Solen skiner inte alltid i Karlstad

”Under a Clouded Sky” är namnet på Bay Laurels färska Fields of the Nephilim-influerade debutalbum. Bay Laurel bildades sommaren 1993 och hör hemma i Karlstad. Anders Svensson ställde sångaren Rikard Löfgren mot väggen, laddade bössan och sköt av en hoper frågor.
Vilken färg beskriver er musik bäst?
— Vill du att jag ska svara svart…? Ta rött. Rött som blod och kärlek. Jag säger rött och svart. Får jag säga två?
Tre skivor du inte vill spilla saft på?
— Depeche Modes ”Music for the Masses” och ”Black Celebration”. Och så någon med New Model Army. Jag gillar dem mycket. Fast egentligen vill jag inte spilla saft på någon av mina skivor.
Pizza, kebab eller hamburgare?
— Definitivt pizza, jag ska precis till att äta en. Jag äter pizza nästan varje dag.
Vad gör Bay Laurels medlemmar om tio år?
— Förhoppningsvis så spelar vi fortfarande, fast kanske inte ihop. Jag kommer att göra det, det är jag övertygad om. Om det är svartrock vet jag inte heller, man utvecklas ju hela tiden.
Känns det inte slitet att spela svartrock idag?
— Nej, det tycker jag inte. Vi vill egentligen inte kalla det vi spelar för svartrock. Men säger man det vet alla vad man talar om. Jag tycker inte att vi har stängt in oss i någon genre. På nästa skiva kommer det nog att märkas.
Vilken Fields Of The Nephilim-platta skulle du inte ta med dig till en öde ö?
— Det är en CD man har tryckt in deras första maxisinglar på. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men det är en tjej på omslaget som Carl McCoy har ritat. Är det inte ”Laura” den heter? ”Elizium” skulle jag ha tagit med. Jag skulle nog vilja ta med alla utom ”Laura”.
Framtidsplaner?
— Vi håller på och skriver låtar till en ny skiva, och i sommar hoppas vi få spela på några festivaler.