SKIDS
The absolute game
(Virgin)

Hybrid är ett hemskt inneord just nu, men det enda jag kan finna för skotska Skids hårdrock/punk/pop blandning. Kanske skulle man tillägga mystiker och romantiker för att beskriva sångaren och textskrivaren Richard Jobsons trevande försök att hitta en uttrycksform.
För från första låten ”Circus Games” till sista ”Arena” fylls Skids tredje platta med märkliga hyllningar till urmodern och barnens naiva krafter. Hednisk religion, häxor i McBeth och plötsliga orientaliska toner förstärker förvirringen. (Minns någon Black Sabbath?)
Gitarristen Stuart Adamsons riff är ofta snabba briljanta hårdrock-klyschor, Jobsons ylande röst förstärker hans diskanter. En låt hittar musiken rätt i, ”The devils decade” uttrycker äkta förtvivlan som en död gruvarbetares familj känner. Att Skids är otroligt populära på landsbygden i England/Skottland visar mest på hur lokal punk/modernism är i storstäderna. Inte på att Skids som helhet funkar.