skulle kunna få förfriskningar.
— Slett icke, sa hotellägaren när vi kom dit, säger Totta.
— Hälsa arrangörerna att här skall upp 10.000 kronor på bordet innan ni får så mycket som en sodavatten, sa han. Så började vi bli riktigt oroliga om vi överhuvudtaget skulle komma därifrån, säger Totta.
Nicke Ström, basisten i Rockorkester, var den som skötte förhandlingarna med arrangörerna och resten av bandet hängde fast vid busschauffören och bad på sina knän att han inte skulle lämna dom.
— Vi själva hade ju inga pengar att ta oss hem med, utan vi skulle ju få pengar när vi kom dit.
Efter tolv timmar stod det klart att vi inte skulle få några pengar alls och att det inte heller skulle bli någon spelning. Till slut blev bandet hotat med stryk av ett gäng gorillor och fann det för gott att lämna Hamar-festivalen.
— Som tur var stod planet berett, som vi hade avtalat tidigare, och utan att säga ett ord om bråket med arrangörerna, blev vi så flugna tillbaka till Danmark. På så sätt kom vi lyckliga till Roskilde och här går ju allt som på räls.
— Egentligen borde man kanske tycka synd om arrangörerna i Norge, eftersom deras syfte var gott, men organiserar man så dåligt och drar på så stort, får de faktiskt också skylla sig själva.
Arrangörerna hade satsat på band som Mike Oldfield från England och Ebba Grön och Nationalteaterns Rockorkester från Sverige. Därtill en mängd band från Norge och lokala band runt Hamar. De enda band som fick betalt var Grandmothers (50 000) och Mike Oldfield (125 000), och den sistnämnde spelad inte. Ebba Grön spelade med löfte om att få pengar men fick inget. Och så Nationalteatern då.
Om det nu gick dåligt i Hamar så gick det så mycket bättre i Roskilde. När bandet uppträdde blev det allsång av 15.000 vrålande strupar. Texterna är ju Nationalteaterns gamla succéer från deras pjäser och flera av dem är äldre än självaste Roskilde-festivalen.
— Det är fantastiskt att få vara med om något sånt här, säger Totta, att gamla låtar håller och att alla sjunger med, Men nu måste vi sluta. Till hösten blir det Bluesbandet för hela slanten och då skall vi också försöka ta oss ut på Europakontinenten. Tyskland, Belgien och Holland.
Den sättning som Bluebandet får till hösten blir den gamla vanliga. Bernt Andersson på piano och orgel, Bengt Blomgren på gitarr, Nicke Ström på bas och Gunnar Pettersson på trummor. Sången tar Torsten Näslund själv hand om.

Bakom festivalen i Hamar står fem personer som tidigare varit narkotikamissbrukare. Genom festivalen mot “stoff och rus” försöker de att hjälpa andra missbrukare. De är nu polisanmälda men de hävdar att de blivit bestulna på biljettintäkterna. Polisen utreder nu om det är arrangörerna själva eller någon annan som står bakom stölden.

— Orsaken till att det gick åt skogen och att många artister inte fick pengar, var att vi blev bestulna, säger en av arrangörerna, Johs Kleppe.
— Under det att de första 4000 besökarna anlände, strömmade pengarna in. Men sedan gick något galet, folket fortsatte att komma, men det blev inga nya pengar.
Polisen uppger de inte vet om det antal besökare som arrangörerna uppger är sant. Eftersom biljetterna inte var numrerade kan antalet inte kontrolleras. Men arrangörerna är optimistiska.
— Vi kommer igen nästa år, säger Johs Kleppe. Visserligen blev det ett ekonomisk fiasko, men med de erfarenheter och den bakgrund som vi nu har, kan vi klara en mycket större festival nästa gång.
Arrangörerna säger sig ha arbetat med festivalen i 7 månader, 12 timmar om dygnet, helt ideellt, för att hjälpa sina olycksbröder. Tidigare erfarenhet sträcker sig till två mindre festivaler förra året. Johns Kleppe säger också att flera av arrangörerna har erfarenheter av ännu större festivaler, än denna med 10.000 besökare, men vilken festival kan han inte säga.
Festivalplatsen låg 260 meter över staden Hamar, och den sträcka som folk fick promenera från p-platsen till festivalen; var 2 km.men det gick bussar — i alla fall på lördagseftermiddagen och söndagen. Under lördagen och söndagen uppträdde artister oavbrutet, tyvärr utan betalning.
Nu arbetar polisen i Hamar med att utreda stölden, vad som sedan händer är helt beroende på vem som är tjuven.
Nästa år planerar arrangörerna en ännu större festival med ännu större artister.
— Vi behöver en festivaltradition och ett bättre musikutbud för alla som bor i Skandinavien, och på det tänker vi fortsätta att arbeta, säger Johs Kleppe.
Men frågan är, vilka artister kommer att vilja uppträda på Hamar-festivalen? Inga av de artister som var med i år i alla fall!