Gangsta-ska-punk gruppen Potlatch har genom sin kontroversiella och galna debutsingel ”Gringo” fått mig att dansa. När Potlatch är i närheten bjuds det på en mycket aggressiv men ändå dansant underhållning i en perfekt mix med kepsar, Stakka Bo-glasögon och soft airguns. Jag valde att föra diskussion med bandets gitarrist Marlon.
Han håller faktiskt på med kickboxning och det ger pluspoäng till imagen. Image är något som Potlatch går ut mycket hårt med. De säger sig vara farliga vatos. Marlon håller dock inte vidare hårt på imagen när jag pratar med honom och det gör intervjun mindre intressant. Något som kompenserar detta är att det har gått rykten om brottslighet i kretsen kring Potlatch. Trummisen P.A som sägs vara en riktig vildbasare har åkt dit för drive-by. Det har snackats av och an om det men man har aldrig fått någon rätsida på det hela.
— Jaa vad fan ska man säga… P.A. tänker sig inte så mycket för. Han skulle få skjuts ned till stationen i Väsby av en kompis. Så sitter de där och åker och de har en soft airgun i bilen… med plastkulor och sånt därt skit. Och sedan åker de förbi en jävla busshållplats och sedan skulle de skjuta på en gubbe eller om det var nån jävla skylt bredvid, så han sköt lite i alla fall. Gubben trodde väl att det var nån som siktade. P.A hoppade på tåget till stan liksom och snubben åker och tankar sin bil. Då kommer det fem polisbilar och tar den där snubben så han får sitta i förhör och prylar liksom. Jag tror inte det hänt något annat just nu men
Jag tänkte ta reda på vart Potlatch har fått sitt lite speciella sound och slänger ur mig en ”Vad lyssnar du på?” fråga.
— Jag är ju gammal hårdrockare, trevar Marlon.
— Då kanske Ozzy håller fortfarande, avbryter jag.
— Ja han håller så jävla stenhårt, säger Marlon glatt.
— Ja för faan det finns ingen som håller som Ozzy, fortsätter han.
I denna stund är Marlon grymt nostalgisk och jag peppar honom ännu mer med ett Kiss.
— Och AC/DC för fan och W.A.S.P för fan, myser Marlon varefter han stannar upp och skrattar lite åt sin egen iver.
När han berättar vilka ”nya” band han lyssnar på går det mer trevande igen. Han stannar upp som om han skulle behöva ett godkännande och lägger till ett ”jagvetefan” så ofta han kommer åt. Imagen har han i detta tillfälle totalt åsidosatt.