Med hjälp av geniala singelspår och pigga konsertframträdanden har Malmöbandet S.P.O.C.K lyckats skaffa sig en trogen publik i både Sverige och Tyskland. Under hösten har Captain Kirk och Android ersatt Cybernoid med Plasteroid och spelat in det nya albumet, ”Alien Worlds”. Propagandas Kristofer Elofsson tog sig till Lund för att få veta vad som mer har hänt med det populära bandet.

— Man måste vara öppen och så länge det inte skadar någon ska man prova allt, menar Alexander Hofman, textförfattare, sångare och frontfigur i S.P.O.C.K. Därför har vi minskat på Star Trek-tendenserna, ändrat i scenshowen och utvecklat min sång på den nya plattan.
— Numera pendlar min röst mellan de övre och de undre registerna, fortsätter han. Det är mer inlevelse och känsla i sången i dag än vad det var för sju år sedan då tre ungdomar i Skånemetropolen Malmö startade ett band.

AMERIKANSK TV-SERIE

Alexander, Eddie och Finn tog sitt gruppnamn efter en av personerna i den amerikanska TV-serien Star Trek. De tvingades emellertid att sätta punkter mellan bokstäverna och på så sätt bildades akronymen S.P.O.C.K (med betydelsen Star Pilot On Channel K). Skånepågarna tog sig även artistnamn; Alexander Hofman blev Android, Finn Albertsson kallade sig för Cybernoid och Eddie Bengtsson titulerade sig Captain Kirk.
Under tre dagar i januari 1990 spelade trion in sin första singel, ”Silicon Dream”. Den begränsade upplagan på 500 exemplar tog fort slut och skivan säljs numera på auktion för 900 kronor.
Snart gav sig malmöiterna ut på lokala spelningar och i Lund fanns det ett skivbolag som genast nappade. Per, Håkan och Krister på Energy Rekords var överens. De hade fastnat för S.P.O.C.Ks elektroniska rymdpop och beslutat sig för att ta bandet i sin famn.

SYNTHVÄRLDEN

Android skrev texter och sjöng om olika äventyr och historier i rymden. Cybernoid skapade effekter medan Captain Kirk ensam gjorde all musik.
1992 släpptes en ny singel. Den fick namnet ”Never Trust A Klingon” och blev en hit i både Sverige och Tyskland. Från och med nu räknades S.P.O.C.K till ett av de mest populära banden i synthvärlden.
Året därpå släppte de sin första fullängdare, ”Five Year Mission”, och skivbolaget skrev följande i pressmeddelandet: ”Efter att i fem år ha flugit och farit runt bland universums alla avkrokar samlar de här sina 10 mest spännande äventyr”. Plattan kan med andra ord ses som en dokumentation av de fem första åren, därav titeln.

NÖJD, MEN TVEKSAM

Den sista dagen i februari i år kommer det att hända mycket. Det amerikanska crossoverbandet Ministry ger nämligen ut en ny skiva liksom de svenska technothrasharna Cat Rapes Dog. Men det är inte allt. Även S.P.O.C.K släpper ett nytt album den siste februari, ”Alien Worlds”.
Namnet har de tagit från Trivial Pursuit. Det finns faktiskt extrafrågor till spelet som enbart handlar om Star Trek och där en av kategorierna följaktligen heter ”Alien Worlds”.
Alexander är väldigt nöjd med det nya materialet och tycker att det är bättre än det gamla.
— Så är det alltid. Man måste ju överträffa sig själv. Åtminstone för sig själv.
Däremot är han tveksam till vad folk kommer att säga om den nya plattan.
— Både jag och Eddie spår att 95-trenden blir att skriva ner S.P.O.C.K. Och ärligt talat så tror jag inte att de svenska värstingsyntharna kommer att uppskatta vår nya platta lika mycket. Det är nämligen inte bara dansanta och snabba spår som ”Charlie X” och ”Never Trust A Klingon” på ”Alien Worlds”. Dessutom har vi dragit ned på Star Trek-influenserna.
— Jag tror snarare att tyskarna kommer att tycka om plattan lite mer. I Tyskland finns det ju klubbar och sprit och fler äldre människor som lyssnar på vår musik. De unga syntharna kommer i alla fall inte till konserterna.
— Då är det roligare när vi spelar hemma och får syn på 12-åringar. Det är ju ett bevis på att synthvärlden lever vidare.

KONTRAKTET SLUT

Unge herr Hofman är officiellt arbetslös och går på A-kassa. All hans fria tid går åt till musiken.
— S.P.O.C.K är mitt jobb. Det går ett S.P.O.C.K-tåg nu och skulle jag hoppa av det finns det ingen chans att stiga på igen. Därför satsar jag allt på gruppen.
Alexander skriver sång och text, tar fram sångslingor och designar skivomslag. Han ser till att det går rätt till i studion, följer med på CD-mastering och fixar alla kontakter.
— Jag försöker ha det så roligt som möjligt med bandet och skulle det ta slut, så kommer jag definitivt inte att lägga av med musiken.
Energy Rekords är ett lämpligt skivbolag och samarbetet har funkat bra. Kontraktet går dock ut i april månad.
— Då får vi se vem som vill skriva ett nytt och vem som vill skriva ett sådant kontrakt som vi vill skriva, säger han.
— Nu har vi fått mer kött på benen, så vi vet vad vi kan ställa för krav och vad vi ska vara nöjda med. Det enda problemet med Energy Rekords är att vi är så goda vänner. Att förhandla med vänner är ju alltid ett dilemma.

OLIKA IDENTITETER

När Alexander får tid över sysslar han med att designa skivkonvolut. Han har bland annat hjälpt Energy Rekords, men framförallt gjort omslag åt det egna bandet.
— När jag designar så använder jag mig av olika identiteter varje gång. Jag vill inte framhäva mig själv för mycket. Folk ser alltför ofta mig som en frontfigur, men S.P.O.C.K är faktiskt en enhet, förklarar Alexander. Fast samtidigt vill jag att mitt namn ska stå på skivorna om jag skulle söka jobb inom den branschen någon gång.
Omslagen till bandets nya utgåvor (singeln ”Astro Girl” och skivan ”Alien Worlds”) är däremot undertecknade Torbjörn Jörgensen.
— Han är väldigt duktig och har gjort en mängd målningar tidigare. Bland annat åt Brian Ferry, Eurythmics, Mercyful Fate och MC-klubben Hells Angels.

EDDIE SKEPTISK

Först kallade han sig för Hemoroid. Sedan bytte han artistnamn till Polaroid. Den nye medlemmen, Johan Billing, blev strax därefter Asteroid, men precis före nyår döptes han om till Plasteroid.
— När Johan skulle börja spela med oss var Eddie väldigt skeptisk. Johan är trots allt elva år yngre än honom, påpekar Alexander. Eddie fasade för att Johan skulle vara ett hispigt S.P.O.C.K-fan, men han visade sig vara oerhört kreativ. Bara på ett halvår har han gjort mer än vad Finn gjorde på sex år.

TOTAL HARMONI

I våras splittrades S.P.O.C.K och Finn försvann. Meningarna gick nämligen isär och medlemmarna kunde inte längre komma överens.
Alexander och Eddie återtog dock samarbetet och lät två killar provspela. Till slut valde de Johan.
— Johan är verkligen resonabel och kommer ofta med intressanta idéer. På hans allra första spelning (i Stockholm med LCD och Elektric Music) plockade han upp en Nintendopistol som visade sig styra hans synthesizer. Dessutom kunde han sköta ett stroboskop genom en ratt på sitt keyboard. Helt otroligt!
— Nuförtiden är det total harmoni i bandet. Johan är helt vansinnig på sitt sätt medan jag är det på mitt och Eddie på sitt, berättar Alexander och skrattar.

PROFESSIONELLA PAJASAR

Normalt sett brukar ett band ge ut en ny skiva innan de själva ger sig ut på turné. Men för S.P.O.C.K har det varit tvärtom.
— Vi har aldrig följt någon direkt plan utan låtit det flyta på och tagit det som det har kommit, medger Alexander.
Den senaste tiden har Malmöbandet gett relativt många konserter i norra Europa. Bland annat har de besökt en festival i Hamburg samt den svenska Hultsfredsfestivalen. I Arvika, i det sköna Värmland, har de dessutom utnämnts till festivalens husband efter tre års medverkan.
— Folk säger att de har sett oss så många gånger live och att det inte längre händer någonting. Det är vi fullt medvetna om och tycker samtidigt att vi själva behöver en ny kick. Det känns ju inte kul att göra samma sak hela tiden.
— Vi vill givetvis utvecklas och kunna göra någonting annorlunda. Därför planerar vi en ny scenshow. Idéerna håller på att utvecklas och det är tal om att scenen ska likna kommandobryggan på Star Trek-rymdskeppet Enterprise.
— Då kommer vi förmodligen att använda väldigt mycket ljus, vilket i sin tur kan skapa problem med spelningarna i Sverige. Här är scenerna alldeles för små och det är ju tråkigt att behöva missa något ställe. Jag spelar gärna överallt, lovar Alexander.
— Men S.P.O.C.K är ju töntar och pajasar, så showen får inte bli alltför proffsig. I så fall kanske vi förlorar vår charm. Fast då kan vi ju å andra sidan kalla oss för professionella pajasar, föreslår androiden med ett leende.