…och sen var de två. Kompanjonerna i Lustans Lakejer står fortfarande som en man inför gruppens nästa musikaliska expedition i Sinnenas Rike. Kromen från Lustavision har flagnat.
Detta är inte en intervju med Johan Kinde.

Johan Kinde är Lustans Lakejer.
Så kunde man skriva för några år sedan. Gruppmedlemmarna kom och gick, men Johan Kinde bestod. Det innebar inte att han var den allt igenom dominerande figuren i Lustans Lakejer. Vapendragare som Tom Wolgers, Janis Bokalders och i viss mån originalbasisten Peter Bergstrandh hade stort inflytande på gruppens musikaliska profil under sina aktiva perioder. Men till syvende och sist var det alltid Johan Kinde som stod vid rodret, som valde den konstnärliga destinationen.
Sedan lite mer än ett år sedan är Kindes dominans bruten. Det har inte varit fråga om någon bitter maktkamp, i stället har en brunhårig gitarrist från Boden på ett nästan försynt sätt ökat sina domäner inom gruppen. När LP:n ”Lustavision” släpptes förra året kunde man läsa på innerpåsen om den nya maktbalansen: Johan Kinde & Anders Ericson är Lustans Lakejer.

Jämlikt Sinnenas Rike

Det gångna år har inte ändrat omslagsmeningen sanningshalt. I Park Studio i Stockholm har Anders Ericson och Johan Kinde, tillsammans med teknikern Pontus Ohlsson, sedan årets början arbetat med den nya LP:n ”Sinnenas Rike”. Anders Ericson och Johan Kinde är den här gången helt jämlika kompanjoner beträffande komponerande och musikaliska insatser. Det enda som Johan Kinde fortfarande arbetar helt ensam med är texterna.
Vem är då Anders Ericson, tjugotreåringen som på mindre än tre år har blivit en integrerad del i en av Sveriges mest inflytelserika grupper? Det var främst svaret på den frågan som jag var nyfiken på när jag en kylig marskväll slog telefonnumret till den aktuella studion.
Med en förvånansvärt avstressad, om än fåordig, Anders Ericson är snart intervjun igång. Som inledning ber jag Anders berätta om de pågående inspelningarna:
— ”Sinnenas Rike” kommer att ändra på Lustans Lakejers profil på många olika sätt. Som titeln antyder kommer exempelvis texterna att vara på svenska. Vår ändrade inställning till texterna växte fram när vi var ute och spelade och då vi insåg att orden inte kom fram till publiken. Eftersom Johan är så noga med texterna tyckte vi därför att det var bättre att vi bytte språk.
— Även det musikaliska utformandet ändras i och med ”Sinnenas Rike”. Anledningen till detta bottnar delvis i kritiken som riktades mot den förra LP:n ”Lustavision”. Den fick ofta heta ”könlös” och ”allt för välpolerad” i spalterna och därför bestämde vi att det skulle bli mer liv i den här skivan, även om det inte ändrar våra musikaliska grundprinciper — vi är fortfarande mycket noga med arrangemang, produktion och sådant.
Från början hade Johan Kinde och Anders Ericson tänkt repetera med en fast grupp innan inspelningarna. Tidspress satte emellertid stopp för planerna. I stället har Kinde/Ericson arbetat med Pelle Alsing och Ola Johanneson (även kända som Raj Montana Bands rytmsektion). På några låtar har man använt de egna krafterna Steven Rosse på trummor och Michael Bolyos på klaviaturer. Men de huvudansvariga är givetvis de båda lakejerna.
På förra LP:n, ”Lustavision”, var Ratata-medlemmen Johan Ekelund medproducent och basist. I kören hördes vid ett flertal tillfällen sångaren Mauro Scocco.
Anders Ericson har å andra sidan spelat med Ratata på två turnéer. Detta, tillsammans med det faktum att även Ratata har två jämlika musiker som grundkärna, har gjort att det, även för fackmän, varit svårt att se några grundläggande skillnader mellan de båda grupperna (som till råga på allt dessutom ger ut skivor på samma skivbolag).
När problemet förs på tal visar det sig att Anders Ericson inte är omedveten om det:

Livebandet Permanentas?

— Jo, visst är det ett problem även om vårt informella samarbete över gruppgränserna har varit givande och roligt. Därför har vi beslutat att inte spela med varandra i fortsättningen. Jag och Johan kommer att se hur vårt nya live-band kommer att fungera. Går det bra så är det inte omöjligt att livebandet blir en permanent sättning.
Även Anders började som en av Lustans turnémusiker en gång i tiden. Det började med att han i slutet av 1982 såg en annons där Lustans Lakejer sökte extra musiker för spelningar ute. Anders Ericson nappade och efter en tid blev han fast medlem i gruppen.
Anders Ericson började under en kaotisk period för Lustans Lakejer. Den långluggade basisten och medgrundaren av Lustans Lakejer, Peter Bergstrandh, hade just lämnat gruppen för att bilda det egna projektet Tony Curtis. Även klaviaturspelaren Janis Bokalders och trumslagaren Christer Hellman började kasta sina blickar åt olika håll. Janis Bokalders lämnade mycket riktigt gruppen och följdes snart av Christer Hellman. Janis Bokalders blev en sorts artistisk allt i allo på skivbolaget Stranded. Men vad hände egentligen med Christer Hellman?
— Sedan nio eller tio månader sedan bor Christer Hallman i London, upplyser Anders, och trivs bra enligt det som jag har hört. Han är fortfarande verksam som musiker och trummar i ett band som har det Roxy Music-klingande namnet Ladytron.
Efter alla turer i Lustans Lakejers laguppställning blev det alltså Anders Ericson och Johan Kinde kvar. Men vad sysslade egentligen Anders Ericson med tidigare? Det var den frågan som fick mig att intressera mig för Lustans Lakejer av idag och givetvis blir frågan ställd.
Plötsligt blir Anders Ericson fåordig på ett försiktigt sätt. Att han är från Boden talar han snabbt om. Sedan dröjer det lite innan resten av levnadshistorien kommer fram:
— Även när jag bodde i Boden var jag aktiv som gitarrist. Men där fanns många problem för en utövande musiker. Den främsta svårigheten var att det inte fanns något gemensamt musikställe där grupperna kunde träffas. Bodens musikscen bestod därför mest av källarband som stod i var sin lokal och harvade. Grupperna spelade med förkärlek hårdrock, blues och reggae.
— Själv var jag intresserad av grupper som Magazine och Television, jag var antagligen den ende medborgaren i Boden som ägde ett exemplar av ”Marquee Moon”. Delvis därför tog jag mig ner till Stockholm när jag var färdig med gymnasiet. Och ska jag vara ärlig så längtar jag inte hem i någon större grad.
I Bodens musikhistoria blev han manifesterad som en av de medverkande musikerna på en debutsingel där medlemmarna kallade sig för Bodens Fästning. I Stockholm blev det arbete på sjukhus samt musikaliska aktiviteter av olika slag. Anders:
— När jag flyttade till Stockholm för fyra år sedan började jag med att spela i en hel del okända grupper. Det mest ”kända” resultatet från den tiden var att jag fanns med som musiker på Ubangis första single. Sedan såg jag, som sagt, den där annonsen… och resten vet du.

En Fullblodsmusiker

Med den nya LP:n ”Sinnenas Rike” följer givetvis en massa arbete utöver själva inspelningsarbetet. Skivan ska följas upp med livekonserter. Men hur fungerar det egentligen konsertmässigt för Lustans Lakejer, en grupp som arbetar minutiöst i studion? Blir det inte en omöjlighet att reproducera LP-låtarna på scen?
— Vi har löst problemet genom att spela speciella liveversioner, avslöjar Anders Ericson. Eftersom vi vet att vi inte kan göra LP:ns musikaliska arrangemang rättvisa ute på spelningar, har vi tagit oss friheten att ändra på låtarna ganska friskt. Det blir även roligare för publiken om de inte känner igen våra melodier omedelbart. Du vet själv hur det är — att gå på en konsert där musikerna bara spelar sina LP-arrangemang rakt upp och ned är i regel ganska tråkiga.
När jag frågar Anders den klassiska frågan: ”Vad kommer du att göra om tio år?”, blir givetvis svaret att han kommer att syssla med musik på ett eller annat sätt. Och kontentan av en intervju med lakejen Anders Ericson blir — trots olika infallsvinklar på frågorna — bara en: Anders Ericson är en fullblodsmusiker.
— Du frågar mig om jag har några hobbies förutom musiken. Visst spelar jag backgammon, schack och läser böcker ibland. Men i huvudsak måste jag nog erkänna att jag bara har en hobby och det är musiken…