Malaise från Uppsala skördar just nu framgångar med sin lite ovanliga Sisters of Mercy-influerade, tunga synth. Bandet är något så ovanligt som ett synthband med traditionell rocksättning live.
För att ta reda på varför de kommit att låta som de gör talar jag med Martin Danielsson, som bildade Malaise i lilla norrländska Söderhamn 1989.
— Vi har väl egentligen aldrig låtit likadant någon gång, vi har gått hela skalan från smörigaste synthpop — när man sprang omkring på gymnasiet och såg förskräckligt extrem ut med kängor och rakad runt om huvudet — till crossoverlåten ”Recent” på en samling som kom ut för något år sedan, berättar han. Nu för tiden reagerar folk inte så mycket om de får se någon som ser ut så som jag gjorde då, så håret har fått växa. Jag tycker att det passar bättre till vår nuvarande stil, och den skall vi inte ge oss på att ändra på ett bra tag, nu när vi givit ut en skiva. Våra fans måste ju känna igen oss från gång till gång…
Martin fortsätter med att förklara att de till slut kom att låta som de gör nu på grund av de andra medlemmarna som dök upp när Martin flyttade till Uppsala för att läsa statskunskap där vintern ’92.
— På gott och ont lämnade jag den andra halvan av Malaises Söderhamnsversion bakom mig när jag flyttade. Uppsala träffade jag istället Robert Svärd som spelade gitarr och bas och eftersom det var kul att pröva nya vägar, så fick musiken en touch av svartrock. Vi lyssnar på bland annat Cure, Fields of the Nephilim, Butthole Surfers och Psyche. Själva tycker vi att vår musik låter lite Dance Or Die, men vi är mer melodiösa än dem och har material som låter bättre rakt igenom. Vi är ganska överens om att crossoverexperimentet var lite för extremt för oss. Dock var det ett bra sätt att få ut sina aggressioner på.
Förutom gitarrer släpar Malaise ett trumset land och rike runt när de är ute och spelar live. Förutom Martin och Robert som bildar Malaises kärna har de nämligen hjälp av ytterligare två personer live (och i studion på skivan) på trummor respektive synth. De anser ändå inte att det är någon risk att synthpubliken skall överge dem, så länge musiken de gör låter synth och det gör den så länge den är baserad på synthar och inget annat instrument tar överhanden. Så långt gott och väl, men skulle man inte kunna tänka sig att det är enklare att ta med en trummaskin dit man ska?
— Naturligtvis är det så, men vi tycker att det ser roligare ut med en trummis. Alternativet är att vi har ytterligare en person vid en synth men dels är det väldigt traditionellt och dels blir man lätt stillastående där, så vi tar oss det extra lilla besväret det blir. Vi ska försöka göra mer musik alla fyra, ofta kommer de andra på briljanta idéer när vi jammar. Å ena sidan vill vi helst vara ett liveband, tyvärr är det för tillfället nästan tvärt om. Å andra sidan kunde det ha sina fördelar att vara studioband också, för att kunna utveckla sina alster utanför poplåtsformatet — alltså vers, refräng, vers, men som liveband gör man bäst i att hålla sig till det, låtarna blir lättare för publiken att ta till sig då.
Så över till texterna som ofta handlar om känslor inför det som händer omkring oss. Inget unikt, men de passar väl ihop med den tunga musiken som sveper in sig över allt och till Martins mörka röst.
— Malaise betyder sjukdom och det syftar på att dagens samhälle inte känns friskt att leva i, kommenterar Martin.
Martin avslutar, som brukligt är vid intervjuer, med att tala om framtiden:
— Det finns många oseriösa band i den här branschen, men jag tror att Malaise kommer att hålla på bra länge till. Det är tänkt att det ska bli en liten turné genom Sverige till våren, tillsammans med finska Advanced Art. Tills dess räknar vi med att skivan har nått ut och kanske till och med att publiken börjar kunna våra texter. Därefter går vi in i studio och spelar in ett album och från den kommer vi att plocka en singel också. Dessutom kommer vi att vara med på några samlingsskivor, en tysk, en mexikansk och så på svenska Basement Records.
— Vi ses alltså i slutet av februari eller i början av mars, låter Malaise hälsa genom Martin, till alla de som gillar vad de åstadkommit.