JIMMY PURSEY
Imagination Camouflage
(Polydor)

Det här är ingen trevlig platta. Det är ingen platta som gör en upprymd och glad.
Men jag tror det är en jävligt ärlig platta.
När jag var i London såg jag affischen till “Lucky Man”, singeln från LPn: Jimmy står ensam, ser tanig ut, skrämd, ögonen stirrar ut i ingenting.
Så är hela LPn. Ingenting för Sham 69:s fans — “punkare och andra tveksamma element”, som Polydor kallar oss i nyhetsbladet. Jag undrar om LPn egentligen är någonting för nån. Utom möjligen Jimmys psykoanalytiker.
Jag har träffat Jimmy Pursey två gånger. Första gången när Sham 69 precis spelat in sin första singel för lilla Step Forward. Andra gången när Sham 69 var på Stockholmsbesök i vintras.
Jag tycker om Jimmy. Han är en mycket sympatisk och ärlig kille. Jag tror inte han skulle kunna göra “ohederlig” musik. Av samma anledning har jag inte tyckt om Sham 69:s/Jimmys musik efter andra LPn.
Jimmy Pursey, sångaren och låtskrivaren i Sham 69, gjordes av sin publik till exemplet på vad punk stod för. Han lockades till och tog på sej att bli punkens talesman. Hamnade mittemellan sin publik — Rock mot rasism-anhängarna och naziynglarna.
Från scenen tog han avstånd från National Front, men samtidigt kände han sej utnyttjad av RAR. Och där stod och står han, med förlorat fotfäste och utan mål. Det är en sak att tycka om den här desillusionerade, frustrerade killen som vill vara arbetarpojken från Londonförorten, en kompis, en äldre bror, fast han är en stjärna på en scen. En annan sak att lyssna på hans frustrerande musik.
På “Imagination Camouflage” finns allt mellan ytterligheterna på Pennie Smiths omslagsbilder: den intellektuelle, konstnärlige “filosofen” på framsidan och arbetarkillen som på baksidan trött sitter och tittar ut över floden.
Här finns syntar, elektronik och skrikande hårdrockgitarrer, en vacker tjejkör och Jimmys melodier med den engelska blandningen av music hall och rock.
Och texter som berättar om den rävsax som Jimmy sitter fast i. Som i “Lucky Man”:

“Du är en lycklig man / Sjunger frihetssånger / Jag minns igår och alla ungar säjer / Du är en lycklig man, en lycklig man…”