Det är en lite små-ruggig tisdagseftermiddag då jag finner mig vandrandes genom Teaterparken i Nyköping. Jag har stämt träff med Mårten Kellerman som är frontfigur i Sveriges kanske största hopp på synthpopsidan — Statemachine. Klockan är 14.00 och Mårten dyker nästan på exakta minuten upp till den bestämda mötesplatsen. Vi går sedan några hundra meter till ett närliggande café. Mårten beställer in macka, negerboll och varm choklad vilket visar sig vara hans frukost. Själv tar jag en kopp kaffe. Vi slår oss ned vid ett rökfritt bord och börjar frågestunden.

Mårten berättar att han och Rikard Lindell startade Statemachine mest på ploj under en lektion i skolan. Termen Statemachine togs upp på lektionen och båda tyckte det var ett fräckt namn. Innan så spelade man i separata projekt men hade tidigare bl.a. gjort synthcovers (endast framförda med ljud från en Sequential Circuits Pro-One) ihop och framfört i skolan för att jävlas med alla hårdrockare. Statemachine skulle vara ett 100% digitalt band. Vi skulle bara köra FM-syntes, det var vårt mål berättar Mårten. I en uppslagsbok fann vi termer som ’Avalanche Breakdown’, ’Thermal noise’ och ’Negative Feedback’ så vi hade somliga titlar klara ungefär ett år innan vi egentligen började göra musik. Vi lyssnade jättemycket på blippblopp-synth när vi började. Vi älskade t.ex. Finish Hinns ’Moviebox’ på Memento-samlingen Kobolt. Den var så härligt ’basic’, säger Mårten. Hela skivan är faktiskt inspelad innan vi fick skivkontrakt, och det kändes lite lustigt att från att vara ett skojband, verkligen satsa 25.000 spänn ur egen ficka och spela in en platta. Det var vid inspelningen av albumet som gruppen också utökades med sin kvinnliga del — Anna Jansson.

Det är Mårten som fixar och skriver det mesta av gruppens material, även om också Rikard tillfört en hel del. Men ändå måste jag ju hela tiden tänka på vad de andra tycker, säger Mårten. De ska ju också gilla resultatet. Jag tänker en del när jag jobbar på låtarna, att de måste passa in i Statemachines koncept. Och Statemachine är absolut inte Mårten Kellerman. När jag jobbar med Statemachine är jag bara en del av gruppen, och när jag gör egna grejer låter det ofta helt annorlunda. Vi börjar ganska raskt diskutera bandets turné som förband till rymdisarna i S.P.O.C.K. Turnén innefattar 22 spelningar i Tyskland, Schweiz, och Österrike, och bortsett från spilldagar innan och efter turnén har de bara två dagar ledigt. Vi kommer satsa jättemycket på våra liveframträdanden berättar Mårten.

Ny medlem från Internet

Live märker man vad som fungerar och det är först live man verkligen kan bli ett riktigt band, till skillnad från en studioprodukt. Vi kommer att göra nya versioner på i stort sett alla live-låtar, men det blir inga nya låtar. Innan turnén kommer Statemachine även att göra flera spelningar i Sverige för att värma upp inför den större turnén. Nyligen så gjorde bandet två spelningar i Nyköping och inom kort får bl.a. Västerås, Uppsala, Stockholm, och Karlskrona besök.
Anna kommer inte att medverka live utan i stället har en livemedlem vid namn Rickard Gunnarsson (från gamla Enemy Alliance) tagit plats bakom syntharna. Statemachine fick sin nya medlem genom att annonsera på internet.

Limited CD i 300 exemplar

Till turnén med S.P.O.C.K. kommer bandet även att släppa en limited-skiva i cirka 300 exemplar, en slags turnéplatta. Skivan innehåller några nya mixar, en tidigare osläppt låt, samt redan utgivet material. Mårten anser att Statemachine live får ett lite ”skitigare” sound, och tror att detta kommer att utveckla bandet inför inspelningen av nästa platta.
På skiva så delar alla i Statemachine broderligt på sången, men på spelningarna kommer Mårten att vara den vokala mittpunkten. (Original) Rikard, som på albumet och de tidigare spelningarna stod för merparten av leadsången, är nu främst keyboardist men axlar fortfarande positionen som leadsångare på två av låtarna. Att spela live är dock inte bara att ställa sig på en scen och köra. Detta vet Mårten & Co. om och har därför tränat hårt sista tiden, även på såna detaljer som att pocka upp och ned sin utrustning och andra förberedelser som kan komma att visa sig vara viktiga.

Best of EP

Senare i år kommer även en slags ’Best of EP’ att släppas. Fansen har här även fått möjlighet att rösta fram sina favoriter via ’nätet’. Titelspåret är fortfarande okänt. Det är ju ändå skivbolaget som kommer att bestämma i slutänden, säger Mårten. Vi samlar gärna inte material på hög, utan försöker att bara lägga tid på sådant som kan komma att bli aktuellt för utgivning. Det finns dock en outgiven låt som October refuserade. Det är vi jävligt tacksamma för i dagens läge, skrattar Mårten. Den låten dyker dock upp på turnéplattan.

Rikards något bögiga dans

Jag frågar om det bästa ögonblicket hittills under gruppens existens och Mårten säger att många små grejor hela tiden ger kickar och driver en vidare. Dock är han övertygad om det riktigt stora ögonblicket fortfarande har tid att komma. Det mest pinsamma då? Mårten berättar om en spelning i Malmö där de på två av låtarna spelade singback när mikrofonsladden slets ut under en av dem, fast sången fortsatte från bakgrundsbandet. Det var ju lite pinsamt. Fast vi tar inte allt för hårt på såna saker. Man måste ha distans till sig själv och det man sysslar med, och kunna skratta när man klantar sig. Rikards något bögiga dans på scenen kan dock vara på gränsen ibland, skrattar Mårten.

Fyra individer som strålar samman

Vid sidan av Statemachine så träffas medlemmarna inte så mycket. Man kan lätt tära på varandra om man umgås för mycket privat, säger Mårten. Vi är olika individer som strålar samman för att bilda gruppen. Alla måste få ha sina respektive liv vid sidan om. Rikard lever för att programmera datorer, Anna pluggar kemi för fulla muggar, och Rickard Gunnarsson jobbar som professionell web-designer och gör layouten åt tidningen Novelty. Mårten anser sig dock inte ha någon direkt fritid, utan det mesta har med musiken att göra på ett eller annat sätt.

Each Dawn I Die

Statemachines medlemmar pysslar även vid sidan av gruppen med andra musikprojekt. Mårten har gruppen Each Dawn I Die, tillsammans med Peter Nyström (Morthound) och Magnus Sundström (The Protagonist) som jobbar på att komma ut med sitt andra nu mycket försenade album. Många har velat kalla EDID för industrimusik men Mårten berättar att t.ex. skivbolaget Cold Meat Industry ratade materialet med motiveringen att det lät för mycket synth. EDID kan nog bättre beskrivas som soundtrack-musik. Ljudbilden är ganska naken och på nästa platta även fruktansvärt personlig. Det finns faktiskt idéer klara för hela tre nya plattor, problemet är bara att få tid över att förverkliga idéerna. Som mest har jag spelat i sex grupper samtidigt, berättar Mårten. Dessutom jobbar jag som producent och remixare under samlingsnamnet Jennifer. Gunnarsson medverkar även i gruppen Atomteatern, medan Enemy Alliance numera är upplöst. Anna sysslar ibland lite med indiepop, fast det är ett ganska löst projekt som det inte direkt satsas hundra på. Rikard gör mycket ambienta saker, och har till exempel jobbat med bandet Stereoscope. Både Rikard och Mårten har också tidigare varit involverade i ”industrigruppen” Morthound, på olika sätt.

”Avalance Breakdown” i USA

För att återgå till Statemachine. Snart släpps ’Avalanche Breakdown’ även i USA. Kan du berätta lite om den releasen.
Hmmm. USA är ju en helt annan värld, börjar Mårten. Man vet ju ingenting om den marknaden. Skivan kommer dock att, när den nu kommer ut, innehålla lite andra versioner på låtarna, och även få ett nytt omslag till Mårtens stora glädje. Det skall bli så jävla skönt att få skapa om vår grafiska ’look’, och man kan lugnt säga att jag är lite trött på den förra. Det börjar ju bli ett tag sen första plattan släpptes.

Celldivision

Jag kan inte heller låta bli att fråga lite om den i dagsläget nästan lite kultförklarade gruppen Celldivision som Mårten en gång i tiden var del av.
Jo du, det var ju ett tag sedan nu, men det var jävligt nyttigt för mig att få känna på sågningar i media, skrattar Mårten. Vårt skivbolag vi hade på den tiden såg oss som en renodlad pop-produkt. Vi släppte två vinyl 7:or varav den första sålde i 700 exemplar och den andra i 400. Detta var från skivbolaget sett en enorm besvikelse. Vi vart lite förvånade när Esbjörn på Memento Materia ringde upp och ville att vi skulle medverka på en av bolagets tidiga samlingsplattor. Vi trodde inte att någon utanför Nyköping hade hört namnet Celldivision, men usch nej allt det där är historia nu.

Depeche Mode ”Barrel of a gun”

Frågestunden är slut, klockan har tickat i väg och vi lämnar café Princess och beger oss till en lokal skivaffär för att titta lite på aktuella releaser. Mårten köper Depeche Modes nya singel ’Barrel of a gun’ och undertecknad hittar en riktigt ruskigt ful Skinny Puppy t-shirt. Efter besöket på skivbutiken så befinner vi oss återigen utanför Åhléns. Jag frågar Mårten om han har några slutord som han skulle vilja tillägga intervjun. Nä, fan inga jävla slutord, skrattar Mårten. Vi skakar hand och jag ber att få tacka för mig. Fem minuter senare befinner jag mig återigen i Teaterparken gåendes i det blåsiga och små regniga vädret. Redan då med tanken att det snart med stor sannolikhet kommer att finnas skäl till ytterligare en fika på Princess tillsammans med Mårten Kellerman. Lycka till i framtiden!