Hört talas om PAULA HEDVIG? Antagligen inte. Men det ska det snart bli ändring på. Skivbolaget satsar nämligen hårt på att göra henne känd för en stor publik.
Softa debutsingeln ”Hook Of Life” är bara början, redan i början av oktober släpps fullängdsalbumet ”Fields”. Men det tar inte slut där. Hedvigs lansering är en långsiktig satsning. Det får ta tid innan ett eventuellt genombrott kommer.
— Ja, det är kul att de verkligen tagit sig an mig, säger den 26-åriga sångerskan när hon ringer upp mig. Det är ju lite udda att de fastnat för mig. Men de ville väl ha ett långtidsprojekt att bygga på utanför dansmusiken.
Dansmusik på längden och tvären har som sagt varit arbetsgivaren Next Stops specialitet, men med Hedvig och rockgruppen Senile City i stallet är det tänkt att verksamheten ska få en bredare bas.

Samling för Japan

Fast från början var det förstås aldrig meningen att satsningen skulle få en sådan omfattning. Då var det bara tänkt att Hedvig skulle få med ett spår på en samlingsplatta med svensk pop, speciellt avsedd för den japanska marknaden.
— Men sedan ville de ha lite mer material. Och detta sin tur ledde till att de ville ha ett helt album, vilket känns skönt. Jag är jätteglad för det här eftersom min musik inte gör sig så bra i singelformatet. Jag har jobbat på att få en enhetlig samling låtar istället.

Pianofreak

Denna enhetliga låtsamling består av stillsamma musikstycken som är starkt influerade av 70-talets singer/songwriter-tradition. Namn som Joni Mitchell, Kate Bush och Keith Jarrett är några av namnen som nämns när inspirationskällorna kommer på tal. Och så Carole King förstås. Hennes megamiljonsäljare ”Tapestry” är en klassiker som få om ens någon med dessa ideal kan bortse ifrån.
— Hon är jättehärlig, utbrister Hedvig. Hon använder det akustiska pianot som grund och bygger upp låtarna kring det. Och så har jag gjort på min platta också. Sedan är ju Tori Amos också kul eftersom jag är pianofreak, hon är intressant i alla fall. Och Stina Nordenstam är jätteduktig, det är mycket sånt jag lyssnar på själv. Överhuvudtaget gillar jag tjejer som gör sin egen musik.

Musik sedan sexton

På tal om att skriva sin egen musik. Du har skrivit låtar själv sedan du var sexton?
— Musik i alla fall, inte texter. Jag hade kanske inte så mycket att skriva om när jag var sexton, skrattar Paula. Men jag har prövat mig fram hela tiden. Jag har nämligen alltid varit väldigt mycket emot skolning. Jag var rädd för att tappa bort min egenart och integritet om det blev för teoretiskt.
Inte helt oväntat får Paula sina låtidéer från egna erfarenheter. Oftast drar hon det självbiografiska draget ett steg längre för att förstärka texterna, något hon upplever som fruktansvärt svårt och jobbigt.
— Musiken kommer som ett fritt fall, men texterna är en helt annan sak. Det är det som är det svåra. Jag är oerhört mycket mer självkritisk när det gäller orden.
För närvarande håller Hedvig på att slutföra inspelningen av ”Fields” under överinseende av Christoffer Stannow, en gammal ”musikbekant” som är mest känd för sitt samarbete med Bo Kaspers Orkester.
— Christoffer är bra, det flyter bra mellan oss. Om det blir några meningsskiljaktigheter är jag den som är mest envis. Jag vet hur jag vill att det ska låta, jag behöver inte pröva mig fram längre.
Du verkar säker på dig själv och på din musik. Vågar du ha några förväntningar?
— Nej, jag tror inte det. Jag är så koncentrerad på att bli klar med plattan nu. Vi får se när den är färdig. Just nu kan jag inte göra så mycket mer. Fast jag vet att folk omkring mig uppskattar vad jag gör, så det är klart att förhoppningarna finns där.