Vi har fått ovanligt många demotaper sedan förra numret. Kvaliteten är som vanligt väldigt skiftande, men jag har som ny demokrönikör försökt att vara schysst även om det inte alltid är så lätt. Som ni förstår jobbar inte Martin Söderström för Release längre och vi får se vem som kommer hålla i den här sidan i framtiden.

HARDWARE (2) presenterar EBM som verkar ha sluppit ur någon konservburk med varningstexten ”bör förbrukas före 1990”. Detta är retro i en ganska negativ betydelse, så att säga. En hes stämma mässar till dova maskinljud som då och då bryts av oljud eller samplingar. Monotona trummaskinsmattor och smattrande ljud för tankarna till den typen av band som brukade uppträda framför flimrande N-skärmar på små klubbtillställningar för ett antal år sedan. Detta är verkligen dussinsynth, den typen av musik som får de oinvigda att undrande skaka på huvudet. Är man helfrälst på ångestframkallande maskinkyla och tycker det är coolt med hesa röster som väser fram mörka budskap så kan säkert Hardware vara något — om man redan hört allt inom genren. För andra intresserade: Klinik har redan gjort sitt för eftervärlden, och dessutom mycket bättre.

THIRD DOOR LEFT (3) är tre grabbar från Lysekil som har spelat ihop ett par år. Third Door Left är ett typiskt band som bara passar vid vissa speciella tillfällen, i en skara av nära och kära. Bland de som förstår och i samförstånd kan nicka med när bandet spelar upp sin kalla synthetiskt framställda musik. Musiken är ren, elektronisk och känslokall. De som inte är med i gänget förstår inte ett dyft och skall kanske hålla sig där. Detta är inte ett socialpsykologiskt trauma utan en stund av lycka för alla som en gång förstått sig på den elektroniska musikvärlden.
Third Door Left är inte bra men de hjälper till att hålla electroscenen vid liv. Även om varken sång eller musik inte håller för närmare granskning så framkallar de ett slags deja vu för mig.
Man kan börja lyssna på annan musik, säga att man tar avstånd från synthbanden eller förneka att man någonsin stått där uppfylld av metalliskt klingande synthljud. Jag förnekar mig inte, men det vore ju kul om det kunde märkas i musiken att det var tio år sedan jag var sjutton…

OCTOBERLAND (4) är aktuella med sin andra kassett. Det finns alltid en risk med att ge ut flera demos på rad och det är lätt att fastna i demoträsket. Gruppen har ju hållit på ett tag och spelat på många synthtillställningar utan att de vuxit särskilt mycket.
Octoberland spelar mörk laddad musik utan att bli allt för patetiska eller fastna i de värsta fällorna. Musiken för tankarna till skräckfilmer som ännu inte spelats in och fortfarande gömmer sig i någon förvriden hjärna under sömnlösa nätter. Problemet är att musiken är för hopplöst elektronisk. Det blir någon slags glättad yta som lägger sig som en ogenomtränglig hinna över allt som vill komma ut och slita och dra tag i en.
Grabbarna borde skaffa sig en rivig producent, sluta se patetiska filmer och låta någon som inte bara lyssnar på Skinny Puppy och dess efterföljare kritiskt granska resultatet. Då kan det nog bli ganska hyfsat, tror jag.

COVETOUS (4). Vemodig synthetisk pop presenteras av tre allvarliga unga män från Boden. Vi har hört detta förut; Mobile Homes var en kopia av Depeche Mode — Kiethevez inspirerades av Mobile Homes och nu känner sig Covetous manade att göra ytterligare en kloning av det populära musikkonceptet. Det finns dock ett stort ”men” som vetenskapen ännu inte lyckas råda bot på: det blir alltid en oundviklig försämring för varje ny generation kloner.
Det är faktiskt helt fantastiskt att synthpopen har så svårt att gå framåt. Under åttiotalet hade grupperna ett visst motstånd i svårigheterna med de nya och tekniskt krångliga maskinerna. Idag har ju utvecklingen tagit jättekliv framåt, men vad hjälper det när banden envist ska låta som sina föregångare och givetvis använda samma urmodiga utrustning — när bruksanvisningen kommit bort och datorprogrammen inte är kompatibla med Windows ’95.
Nu tycker säkert många att jag är hopplöst synthpopsfientlig, men så är inte fallet. Covetous kan säkert bli en ny stjärna på den svenska synthhimlen. Musiken skulle enkelt kunna fixas till och om sångaren tar några sånglektioner kan gruppen bli något att räkna med innan vi skriver 2000. Bara inte grupperna gav upp så lätt och satte musiken istället för maskinerna i centrum. Tänk på att maskinerna är våra vänner och inte våra övermän…

DESTINATION OKÄND (5) spelar sådan där alldeles oförarglig synthpop i Page skola som ofta inte berör på något djupare sätt. Med plink-plonk-melodier och texter på svenska påminner denna demo om Greens Restaurant som härjade i demohögen i början av 90-talet. Destination okänd har förhoppningsvis inga planer på att nå de stora världsarenorna, men som kul uppvärmare på lokala konserter och i bandspelaren på galna fester har de en given plats. Kassettens titel ”25°N 65°V”, som för oss rakt i Bermudatriangelns centrum, förstår jag däremot inte. Gruppens musik är varken mystisk eller kan ge upphov till några starka gravitationsfält som skulle kunna få fartyg att sjunka i djupet. Det skulle möjligen vara ljuden från gruppens enda instrument, en Ensoniq SQ1, som kanske kan få måsar ur kurs eller delfiner att bli galna av blippandet.

Med malande gitarrer, ångvältstunga maskinrytmer och dunknade trummor gör TRAGEDY (5) entré. Stefan Millers starka sång känns tyvärr väldigt malplacerad, den påminner mest om 80-talets pudelrockare. Hela sju låtar har gruppen lagt ner på tapen och sången blir faktiskt lite tuffare i och med att kassetten rullar på. Men på det hela taget får nog grabbarna ta ett tag i sig själva och bestämma sig för stadionrock eller svavelosande crossover. Det finns nog ingen marknad för en hybrid, men vem vet…

Mer tung crossover presenteras av SONIC TERRA (6) som bara spelat in en (!) låt på sin demo. Kvantitet får ju inte gå för kvalitet, så att säga. För att vinna skivbolagens gunst är väl tre låtar ett bra riktmärke, men vi brukar inte hålla oss till några regler på det sättet.
Sonic Terra kommer från Skåne och har kallat sitt alster ”Power to the Mashine” (”Machine” ska det nog vara). De har i alla fall kraft i sina maskiner och har uppenbart använt datorutrustningen till annat än rättstavning då det frustar och gnyr från både synthar och gitarrer så det måste skakat i den skånska mylIan.

Musik av ett mer tillbakalutat och avslappnande slag brukar ofta vara svårt att få till på ett snyggt sätt utan att det blir långtråkigt. SIMPLY DEAD (7) har lagt ner tre spår på sin kassett som blir ett skönt avbrott i maskindunket från de tidigare kassetterna. Med flytande rytmer och stilla röster flyger tankarna lätt iväg för att man långsamt skall vakna till liv igen i sista spåret, som är en lyckad cover på Joy Divisions ”Atmosphere”.
Simply Dead kan traktera både keyboards och gitarrer, men borde fila på stämbanden ett tag till. Som oftast är det sången som sänker betyget och det är ju trist när det säkert finns flera sångtalanger som skulle kunna nedkalla sånggudinnan även utanför duschens trygga värld.

PROXY (9) har gjort sig förtjänta av en stående applåd. Två grabbar (varför får vi nästan aldrig demos med tjejband?), från Nynäshamn och Stockholm har snickrat ihop poplåtar av högsta demoklass. Att kalla Proxy för synthpop blir fel eftersom det känns som en begränsning som gruppen definitivt inte gjort sig förtjänta av. Trots att duon enbart använt elektroniska instrument så passar de inte in i det trångsynta synthfacket.
Proxys sound känns fräscht och sången förmedlas med en, i demosammanhang, ovanlig självkänsla. Paralleller kan dras till brittiska Mesh som gör samma levande elektroniska musik. Kassetten innehåller fem låtar, varav fyra är gruppens egna. Mitt på kassetten hittar vi en cover på Marillions ”Freaks” gjord i samma excellenta stil som resten av materialet.
Proxy kommer vi nog att hitta bland framtida debutanter på On Record.

KONTAKT

Release recenserar demos från alla musikstilar vi skriver om. Bifoga en presentation av er själva, kontaktadress och gärna ett foto. Skicka er demo till:

Release
On Metal
Box 7144
402 33 GÖTEBORG
Fax: 031 – 775 OB 33

Adresser till de recenserade grupperna:

Covetous
Paprikavägen 3
961 47 BODEN

Destination okänd
c/o Marko Runne
Hjortvägen 28 B
311 41 FALKENBERG

Hardware
c/o Henrik Herko
Norra Brogatan 7
632 25 ESKILSTUNA

Octoberland
c/o Pontus Ståhlberg
Södra Allén 22 B
702 24 ÖREBRO

Proxy
c/o Mikael Hermansson
Hamngatan 5 A
149 31 NYNÄSHAMN

Third Door Left
c/o Rikard Notblad
Rönnvägen 6
453 37 LYSEKIL

Simply Dead
c/o Per Nibell
Kaggeholms Folkhögskola
178 54 EKERÖ

Sonic Terra
c/o F. Sigurdsson
Fleninge 436
260 35 ÖDÅKRA

Tragedy
c/o Stefan Millers
Faltspatvägen 10. nb
161 32 BROMMA