Rädsla har gett ut en singel. Från att ha varit Ingenting har dom blivit Någonting. I Musiksverige, alltså. I Lund har dom varit Någonting hela året. Hos några stycken i Stockholm och på några andra ställen också kanske — dom som tycker att riktiga musikhändelser är när folk spelar. Inte när dom ger ut skivor.

— Folk har beskrivit oss som allt från Joy Division och Generation X till Glamour-rock à la Gary Glitter, säger Tham, som heter Mikael i förnamn vilket alla i Lund/Malmö har glömt.
— Jävla disco sa dom när vi spela i Stockholm, säger Mats som spelar bas (sliten sak) och är lillebror till Binkie i Garbochock.
— Rotpunk kallade Måns Ivarsson i Sydsvenska oss, skjuter Tham in. Inkompetent och patetisk och… (Rädsla alltså — inte Måns…)
— Mats Gustavsson i Arbetet tycker att vi spelar en poppig version av Joy Division i ekonomiförpackning, säger Fredde och tar om det ett par gånger. Han gillar såna formuleringar, Fredde. Som heter Boklund också och spelar gitarr.
— Men det är jävligt kul att folk inte kan beskriva vår musik riktigt, för då är det fortfarande spännande att gå och lyssna, tycker Tham. Kan man säga ”popband” eller ”rockband” eller ”punkband” direkt, då vet man liksom vad dom håller på med…

ALLVAR ÖVER LUND

Det vilar ett tungsinne över Lunds unga rockband — åtminstone om man får tro en del skivkritiker. Hur är det med det?
— Jo, men vi är ett ovanligt glatt band egentligen för att komma från Lund, säger Fredde.
— Förutom Fiendens Musik, skjuter Mats in. Men dom kommer inte från samma kretsar. Runt Heartwork är det lite depressivt.
— Men allvarliga texter skriver ju andra band också, säger Tham. Dom ursprungliga punkbanden i Stockholm, dom sjöng ju om arbetslöshet och våld och allt möjligt ju. Men dom sjöng mera rakt på.
— Vi vill inte göra såna raka, entydiga pekpinnetexter. Därför lindar vi in det lite så man kan tolka det på olika sätt. Då blir det genast lite skumt och arty-farty för många.
— Det svåraste som finns är att skriva en bra kärlekstext (Fredde igen). Rätt trista kärlekstexter, det är det bästa jag vet.

KÄRLEK OCH MOTORCYKLAR

— Kärlek och motorcyklar, säger Hemlige Bosse som vi inte lyckades få ut ur Rädslas replokal före intervjun.
Men är det inte lite av en stil i Lund, man ska va lite deppad och blasé?
— Ingen kan sätta den stämpeln på oss i alla fall. Vi har TT och Garbochock, Dom låter inte alls lika, musikaliskt. Men det är lite dystert, lite depressivt va.
— Men det är ju inte så konstigt att man tar intryck av varandra. Man repar ihopa, man träffas på fritiden och man rör sig i samma kretsar. Men det är ingen som går in för det: ”vi kommer från Lund, nu måste vi spela nåt depressivt”. (Tham).
— Fast alla var inne på den linjen ett tag, menar Fredde. Det skulle va’ arty-farty. När jag började skriva texter skulle dom va krångliga, man skulle få läsa dom trettio gånger innan man fattade. Man lyssnade på ”dom stora” och sen skrev man likadana texter själv.

PROFESSORSSTAN — VADDÅ!?!

Men är det inte olika folk som rockar här och i Stockholm t ex — jag har en känsla av att många lundarockare kommer från professorsstan…
Fredde (blixtsnabbt):
— Jag kommer från Staffanstorp!
— Mårtens Fälad! (Hacke)
— Jag kommer från Stockholm, säger Tham som ska vara värst.
— Stockholm kommer jag också från, säger Fredde. Från början.
— Det låter lite dumt att säga det, skriv inte det, men det är kanske lite mer ”intellektuellt” folk som sysslar med det här, medger Tham försiktigt.
— Det verkar va så med allt som händer i Lund, säger Fredde. Det är mer av studentstad.
Men ni är inga studenter, ni jobbar och pluggar på gymnasiet.
— Men det ska va lite sådär dekadent, det får inte va brutalt och rått och äckligt. Säger Fredde.
— Lite avvikande men intellektuellt samtidigt. Lite tankar bakom, kanske. (Tham).

FOR ETT ÅR SEDAN

Mats:
— Bure och jag började från noll. Det är vi som är grunden till Rädsla…
— Så träffades vi tre på en fest, berättar Hacke. Vi satte igång att lira och det lät förjävligt…
— Så kom Tham in genom dörren till mitt sovrum. Med en vinare…
— Med en vinare och tio öl. Så drack han upp alltihop, och s e n vågade han sjunga!
— Jag drack faktiskt bara vinaren och en öl…

RÄDSLA I KÄRNAN

Men nu räknas Rädsla till den stabila kärnan kring vilken HeartWork byggs. TT Reuter, Garbochock och Rädsla har tillsammans köpt buss och sånganläggning för ganska stora pengar. Grejor som ska kunna användas av andra också:
— Vi har själva fått mycket hjälp av dom andra banden när vi satte igång, säger Mats. Vi fick alltid kuppa när Fienden eller TT spelade, man har fått låna grejor och sånt. Dom som inte känner andra band har inte alls lika lätt att komma fram.
— Men vi har kämpat jävligt hårt!
— När vi skulle spela i Stockholm repade vi nitton dagar av tjugo!
LP-tankar?
— En medium-play vore lagom så småningom, säger Tham. Men då får det inte heta medium-play. Det verkar så trendigt. Men ingen LP för oss — en LP har alltid svaga punkter. Det finns få som kan göra en helgjuten LP. Bruce Springsteen, Clash och Jam kan göra det. Och The Cure. Men annars är det…
— Elliot Murphy, skjuter Bure in.
Hemliga Bosse?
— Han kan inte göra en helgjuten singel… han vet inte hur en LP ser ut. Säger Tham.
— Den kommer snart, försäkrar Hemliga Bosse. Skriv det!