Man kastas omedvetet in i en film när man sätter på Hip Shakers fullängdsdebut ”Shake your halo”. Filmen är gjord i slutet av sextiotalet. Den är full med spioner, detektiver och agenter. Man kan inte lita på någon förutom sin magnum 33:a och den enda som kan trösta en efter en hård dag bland bovar och banditer är flaska billigt rödvin.
— Jag har ju många filmer som t ex Helgonet för att kunna hitta de agentteman som finns, den mystik som är med, man får titta på väldigt mycket sånt, säger Thomas Lundström som spelar gitarr och sjunger i bandet. Han talar inte engelska som han kanske borde, han talar inte heller ett ovårdat språk, han är inte ens stöddig, men ändå kan man få en känsla av att Thomas är en riktig deckare som när som helst kan ge sig i kast med ett fall som verkar olösligt. Bandet har haft namnet Hipshakers under en längre tid men säger sig endast ha spelat spionpop i tre år.
— Vi anser ju också att en spion lever ju lika mycket som alla andra, som en vanlig person. De är ju speciella med att de har ett dubbelliv i regel och då lever de farligt, men annars så är det ju vanlig vardag också.
Thomas berättar att de har hållit igen lite på spionbiten, att de inte låter så mycket Ventures som de skulle kunna göra. Men detta är främst för att de vill vara lite kommersiella, de vill nå ut lite mer till den breda massan än bara till en liten utvald krets. Men han berättar även att de antagligen stegvis kommer att öka på det obskyra i musiken.
— Drömmen är egentligen att göra tolv stycken ”Terror in Paris” med sång på. Vi har ju mycket låtar som har den karaktären. Det är många som har kommit och dunkat oss i ryggen efter det att plattan kommit ut och det finns ju mycket spion i oss. De är jävligt roliga att spela dessutom, säger Thomas med en för mig ganska bred göteborgsdialekt och fortsätter sedan: Men vi har hållt oss på en nivå där det ska vara jävligt roligt att spela, det ska vara ösigt live. Men folk ska också kunna ta åt sig det.
Bandet har inte på sig den traditionella detektiv klädseln när de spelar utan använder sig istället av färggrann utstyrsel för att få känslan av att man är inne i en serietidning när man går på deras spelningar. Det ska vara ungefär som att läsa de tidiga 70-tals serierna Mafia och Razzia.
Thomas berättar att de använder sig av speciella spioninstrument som t ex en orgel av märket Farfisa som har ett väldigt eget vibrerande och gällt ljud.
— Sen har vi ett annat instrument och det är faktiskt triangel. Har du hört Baretta theme någongång, frågar han mig och jag blir tvungen att erkänna att jag faktiskt inte har det även om jag sett programmet ett flertal gånger.
— Där ligger det i alla fall en triangel i bakgrunden, fortsätter Thomas sedan och försöker beskriva med ljud hur den låter: Tji, Tji, Tji, Tji, Tji, Tji. Och det blir sån jävla aktion bara för en triangel och det är ett instrument som ofta är underskattat som vi använder. Överhuvud taget så bygger spionmusik på taktinstrument som Kabasa, Maracas och Kongas, det är därför som vi har en slagverkare, för att spänningen ska finnas med jämt.
Thomas berättar att han har en stark förkärlek till gamla Helgonet och Batman för att de alltid har en underton av komik och är väldigt positiva.
— De är inte så råa, när de krockar med bilen så kommer det lila rök från motorhuven, sånt tycker jag är jävligt roligt. Sen är det ju också mycket serietidning över det, det är alltid en story men den är jävligt rolig, skådisarna spelar lite taffligt och det hela blir charmigt på något sätt, säger han. Mission Impossible är också jävligt bra, fortsätter han sedan. Men den är lite för förutsägbar på något sätt, det är lite samma saker varje gång.
Thomas berättar att de kommer att släppa lite singlar då och då, helt oregelbundet och inte med koppling till någon platta. Så fort bandet får färdigt en låt som de vill släppa så kommer de också att göra det. De kommer att bli tvungna att gå in med pengar själva men han säger att det inte spelar så stor roll eftersom det är schysst mot publiken.
— Jag vet själv hur det är att vara skivköpare och jag tycker det var kul när Ebba släppte sina singlar. Sen är det ju så att vi inte är ett projekt, vi är ett band och i och med det så lever vi och hela tiden så håller vi på och spelar och repar och repar. Vi repar två gånger i veckan och det har vi gjort ända sedan 85 ungefär. Vi gör ju låtar hela tiden. I regel så spottar man ur sig någon låt i månaden och då har man kapacitet att släppa någon singel i mellan åt. Men många av de projekten som finns, de umgås ju knappt mellan plattorna, säger Thomas med irriterad göteborgska. Det tycker jag är så bedrövligt på något sätt.

Vi får hoppas att de snart släpper en udda singel! Om ni inte redan har deras skiva och om ni vågar så ska ni gå till skivaffären och köpa Hip Shakers ”Shake your halo”, ta er hem, öppna den där gamla flaskan rött vin, sjunka ner i fåtöljen och lyssna på sveriges enda spionpop band. Men akta er, skivan har en benägenhet att göra en snäll och godtrogen människa till en mystisk deckare som alltid är på sin vakt och som aldrig lämnar en misstänkt person med ögat, inte ens för att höja volymen…