1956 spelade de två jazzentusiasterna Gunnar Bergström och Sven Lindholm in en skiva med den unge trumpetaren Jan Allans kvartett.
Sonet var fött som skivbolag. Dag Häggqvist anslöt sig till sällskapet 1960. Dessa tre har sedan dess ägt och lett företaget.
Nu 25 år senare går bolaget bättre än någonsin. Medan branschen i övrigt verkar vrida sig i plågor ökar Sonet omsättningen med 40 procent.
— Krisen är något överdriven. Den så kallade krisen, som är mer påtaglig internationellt sett, är mer än brist på spännande musik. Kommer det bara något som kan intressera marginalköparna igen så köper dom, säger Dag Häggqvist.
Sonet har en bred katalog. Handlar med, förutom grammofonskivor och kassetter, även med noter, förlagsrättigheter och konst. Omsätter 40 miljoner kronor per år, idag.
— Vi satsar på en bred bas. Hänger inte upp oss på en enda musikform hela tiden utan är beredda att ändra oss. Det finns inte en människa som kan den här marknaden mer än under en viss begränsad period, berättar Gunnar Bergström.
Bolaget har alltid haft gott rykte i musikerkretsar, att aldrig tveka när det gäller att satsa pengar i musikalisk kvalitet men där den kommersiella potensen är tveksam.
— Våra rötter är jazzen, det var den vi kunde när vi startade. Sen har vi under åren blivit intresserade av det mesta. Vi har brytt oss om dom små grejerna. Svensk folkmusik har vi fortsatt med trots att ”gröna vågen” är över, stoltserar Häggqvist.
— Många beslut är mer känslomässiga än ekonomiska. Just för att vi själva kontrollerar företaget kan vi göra projekt som hårt affärsmässigt drivna bolag inte gör, tillägger Bergström.
Det må sägas att Sonet alltid varit på hugget. När det lilla Jamaikabolaget Island, numera stora Londonbolaget, slöt sitt första internationella distributionskontrakt var det med Sonet. Samma sak med engelska Virgin som åtminstone under 70-talets första del tillhörde örikets mest spännande skivproducenter.
Framtiden, hur ser den ut?
— Vi satsar nu en hel del på internationella projekt. Erfarenheterna med en del blues- och cajunartister har varit mycket goda. Det finns ett ganska stort antal amerikanska artister som inte vill, eller får, spela in på de riktigt stora koncernerna men som inte heller vill gå till de små alternativa bolag som finns.
Dag Häggqvist talar ogärna om namn eller konkreta projekt men han undslipper att Johnny Winter är ett troligt namn på Sonet-etiketten i höst.
Där han i så fall hamnar i sällskap med Björn J:son Lindh, Lasse Tennander, Jerry Williams, Peps Persson, Björn Ståbi, Docent Död, Noice, Povel Ramel och Sylvia Wrethammar. Vilket gäng!