VYKORT FRÅN MALMÖ
(AMALTHEA AM15)
Åtta rockband från Malmö har slagit sig samman på en platta där de alla lirar en låt var. Det här är en genomarbetad och bra produktion där alla banden kommer till sin rätt, vad det ljudmässiga beträffar.
Trots det är det en lam skiva som lämnar mig likgiltig. Och jag tror att det har flera orsaker.
Först och främst finns det inte mycket i det musikaliska som binder banden samman och gör plattan till någon enhet. Snäll rock, ibland med disco- eller jazz-rockinfluenser, ibland med rytmmaskin och synthesisers i kompet. Det är inte dåligt spelat, men själlöst, och liknar en provkarta på det sista årets trender.
Missförstå mig rätt nu! Jag tycker att det är jättebra att drömmen om att få göra en egen platta har kommit inom möjlighetens ramar för de flesta. Men vad den här skivan har för intresse utöver just den privata kicken harjag svårt att se. Inget av banden har något angeläget att berätta. Inget som pekar framåt eller känns uppkäftigt.
Inga rysningar, ingenting som kittlar, är det samlade intrycket.
Lämna ett svar