ABBA
Super Trouper
(Polar)

Jag hoppas — och misstänker — att detta är Abbas sista platta. Gruppen kommer aldrig att spela inför publik mer och det brukar vara början till slutet. Super Trouper är en värdig epilog (!?). En utsökt produkt av några av västerlandets främsta hantverkare inom populärmusikfacket. Men tiden och andra grupper och enskilda artister har hunnit ifatt de fyra svenskarna. Här finns inga stora nyheter eller tekniska finesser att sno för Costello eller andra hugade spekulanter som torskat på Abba.
Björn och Bennys melodier är förstås en rysning för schlagerkonnesörer. Sommarsingeln “The winner takes it all”, som ligger med på LP:n, kan dom inte riktigt matcha även om “Me and I” är ett gott försök. Och gå in på ett diskotek under november månad och jag slår vad om en liten lättöl (en avsiktlig kompromiss för att slippa fler brev från anti-drogkoalitionen) att du får stuffa till “Lay all your love on me”.
Abba surfar vidare på en lugn och trygg våg som de själva arbetat upp och nu är på väg att bryta kammen av. Jag tror definitivt att Benny Andersson har mer jävlar anamma i sig än vad som kommer fram här. Han skulle nog må utmärkt av lite miljöombyte. Det här jobbet kan han och han kan det bra. Jag gnäller inte för gnällets skull men jag vill ha mer. Mycket mer än en ny “Fernando” med Annifrid som här kallas “Andante Andante”.
“The Piper” lånar drag av engelsk folkmusik men lånar ännu mer av Björn Afzelius “Riddaren och jungfrun” som Monica Törnell sjungit in. Hur många takter tror Abba dom får stjäla innan Björn kopplar ett nacksving?
Skivan slutar med en live inspelning från Wembley. Abba gör “The way old friends do” för sin egen och fansens skull.
Super Trouper är förhandsbeställd i 900 000 exemplar i England så visst fortsätter kulorna att rulla. Zorn kommer säkert att få sällskap hemma på väggen hos Benny och Frida. Men när kommer det musikaliska kapet? Jag har tålmodigt väntat sedan Arrival LP:n på att något skall hända…