Anrika jazztidningen OrkesterJournalen, OJ, har under några nummer genomgått en metamorfos som sakta men säkert håller på att förvandla den till en svensk The Wire. Om än ändlöst mycket konservativare.
Framför allt recensionsblocket — som i senaste numret bland annat låter skribenten Ulf Carlsson bre ut sig över en helsida om Lightnin’ Hopkins »The Complete Prestige/Bluesville Recordings« — är lysande. När hörde ni senast formuleringar som »röstens begränsade omfång, det ofta ostrukturerade gitarrspelet, där han oräkneliga gånger återvänder till en fras jag tycker mig känna igen från Guitar Slims »The Things That I Used to do««.
Undermedvetet drar OJ:s recensent även flera paralleller mellan Texas-bluesen och jamaikansk reggae.
»Hopkins frasering är oansträngt rytmisk, rösten fylld av oroande undertoner, dess sammanflätning med gitarren ger ett sug ner mot en regioner där natten står som tätast«.
Det hade lika gärna kunnat handla om Bob Marley.
OJ är inte bara bättre än sitt rykte — den är riktigt bra.