Jag gillar överraskningar. Och det är precis det som Proxy bjuder på. Eftersom jag aldrig träffat dem förut förväntar jag mig ett par svartklädda grabbar i 20-års åldern. Istället uppenbarar sig 3 män runt 30 år. Och visst, Proxys musik utstrålar både kompetens och kunnande som det tar några år av jobb att uppnå.

Proxy består av Anders som spelar synth och skriver låtar, Mikael som sjunger och skriver 99% av alla texter samt Magnus på gitarr. Fast egentligen, poängterar Proxy, är själva musikskapandet en gemensam produkt. Proxy betyder ersättare eller ombud, vilket man vill och är enligt dem själva är det ett kort och effektivt namn helt enkelt.

Gissa om jag blev förvånad när jag mötte er. Jag trodde ni bara var 2 stycken?
— Haha, från början var vi bara 2. Innan Proxy gjorde vi lite låtar men det var aldrig någonting vi sökte uppmärksamhet med. Det var först vinter 1996 som vi spelade in en demo med 5 låtar som som vi sedan skickade till tidningen Release. Det var i samma veva som Magnus kom in i bilden på allvar. Han har hjälpt till förut men inte i samma utsträckning. Det var också då som vi ville vidga vår ljudbild och plocka in gitarrer eftersom syntharna kände sig lite ensamma.

Just nu är det inte så många som känner till er. Hur kommer det sig?
— Fram till att vi skickade vår demo till tidningen Release hade vi inte gjort något väsen av oss. Vi hade suttit hemma och trixat, med detta band vill säga. Annars har vi skapat musik ganska länge på marknivå. Anders berättar att hans far kom hem med ett trumset när han var i 10-års åldern. Sedan dess har han lirat trummor i olika coverband och skapat egna alster. Efter detta blev Anders lite påverkat av Mikael när denne skaffade en keyboard för 12 år sedan. I samma veva åkte Anders till USA och fick för sig att han skulle köpa en synth då dom var betydligt billigare där. Sedan satt jag och Micke från 1988 till 1994 och försökte skapa något. Det hände inte så mycket men det var oerhört kul!

Hur blir en låt till?
— Man sitter hemma och gör en grund till en låt, oftast blir den ju helt klar. Sedan tar man med sig den när alla ska träffas. Efter det förändras den rätt mycket, eftersom alla har sin åsikt om hur det ska låta.

Har ni spelat live någon gång?
— Jepp säger alla i en kör. Det var 1994 på en talangjakt i Nynäshamn. Det hela arrangerades så att band fick spela, folk betalade inträde och de 10 bästa banden fick vara med på en cd-skiva som bekostades av inträdet.

Ni kom med på skivan?
— Ja, men den spelningen var inte så lyckad eftersom vi var första bandet ut och ljudteknikern var på toa just då… Vi hade bra ljud i monitorn så vi märkte inget, trodde att det ljudet lät jättebra. Men efter första låten kom han iallafall gåendes och slog på slutstegen.

Det kan vara svårt att sia om kommande spelningar men har ni någon tanke om var eller när?
— Helst så många som möjligt säger Anders. Vi har lite blandade känslor inför att spela live men personligen har jag alltid gjort det. Då som trummis i olika band. Jag tycker det är fantastiskt roligt. Att göra skivan känns mest som ett sätt att legitimera sig för spelningar då man har ett album bakom sig och ett bolag i ryggen. Skivan i sig tycker jag inte säger så mycket. Då är det bättre att ge sig ut på en mindre turné och möta publiken. Där får man responsen direkt. Går publiken vet man i alla fall en sak. Hoppar däremot folk av lycka så har man gått ett steg i rätt riktning.

Det som gör Proxy till ett lovande svenskt band är den mångfasetterade musiken som dom skapar. Man har sällan så mycket ut av ett band som när man lyssnar på ”This key” eller ”If you know my name”. Om man ville placera Proxy i ett speciellt fack skulle man bli tvungen att välja ett nytt för varje låt. Proxy själva säger att dom dels influeras av en rad olika artister och dels är för gamla för att vara insnöade på enbart en genre. Vad handlar era texter om egentligen? Om man lyssnar på ”If you know my name” börjar man ju undra…
— Texterna växer ganska ofta fram tillsammans med musiken. Det brukar vara att man har en tänkt person och en tänkt situation. Det är den röda tråden.

Du menar att man ska man bilda sig en egen uppfattning om vad det handlar om?
— Exakt. Det har alltid varit roligast själv.

Är det då någon fördel att skriva texterna på engelska istället för svenska?
— Det är bättre flyt i det engelska språket. Svenskan är lite kantig och dessutom får man lite distans till allt om man inte skriver på sitt modersmål. Man kan vara personlig fast ändå inte släppa in folk på livet allt för mycket.

Finns det något som en synth kan tillföra musik som inget annat instrument kan?
— Absolut. Jag skulle tro att 80% av våra låtar bygger på att man sitter och rattar och får fram en ljudbild bara på ett ljud. Sedan bygger man vidare utifrån det.

Proxy har till skillnad från många andra debutanter redan en färdig video klar till sin låt ”This Key”. Med en mycket låg budget har dom lyckats skapa en snygg produktion. Pengarna, runt 3000, användes till film, rökmaskin, stroboskop samt hyra av en Chevrolet Impala herrgårdsvagn. Att Proxy kom så billigt undan är delvis Sven Hallbergs förtjänst. Sven är en av pionjärerna på ZTV och TV3 och bekant med Anders Thyberg sedan tidigare. Sven fick även skådisen Lars Jansson, känd från adventskalendern och Estrellareklamen, att ställa upp. Klippningen av videon är klart 80-tals inspirerad och ska präglas av stämningen att det är något skumt på gång.