Ingen lär väl ha missat att trallpunkskungarna DIA PSALMA lördagen 19/2 besökte Skivbörsen och där gjorde en spelning for att promota nya skivan. RC Rapport var som alltid på plats i form av moi (Dan) och Erik The Undertaker. När gossarna giggat färdigt händer det som alltid brukar hända närhelst någon av oss på redaktionen går på en spelning, sångaren (Ulke) smyger sig fram till mig, berättar att han via djungeltelegrafen har hört talas om inneblaskan RC Rapport och börjar böna och be om att få bli intervjuad. Van som man är vid dylika förfrågningar tittar jag förstrött på klockan och svarar sedan: ”OK då”. Tyvärr fanns ingen inspelningsutrustning till förfogande, så Erik fick stenografera, vilket ledde till att intervjun blev lite tunn. Håll till godo…

Jag har inte hört nya skivan ännu. Vad har ni att säga om musiken på plattan?
Ztikkan: Det låter väl ganska mycket som förut, fast vi har saktat ner lite och gjort det lite tyngre. Det är inte lika mycket tvåtakt som förut. Stipen orkar inte med.
Ulke: Det är inte lika tralligt heller, tycker jag. Vi försökte komma bort lite från det här trallstämpeln och kanske göra något mer nyskapande för oss.

Vissa kritiker hävdar att DIA PSALMA kör vidare i STREBERS hjulsår utan att utvecklas musikaliskt. Vad har ni att säga om det?
Z: Tja, ”Hon Får…” EP’n låter väl i princip precis som STREBERS, men det var nog vad folk hade väntat sig. Vi vågade väl inte ändra soundet allt för radikalt i början, men på ”Gryningstid” har vi som sagt utvecklats en del.

Är det några andra övervägande skillnader mellan DIA PSALMA och STREBERS, attityd- eller arbetsmässigt?
U: Vår attityd har inte förändrats något…
Z: …men vi arbetar med musiken på ett helt annat sätt. Förr skrev Ulke 97% av musiken och JR 100% av texterna. Nu hjälps alla i bandet åt med texterna och det är inte bara Ulke som gör all musik.
U: Vi skriver musiken lite mer eftertänksamt. Förr skrev vi en låt på ett par timmar och tyckte vi om den då så sparade vi den, tyckte vi den var dålig så slängde vi bort den. Nu kan vi låta en låt ligga på is i flera månader och sedan ta upp den igen och se efter om vi inte kan göra något av den ändå.

Kommer ni alltid att fortsätta spela STREBERS-låtar live?
Z: Vi kommer nog alltid fortsätta att spela ett par STREBERS låtar live. Visst blir det lite tråkigt i längden, men va fan, man får väl böja sig inför publiktrycket. Om vi någon kväll inte skulle spela Elsa skulle det väl bli kravaller. Det var därför vi tog med en ny version av Elsa på nya singeln, för att göra den till ”vår låt”, liksom.

Folkmusikinfluenserna har alltid varit tydliga i DIA PSALMAS/STREBERS musik. Hur kom ni in på det köret?
U: Jag började lyssna på folkmusik för att jag gillade soundet. Det var mycket moll och vackra melodier.

Många nya, yngre punkband låter nästan mer som DIA PSALMA/STREBERS än vad ni gör. Är det smickrande eller irriterande?
U: Ja, det är mest smickrande. Jag tycker faktiskt att många band gör det bättre än vad vi själva gör.
Z: Det var också ett skäl till att vi inte ville fortsätta köra samma trallstuk som tidigare. Det skulle bara bli som kopia av kopia.

Punken tycks ju ha fått en revival. Vems fel är det?
U: Det är punkens fel. Näe, det beror nog på den borgerliga regeringen. Det ligger i tiden att protestera mot överheten. Det är kul så länge det varar.

DIA PSALMA har blivit rätt stora på sistone, är det rentav något ni kan försörja er på?
Z: Vi försöker, men det är knapert. Det var därför vi blev tvungna att höja gaget till 7000:-. Vi har alla sagt upp oss från våra gamla jobb, för det funkade inte att jämt och ständigt gå upp till bossen och säga ”du, jag måste ta ledigt igen på fredag, nästa onsdag och hela nästa månad för vi ska ut på turné”.

Vad har ni jobbat med tidigare?
U: Allting, i princip. Sist på Systembolaget.
Z: Jag har jobbat på Saab Scania.
Stipen: Jag har jobbat som murare.

Avslutningsvis, er bästa konsert minne?
Z: Tja, en av de roligaste spelningarna var nog på Hultsfred i sommar. Vi spelade på Teaterscenen som tog 2 500 pers, men det var 4 000 där och ca 1 000 pers till utanför som försökte komma in. Det var lite annorlunda mot hur våra spelningar brukar se ut, lite trist att stå 5 meter från publiken, men det var ändå helt underbart. Efter spelningen kom en av arrangörerna upp till oss och sa ”Fan grabbar, ni hör inte hemma på en sån här liten scen, ni skulle ha spelat på någon av dom stora scenerna”…