Det var en dag, inte helt olik den dag som är idag som jag bestämde mig för att ringa upp Ola för att pressa honom på lite frågor om flickor, sol och vågor.
Vi började att diskuterat lite om en misslyckad spelning som dom haft i Nyköping, vi kom ganska fort fram till att det inte varit deras fel att det gick som det gick. Och för er som inte var där så kan jag ju säga att ni inte är ensamma om det, det var nämligen total publiktorka den kvällen, kanske tv tre sände en film där kapten Haddock var inblandad, vem vet?
— Var ska ni spela framöver?
— Just nu ligger vi nere, eller vi har spelat hela hösten runt om. Vi har massor med nya låta som vi ska repa på och senare så ska vi till Norge, sen ska vi försöka göra en ny platta. Det ser ut som att nästa platta kommer att hamna på nystartade Trampoline records, samma bolag som Cardigans ligger på. Ola tyckte att det var lite trassligt med timingen på ”Life’s a beach” men tror att det kommer att fixa sig till nya plattan som har arbetsnamnet ”Shake the boogie Dan growe baby yeah yeah yeah”.
— Ska det gå snabbare nu?
— Ja, jo, nej. Det går väl lika fort hela tiden höll jag på att säga, nej men vi har alla samma inspirations källor från början som Bad Religon, Green Day och dom här nya banden, ja det är väl inte direkt nya band, men band som kommit fram nu. Vi har kanske blandat in lite mer sånt, men vi har ju alltid haft det draget i oss. Jag tycker att det vi gör nu inte är lika splittrat som på ”Life’s a beach”, och det är bättre. Vi ska koncentrera oss på att ha bra låtar rakt igenom, på gamla plattan så är det, tycker jag själv, bara nio-tio bra låtar på. På nya skivan ska vi också lägga med några riktigt obskyra surfklassiker, för vi får så mycket stryk för att folk säger att alla andra band spelar fräna covers, men vi lyssnar minst lika mycket på obskyr surfmusik.
Vi kom fram till att obskyr surfmusik betydde en gnutta Ramones men att det inte var någon musik som Ola var så jätte såld på. Ola sa också att det han tyckte att Sonic Surf City hade utvecklat en egen stil och att det helt enkelt skulle bli mera Sonic Surf City! Det ska även ges ut en samling med de låtarna som nu bara finns på vinyl, dock kommer några låtar att plockas bort, dels för att de som har vinylskivorna ska ha något att ”briljera med” och även för att alla låtar inte håller högsta klass. Det blir totalt en 17-18 låtar.
— Vad gör grabbar som ni när ni inte är på stranden?
Ett små mysigt skratt utbryter nu i andra änden.
— Vår favorit sysselsättning är väl att hänga på krogen, det är ju det vi alltid gör, konstaterar Ola.
— Vi har spelat jävligt mycket i år, vi är däremot inte så hypade i år.
Vi listade också ut att det inte är så kul att betala skatt och sociala avgifter när man är ett band som bara vill lira lite rock n’ roll. När vi sedan bytte ämne och började att liv så uppdagades det att Ola faktiskt saknar en flicka men att de andra hade fasta kvinnor respektive män. Vi var båda överens om att tillfälliga romanser var nog mera att lita på.
— Vad anser du om utvecklingen inom vindsurfingen?
— Vindsurfingen? Oj, den vet jag ingenting om. Berätta, hur är utvecklingen inom vindsurfing?
Efter det att jag förklarat att det nu hade kommit massor med lysande färger och liknande så sa han:
— Jaha, du menar outfiten. Ja, när jag åker hem till Norrköping och ska repa så stannar jag utanför Alpin & Surfsport här i Lindköping och den trenden har jag hängt med på. Jag gillar ju inte det här, det var okej när det kom en eller två grejor som såg ut som en tuggummi förpackning men nu är det som att gå in på en Seven Eleven och ställa sig vid godishyllan ungefär. Men jag tror att det är som med gitarrer och andra sådana här attribut att om några år så kommer de klassiska mönstren, de klassiska designerna tillbaka och så kommer det bli en mera stabilitet i det där. Det blir mera klassiska snitt och klassiska mönster som blir uppskattade.
Ingen i bandet surfar, men delar av bandet är mycket för det där med att ligga på stranden, något som Ola avskyr.
— Jag föreställer mig hellre om att det är skönt. Det enda vi gillar i naturväg är väl fiske, vi är alla stora fiske-fans. Men bikinis och sånt där, vi får hålla oss på badhuset liksom. Det får räcka med det.
— Vilken är din favoritskiva med Beach Boys?
— Oj, vad svårt! det beror på, jag är ett stort fan av All summer long, Summer days, Summer nights och naturligtvis Pet Sounds. Men den sista är ingen surfplatta, det sista är en pop, det är en annan typ av platta, annars så är Pet Sounds den bästa plattan, men det är ingen surfplatta. Jag gillar den här Shut down plattan, vad heter den, Mark two, bilar på framsidan, den tycker jag är jävligt bra också. Det är väl dom som jag tycker är bäst, men en av dom, All summer long kanske, ja det är det nog. Det är den som är bäst surfplatta, men Pet Sounds tycker jag är bästa plattan!
Ola tycker att en strandmänniska lever i USA, men att det egentligen finns två sorter. Dom som är på stranden och är råa och fräna men dom lyssnar mest på skate och många av dom håller på med droger, det är någon speciell kultur där anser Ola.
— Men dom som gillar surfmusik, som jag har snackat med det är ofta stora musik fan som jag ibland betvivlar har sett en bräda i hela sitt liv. Så att det är nog helt olika. Jag tror att romantik och passion är två viktiga saker.
Nu fick Ola och jag lite skilda meningar angående sporten Beach Volley, Ola tycker att det går lite väl fort och att man nog borde vara tre istället för två på varje sida medan jag tycker att man ska trotsa gravitations lagarna och öka hastigheterna.
— Men frisbee är väl en sport att lita på?
— Frisbee är en underbar sport, vi är alla frisbee och skateboard fan sedan första omgången kom i slutet av sjuttiotalet. Ja absolut, det är sånt som vi sysslar med när vi är ute och spelar. Sen på äldre dar så har det blivit mindre och mindre av den varan och mer av fotboll, det är väl sånt som hör gubbar till antar jag.
Ola brukar, när han inte är på puben eller lira, låna hem en power book från jobbet och sitta framför MTV samtidigt som han skriver långa brev till USA. Ola berättar vidare att det var en kille från Salt Lake City som tidigare hade gett ut en bok om surfmusik på sextiotalet som nu höll på med en bok med samma ämnesinriktning fast då om nittiotalet.
— Så jag har suttit här de senaste dagarna och skrivit vår biografi och vår diskografi och allt han ville ha, han ville till och med veta vad vi spelade på för instrument.
— Vad heter den boken?
— Jag kommer inte ihåg vad nya skulle heta, nu har jag inte hans brev här och det ser ut som ett bombnedslag här ute, den gamla hette nånting med ”Surfing guitar bands of the sixties” eller någonting sånt där, ”Instrumental and vocal surfgroups of the sixties”. Han har skrivit massor med grejor, det är genom den här ”Surfers rule” i Stockholm. Han hade sett oss där tydligen, och så hade han hört mini Lp’n ”Sun, sex and fun” så på den vägen är det.
— Vilken är din absoluta favoritglass, det har ju lite med strand och så att göra.
— I våras fick vi göra ett stort test i lokaltidningen, det var helt fruktansvärt att sätta i sig tio glassar på en timme. Men min riktiga favorit är en glass från sjuttiotalet, ”Glasseman”, den såg precis ut som GB-gubben. Det fräna med den det var nämligen det att den sålde absolut inte ett smack, det var ett av GB:s absoluta fiaskon genom tiderna. Det trodde man berodde på att frysbilarna på den tiden inte var speciellt bra så att den här ”Glasseman” smälte alltid lite grann i frysbilarna, så när ungarna köpte glassen och öppnade så såg den här gubben alldeles deformerad och otäck ut ungefär som monstret i ”Det”. Så dom fick snabbt dra tillbaks ”Glasseman” och jag har faktiskt själv, ett par gånger, försökt att starta föreningen ”För Glasseman Tillbaka”, men ännu så länge utan någon lycka.
När Ola försökte dra lite paralleller mellan surfing, skateboard och snowboard så kom han fram till att han gör sig illa i både skate och snowboard fallet men att han inte provat på surfing så det kunde han inte riktigt uttala sig om. Men han gissade att om han skulle börja surfa så skulle han säkert göra sig illa där med.
— Så ont är väl det som det gör, snowboard är fullkomligt livsfarligt, den bara sticker för mig, jag har inte en chans, jag tyckte att det var jätte pinsamt och slutade med det direkt och gick ner till baren istället och satte mig där och drack Irish coffee istället, det var mycket trevligare, konstaterade Ola.
— Vilket är ditt favorit surfband förutom Beach Boys förstås?
— ”Surf trio”, ett amerikanskt surfpopband, kommer till Sverige, eller jag vet att dom ska finnas i Sverige i november. Dom har tre datum eller någonting sånt där och dom kostar en spottstyver att ta till sin stad, jag vet inte om dom är fullbokade än men dom är skitbra. Jag är bara livrädd för att dom ska komma hit för jag har snott rätt mycket från dom, jag trodde ingen skulle känna till dom. Dom har ett par bra låtar, bland annat en som heter Hang Ten som är asbra. Av dom gamla banden så är det Fantastic Bagies framförallt, vi är gigantiska Fantastic Baggys-fans hela bandet. Men även resten, Trashmen och alla Gary Usher banden dom här Four Speeds och Four Wheels och mängder med andra band, men framförallt Fantastic Baggys.
När jag frågade om det skulle bli några schyssta Beach Partys i Norrköping så berättade Ola att han funderar på att göra en samling med skandinavisk surfmusik och att han även var inne på att starta en förening som skulle ordna puritanska surfkvällar ett par gånger om året med surfband som i så fall skulle spela.
— Nu är det ju så att de flesta surfband, de amerikanska, spelar med rena gitarrer. Det har vi ju fattat med alla brev vi fått att det är rätt ovanligt att man spelar med distade gitarrer utan dom brukar köra rena gitarrer.
När vi sedan började diskutera Hultsfred så kom Ola på att det nog trots allt bara finns tre rock n’ roll band i världen och det är enligt honom Ramones, Motörhead och MC5. Han har själv varit på Ramones ett tiotal gånger.
— Är det Ray-Ban som gäller?
— Ray-Ban ja! Ja för fan, jag har till och med Ray-Ban glasögon, vanliga bågar. Och så har jag ett par hopvikbara och ett par vanliga och Steffe har också några Ray-Ban, absolut.
— Kläder i övrigt, vad ska man ha på sig om man ska vara surf egentligen?
— Det vet jag inte, jag har gått klädd i samma kläder i tio år alltså, jag har tre par Levi’s, svarta, jag har några vita brallor. Egentligen ska man ha vita Levi’s men det har jag inte utan vanliga vita brallor och sen har jag chinos som jag brukar gå omkring med på vardagar hemma, sen naturligtvis randiga t-shirts och randiga skjortor, det har jag haft i tio år och det brukar funka.
Kepsar är något som jag gärna förknippar med surfing men där höll inte Ola med, han ansåg bestämt att de är till för att folk i 25-års åldern ska försöka dölja att de håller på att bli flintis.
Nintendos grålåda är något som vi båda är överens om att det var det enda som egentligen var värt namnet tevelir. Spel som ”The legend of Zelda”, ”Slalom”, ”Ice Climber”, ”Ice hockey” och ”Super Mario Bros” är spel som aldrig slutar att fascinera mig.
— Nu för tiden har man gått in i någon annan dimension, det här är inte dataspel längre. Det man gör nu är ju bara någon sorts fiktiv vetenskap, det är ju skittrist.
Den riktiga inställningen anser vi nog båda är att spelidén kommer i första hand och att grafiken kommer i absolut sista hand.
— Zelda Ett va!
— Ja!
— Ja oj, oj, oj!
— Ja Zelda ett och Zelda två, jag har bränt mycke, mycke, mycke tid på dom spelen. Vi satt hela helger, säger Ola nostalgiskt.
— Jag började redan när det fanns ABC 80 och det var liksom bara stora prickar och det liksom hette ”Tennis” och sånt där, i början på 80-talet, spelade ”Masken” och sånt där. Jag brände mycket pengar på sånt där i början på 80-talet, spelade ”Space Invaders” i alla olika former och ”Asteroids” fanns det, fast det var nästan ännu tidigare. Men nu har jag inte spelat på flera år, det är som knark, jag bara blir sittande. Bandet har förbjudit mig att lira tevespel. Sedan blir vi sittande i ytterligare en halvtimme diskuterandes allt ifrån flipper till våra bådas stora ämne serier…
”Surfer boys won’t ever let you down!”
2020-05-18 kl. 06:37
Boken som Ola nämner heter ”Surfin’ Guitars: Instrumental Surf Bands of the Sixties” och är skriven av Robert J. Dalley
2021-01-04 kl. 21:45
Helt korrekt, bra där! När jag nu läser om denna (gamla) intervju undrar jag så smått om jag var nykter när jag gjorde intervjun, jag är och var t.ex. helt säker på att All Summer Long är min BB-favve pre-Pet Sounds och brukar aldrig sväva på målet. Sen har deras post-Smile skivor fått ett uppsving senaste åren men då lyssnade jag knappt på Surf’s Up, Sunflower, Friends etc. Jaja, jag var ung.