RADIO

Just nu är det stiltje på radiofronten. I väntan på reklamen som kommer att komma, det är bara en fråga om när. Diverse dagstidningar har ju aviserat att de är intresserade av att kliva in i lokalradiomarknaden då. Vad det kommer att betyda för musiken är väldigt svårt att säja.
Radioapparaten (P3), förmiddagsprogrammet hade ett tag en riktig uppryckning på gång där man så gott som varje dag hade intervjuer med åtminstone nån intressant artist eller grupp och dessutom bra LP-recensioner. Men det var tydligen bara tillfälligt för på senare tid har man fallit tillbaks i den vanliga svensktopps-lunken.
Fast det är ju skojigt att man ger sig till att recensera Happydeadmens skiva två gånger om.

TV

Ryktet att Tempo (TV4) skulle vara ett rockprogram är betydligt överdrivet. Det var visserligen ett väldigt snyggt program men musik-inslagen i det första programmet bestod enbart av Kayo och en underlig Public Enemy-pryl. I övrigt ganska innehållslöst. Slitz på TV helt enkelt, vad nu det ska vara bra för.
Än värre är Max (Kanal 1) som varvas med Listan. Max Lorentz kallades Sveriges Televisions räddare. Undrar var tungan på den som påstod det befann sig. Värdelöst program.
Sista Skriket (Kanal 1) med Lena Nyman och Stefan Sauk som går sent på måndagar är desto bättre. Här har man verkligen tempo och fart samt ett späckat innehåll. Artisturvalet i premiären kunde väl varit mer originellt men det kanske kommer.
Gig och Exter (TV2) har spelat ut sin roll, liksom hela Göteborg tycks ha gjort för närvarande, att köpa in liveupptagningar till Gig från utlandet var ett misslyckat grepp. I Exter så är tävlingen bedrövlig, Ronny Jönsson bedrövlig, kockarna bedrövliga, husbandet bedrövligt och Carin Hjulström-Livh nästan bedrövlig. Lägg ner!
Kosmopol (TV2) är ungdomsmagasinet som går 16.15-18.15 onsdag, torsdag och fredag. Insprängt mellan diverse serier och reportage visas videos och artister besöker Växjöstudion. Varje torsdag visas dessutom en kvart från ett aktuellt Transmission som är ett brittiskt program som tar upp den nya ”indy”-musiken som TV-tablåmakarna fått det till. Hittills har man kunnat sett reportage om och videos med bland andra Easy, Soup Dragons, Ocean Colour Scene, Northside, Buffalo Tom, Galaxie 500, Mazzy Star och The High. Inte illa.

TIDNINGAR

Sound Affects nummer 9 kom ju inte alls ut lagom till förra numret av Popöga som vi påstod då men är i alla fall ute nu. Tja, ett par månader mer eller mindre? Den som väntar på nåt gott…
Egentligen behöver man inte orda så mycket om SA. Alla vet väl att dom just nu är bäst? Nya numret är det snyggaste hittills och innehåller Ride, Lush, This Perfect Day, Easy och mycke, mycke mer.
Dessutom har man äntligen börjat bredda sig genom att ta in specialsidor för hip hop och metal. Lite barnsjukdomar har dessa sidor. Bland annat sorteras Deee-Lite in i samma genre som Latifah, A Tribe och Jungle Bros. Öhh?
Det blir säkert bättre och förhoppningsvis integreras alla olika stilar i det vanliga recensionsblocket så småningom.
Base One ska också vara ute med ett nytt nummer, det sammanlagt elfte. Hade nog hoppats att Mats Lundgrens skötebarn skulle gå framåt mer än vad tidningen gjort. Fortfarande väldigt kortfattade artiklar för det mesta och utseendet har knappt utvecklats alls.
New Kind Of Kick ska också vara aktuellt med sitt andra nummer som ska innehålla bl a Soul Patrol och All Steel Coaches. Yeah!
Backstage kom nyligen med sitt åttonde nummer. Också här tycker jag man utvecklas alltför lite. Okej att man stöder svenskt, och okej att man stöder rock. Men att enbart inrikta sig på svensk rock blir lite väl begränsat, dessutom är artiklarna för korta, man gör ibland inte mycket mer än listar bandmedlemmarna och sånt kan man ju läsa på skivomslag…
Månadstidningen Heavy Mental är nu när man kommit ut med sitt tredje nummer den hårdrockstidning namnet antyder. Återigen det här med genreindelning och begränsningar. Jag kan inte se meningen med att enbart skriva om hårdrock. Visst, det finns många som gillar den musiken och den har behandlats illa i övrig press men jag tycker inte det är skäl nog att enbart ägna sig åt den. Särskilt som man tycks ha en förkärlek för den mer mesiga, middle of the road-rocken på Heavy Mental. Vi får väl se hur det går.
Now & Then har jag inte sett ännu. Den lär vara mer inriktad på samlare. Första numret lär innehålla Smiths, Byrds, Wilmer X och Per Gessle med mera.
Inte heller en annan omtalad tidning, nämligen Loop har jag sett.
En brittisk nykomling är Vox. Ytterligare en tidning som försöker locka samlare med diverse diskografier och liknande. Inget större fel på den men behövs det verkligen en till musiktidning i England?