Jag har sålt mina ideal och de var stulna. Pengar kan inte hjälpa mig nu, lyckan kostar mer än så. Jag har TV, video, äkta mattor och ett folkhem.
Vad ska jag göra nu? Jag vill ha nya kickar varje dag. Ingenting hjälper. Jag vill ha mirakel varje måndag…
Efter tusen timmar tar Peter LeMarcs kompakta konstnärskap vid?

Tag 400 g köttfärs och marinera den i vitlök och soya till tonerna av Peter LeMarcs LP ”Circus, Circus” från 1983. Stek sedan köttet, och koka ris och grönsaker. Fundera medan du håller ett öga på maten, på vad du vet om Peter Le Marc.
Född i Trollhättan 1958, medlem i Box 81, gift och nybliven far till en son. LP-debut med ”Buick” på Trend Records 1982. Beskriven som ”rockmyt” flera gånger och ett tacksamt intervjuobjekt.
Sedan Peter ringt på dörren, bjuder de till bords.

Är ett levande rocklexikon

Peter LeMarc är ett levande rocklexikon. Han vet t ex vem som gjorde sin amerikanska TV-debut med öppen gylf, vilka låtar The Beatles spelade på sin radiokonsert i Stockholm 1963 och när Bruce Springsteens nya singelbaksida ”Jersey girl” är inspelad.
Ändå klarade han inte Aftonbladets ”Bit För Bit” förra vintern med rubriken ”En rockmyt”.
— Jag låg hemma med min fru och tävlade. Första ledtråden var ”Spelade jazzpunk på 60-talet”. Jag tänkte: Kan det vara Kenny Håkansson? Nästa ledtråd var ”Har gett ut två LP-skivor som speglar det svenska folkhemmet” — då blev jag tveksam. Tredje ledtråden var: ”Första LP:n heter ”Buick” och kom 1982″. Då klarade jag det!
Vi bestämmer oss för att vänta med efterrätten och börjar prata om Peter LeMarcs tredje LP ”Efter Tusen Timmar”.
— Den är producerad av Eldkvarns basist Tony Thorén, som jag är granne med, och delvis inspelad i Polar-studion i Stockholm med mitt kompband. Med den har mitt konstnärskap landat, helt enkelt. Den är bättre än mina två tidigare LP.
”Efter Tusen Timmar” är ett löst händelseförlopp som speglar en kris som Peter gick igenom vintern 1983-84.
— Krisen är iklädd mönstret av ett förhållande som är dömt att misslyckas. Jag vill poängtera att det inte är mitt eget förhållande till min fru som speglas, utan en personlig kris i mitt konstnärskap.
Textbladet berättar händelseförloppet, även om låtarna ligger i en annan ordning.
I vintras ställde Peter upp i Måndagsbörsen, något som han bittert ångrar.
— Det var fruktansvärt missvisande. Ljudet var dåligt, vi var nervösa och allt blev bara fel. Jag ställer aldrig upp i TV igen. Det skadade mer än vad det hjälpte. På något sätt hade vi störningssändare istället för kommunikation mellan gruppmedlemmarna. Jag kände mig som Dr Jekyll och Mr Hyde efteråt.
— Jag är Dr Jekyll i vanliga fall, tillägger Peter efter en paus.
Det framträdandet gjorde att en del arrangörer inte längre var villiga att boka Peter och plötsligt så blev det tyst om honom.
— Det är lustigt, bara för att det inte skrivs om oss och vi gör ett fåtal Stockholmsspelningar behöver det inte innebära att jag har tagit en paus. Det går faktiskt att jobba ute i landet också.
Under hösten besöker Peter Sveriges större städer och Köpenhamn.

Vi dödar svensk livemusik

— Vi håller på att ta död på svensk live-musik, helt enkelt. Om inget drastiskt händer så kommer all rockmusik i det här landet att bestå av videofilmer och annan prefabricerad musik. För en person som vigt sitt liv åt rockmusiken är det inte speciellt roligt att vara 26 år och utan utbildning.
Personligen tror jag att Peter kommer att klara sig ändå. När vi lyssnar igenom ”Efter Tusen Timmar” så märks talangen, viljan att lyckas och tankearbetet bakom de tio låtarna. Från inledande ”Sen andas jag en stund med dej” till avslutande ”Han vet ingenting” har Peter LeMarc lyckats skriva en provkarta på olika rockstilar utan att för den skull kopiera andra. Nationalskalden Evert Taube är lika mycket en förebild som Bruce Springsteen.
— Jag har funderat på att göra Evert Taube i rockversion, men jag har insett att det inte behövs. Det tog 24 år innan jag förstod att Taube är bra som han är.
Här följer kommentarer till ”Efter Tusen Timmars” tio spår:

”Se’n andas jag en stund med dig”
— Att jämföra den här låten med en snarlik titel är bara larv, det är snarare en meditativ mening. Den speglar ett veritabelt helvete att ta sig igenom, där tvåsamheten blir en livboj i konstnärskrisen. ”Circus, Circus” var, tycker jag i efterhand, mycket smarthet och politiska pamfletter utan hjärta och alldeles för lite Evert Taube, Bruce Springsteen eller Robert Johnson.

”Sommaren kommer sent i år”
— Först gjorde vi den här akustiskt, men sista mixdagen ändrade vi oss. Så vi repade en timme, spelade in på en timme och mixade i fyra timmar. Nästan hela plattan är inspelad live i studion med få pålägg. Elvis inspelningar i Memphis 1956 har någon form av magi och elektrisk kommunikation mellan musikerna, nästan telepatisk. Det har jag försökt att uppnå.

”Mannen hon avskyr att älska”
— Här handlar det om människans masochistiska egenskaper. En självupplevd psykodramatisk kris i tankevärlden. Min förhoppning är att flera människor ska kunna identifiera sig med musiken och kunna ta del av den i sina egna förhållanden.

”I samma säng”
— Om att ligga i samma säng som en främling. När vi spelar ute i höst så kommer vi att spela nästan bara låtar ifrån nya plattan, plus ”Det handlar inte om kärlek” från ”Circus, Circus” och ”Hemlig agent i mitt hemland” från ”Buick” — och den fanns med i mitt förra band, Box 81. ”Efter Tusen Timmar” påminner om Box 81 i stil.

Den totala förödmjukelsen

”Från en husvagn i Bohuslän”
— Här finns den totala förödmjukelsen, det egentliga slutet på historien. Vi satt i Europafilms studio 1, vilken påminner om Abbey Roads studio 2 — jättestor och med fin akustik. Jag satt med en akustisk gitarr och Matte Mathews spelade mandolin och munspel. Vi värmde upp en halvtimme med country-låtar för att hitta den rätta stämningen.

Och så vänder vi på sidan, och vad hittar vi väl där?

”Sandra säger”
— Det här är den andra singeln från LP:n, ”Dotter till en dragspelskung” är den första. ”Sandra säger” är en motsvarighet till ”Mannen hon avskyr att älska”, fast andra sidan av saken. Sandra är kär i känslan, hon längtar efter längtan. Faran ligger i att bli någon massmediaprofet som står och rabblar sanningen. Jag vill bara ge min syn på saken.

”Det händer i dom bästa familjer”
— Om klassuppgörelsen i kärlekens krig. Strofen ”Pappa skickar en advokat” är nyckeln.

”Om du kommer hit ikväll”
— Många målar bokstavligen tavlor i början av ett förhållande, en form av icke-kommunikation. Berättaren är beredd att ge upp sitt eget jag. Positionerna är korslagda från början. Som invit är låten en omöjlig paradox. Men, nu berättar jag för mycket om storyn… Både gitarristerna Matte Mathews och Mats ”Zebo” Hillborg spelar rock på den här låten. Zebo skrev ”Solglasögon” när han var med i Docent Död och har en icke oäven samling brillor. Matte hade lånat ett par och rockade verkligen loss i refrängen mot slutet och slänger till med huvudet på sista ackordet, så att han tappar solglasögonen. De går i tusen bitar och det är Zebo som indignerat säger ”Mina brillor” i slutet av låten.

”Dotter till en dragspelskung”
— Det här är helt enkelt den bästa låt jag gjort. Jag hade äran att teknikern Leif Mases gav oss en del av sin tid och resultatet är det bästa jag fäst på vinyl.

”Han vet ingenting”
— Den ändlösa tragiken i icke-kommunikationen. Allting i livet är så mångfacetterat, det är då man lär sig någonting när man går igenom faser, tror jag.

Ja, så är det inte mycket mera att tillägga, filmen slutar och alla går hem. Stopp! Det är inte Monty Python och den heliga graal, utan ett kärleksfyllt arbete ur det verkliga livet.
Peter LeMarc har kommit hem.