TOMAS LEDIN
Looking for a good time
(Polar)

ROGER RÖNNING
R.R.
(Electra)

Nu tänker jag vända mig totalt motströms… inte för någon princip, utan för att alla kritiker idag stirrar sig blinda på discosyndromet. Så fort något luktar dansgolvsaktigt åker det rutschkana ner i skräphögen.
De här två discorockarna, nåja Rogers ballader är inte direkt säljbara där, medan Tomas svängiga fartiga varianter definitivt är det. De här två hör till de utskällda.
Och när de båda slår sig ihop med en del tungviktare inom svensk rock, ja helt tokigt kan det inte gå.
För Tomas och The Good Time Band med Mats Ronander på gitarr och Rutger Gunnarson bas, funkar det utmärkt i ösiga varianter som ”Lookin’ for a good time” och ”What are you waiting for”. Där känns Tomas forcerade röst hemma, pushad av det drivna kompet.
Men i ballader som ”Just another fool” ryser jag inför den omöjliga kopplingen mellan Tomas kyla och det smetiga arret. Och behöver de två senaste hitlåtarna vara med?
Att Tomas lyckas skriva texter på engelska är tydligt, men för det mesta är det bara ord, ord som kan sjungas ihop. Där kolliderar han med Roger som lägger stor vikt vid texterna på svenska. Ofta lättviktiga men ömma berättelser om kärlek och omvärlden.
Rogers band vilar sig i studion på saxofonisten Reg Ward, han samproducerar med Roger. Låtarna är en ström funk-ballader med mycket orgel som bastant röd tråd. Inhopp av gitarrister som Mikael Rickfors hjälper fram rytmerna.
För den försiktiga tonen i sången, nästan blyg, behöver ett lyft från kompet annars går den förlorad. Sympatiskt är det ofta, biter till gör det aldrig men Roger har en annan och ovanlig, förtrolighet som bäst kommer fram i ”Jag tycker om dej”.
Roger sjunger ofta som en tidig Pugh, samma sorts frasering i textraderna, speciellt tydlig i den starka låten ”R-U-N-D”.
Två svenska rockgrabbar med sammanbitna porträtt på omslagen. En opersonlig i svart/vitt, en poserande i färg. Gissa vem som är vem?