Att Umeå domineras av hardcore fantaster och veganer är den bild som oftast ges av staden via media. Men att stanna där vore orättvist mot den i övrigt sällsynt blomstrande undergroundscenen som inrymmer flertalet lovande band. Ett av dessa är Dark Side Cowboys som är ett tongivande inslag i stadens goth/synth/industri-kretsar. Många tror säkert att musiker från dessa kategorier måste vara inbundna och svåra, men efter att ha pratat med sångaren och frontfiguren Nik så krossas denna myt ganska omgående.

Att kategorisera band är egentligen tråkigt både för musikern och skribenten. Visst är det nyttigt för läsaren att få en uppfattning hur bandet låter, men det målar samtidigt lätt in bandet i ett obekvämt musikaliskt hörn som ofta kan vara svårt att ta sig ur. Dark Side Cowboys aktar sig därför för att få någon direkt stämpel på sig men de godkänner ändå att en grund finns i gothrocken.
— Vi inspireras i första hand av våra instrument. All annan inspiration kommer från bandmedlemmarnas mycket varierade musiksmak och ska man nödvändigtvis kategorisera oss så är stämningsmusik ett hyggligt begrepp, påpekar Nik. För mig är gothrocken inte så mycket en musikstil utan mer en rörelse. Denna rörelse är missförstådd i det att de flesta tror att allting handlar om ångest och depressioner — detta är en myt. Det finns ofta minst lika mycket glädje som sorg, det är bara en fråga om hur lyssnaren tolkar och tar till sig musiken.
Dark Side Cowboys är ett koncept med en kärna på tre personer omgärdat av en mängd andra människor. Det finns inga fasta positioner vad gäller vem som skall spela vilket instrument och man är ständigt öppen för gästartister. Nik och de andra två medlemmarna i bandet — Andreas och Martin — bor också kollektivt vilket säkert bidragit till deras luddiga rolluppdelning och detta kollektiv utgör också basen för deras undergroundetikett Moriensis Productions.
Nik understryker även vikten av att ha ett eget sound och en stark integritet.
— Vi insuper gärna en artists frispråkighet och sätt att arbeta, men försöker undvika att direkt påverkas av något mer specifikt. Försökte vi låta som någon annan eller spela covers skulle vi vara rika men det är inte det vi sysslar med. Vi är glada om vi kan leva på vår musik och få det att gå runt.
Deras aktuella album “Disclosure” är, liksom deras första platta, utformad som ett soundtrack. Ett manus finns till en film vars berättelse är grunden till “Disclosure”, men några inspelningsplaner finns inte på grund av de höga kostnader det skulle medföra. Historien bygger på ett mystiskt mordfall som utvecklar sig till en mardröm för utredaren. Det hela kan liknas vid ett spel mellan två världar där det till slut blir omöjligt att skilja på vad som är dröm eller verklighet.
— Att jobba utifrån ett soundtrack är en stor frihet som gör att man inte begränsar sig musikaliskt utan enbart emotivt. Vi vill inte komma med sanningar utan i stället med idéer som lyssnaren själv får tolka och utvärdera.
På “Disclosure” har bandet tagit ut svängarna mer än vad de gjort tidigare och utvecklat sitt koncept ytterligare. Även om man känner igen deras sound från tidigare hittar man tydliga spår av bland annat jazz och metal som tidigare inte varit lika framträdande.
Moriensis Productions, som tidigare nämndes, är en undergroundetikett och ideell förening som på många sätt är sammankopplad med Dark Side Cowboys. Förutom att deras senaste skiva är utgiven där är även bandets alla medlemmar aktiva i föreningen. Moriensis hjälper också andra band med produktionen (för närvarande ett nytt metalband vid namn Mess) och arrangerar också olika goth/synth-fester. En gothsamlings-CD kallad “Subsoil II” med bland annat Nefilim, är dessutom på gång.
Undergroundscenen i Sverige är internationellt sett väl utvecklad och högst levande, men Nik utfärdar en varning:
— Bolag, tidningar och liknande bekämpar varandra i alldeles för stor utsträckning när man i stället borde inse att man egentligen kämpar för samma sak. Det finns helt enkelt ingen anledning att bekämpa varandra när genrerna och bolagen är så små att de knappt överlever. Man skulle vinna en ny publik om man slutade med detta.
Nik berättar också om bandets stora dröm om att få sitt material spelat av en symfoniorkester. En vision som skulle kunna tyckas vara avlägsen men skam den som ger sig. En uppföljare till “Disclosure” finns redan inspelad, med arbetsnamnet “Disclosure Episode II”, som ännu inte har något releasedatum, men kommer att släppas så snabbt som omständigheterna tillåter. Ett album i synnerligen begränsad upplaga, betitlat “Reflections”, med tidigare outgivet och udda material är redan ute och bandet medverkar också på en kommande hyllningsplatta till The Sisters of Mercy.